Byggplast också kallat byggfolie är en ångbroms i hus

Varför används byggplast?

Tidigare användes mindre mängd isolering som kunde andas, likt träspån, torv, mossa, lin och annat. Då behövdes det ingen byggplast i tak, väggar och golv. Fukt som tillfördes kunde utan större problem absorberas av materialet för att senare under torrare klimatförhållanden avges. 

På 1950-talet och framåt, när högre krav ställdes på inomhuskomfort och energioptimering, sammanföll det med framtagandet och användandet av mineralull. Minerallull är en typ av isolering som består av glas- eller stenfiber. Fibrerna är vanligen sammanbundna med formaldehyd-urea-lim. Undantag finns idag där man istället valt ett polymer-bindemedel som härrör från växtstärkelse.

Man märkte snabbt att mineralullen hade andra egenskaper än de tidigare typerna av husisolering. Mineralullen kunde inte absorbera fukt så som andra material men band dock upp fukten under längre tid.

Den mer stillastående fukten mellan isoleringsfibrerna gjorde att isolervärdet blev avsevärt sämre. Fukt leder nämligen värme. 

Resultatet blev också att mikrober som bakterier och mögel kunde tillväxa i materialet. Samtidigt orsakade otätheter i husets inre klimatskal att isoleringsfiber, formaldehyd och mikrobmetaboliter avgavs till inomhusmiljön och orsakade hälsoeffekter. Problemen blev en del i det som kom att kallas sjuka hus.

Ytterligare funktion var att plasten hindrade undertryck i huset att dra in fuktig utomhusluft igenom isoleringen. Vid läckageställen blev mineralullen annars snabbt fuktpåverkad och svart av sotpartiklar samt mögel- och bakterieangripen. 

För att motverka de negativa effekterna började man bygga in byggplast i tak, väggar och golv. Byggplasten bromsade väsentligen upp vattenånga och luftrörelser, varför man tyckte sig med plasten ha byggt bort de tidigare problemen. 

Till en början höll inte byggplasten så bra. Den torkade ut, blev spröd och sprack. Runt spik och skruv kunde den tidiga plastfolien falla sönder. Idag finns krav på typgodkännande och åldersbeständighet i 50 år. 

• Läs mer om olika typer av isolering

Var ska byggplasten monteras?

För att inte orsaka fuktskada ska byggplasten i regel alltid monteras mot den varma sidan av en konstruktion. Då åsyftas inomhusmiljön som varm. 

Enkelt beskrivet ska byggplasten monteras som på bilden ovan, närmast den varma omgivningen. Tidsmässigt räknas den varma omgivningen under vintern då det är kallt ute och uppvärmning sker inomhus. Det är då byggplasten behövs som allra mest för att motverka fuktskada ut i klimatskalet. 

Över byggfolien monteras sedan innergolv, väggskivor samt takskivor etc.. 

Modernare applicering

För att så långt det är möjligt undvika perforering av plastskiktet, har det gått ut andra rekommendationer än tidigare. 

Bilden visar en väggkonstruktion sedd från insidan av huset. Istället för att sätta ytskikt direkt mot byggfolien och rikligen perforera med skruv, har man övergått till att sätta reglar (45x45mm) mot folien och lägga ett isoleringsskikt mellan dessa. 

Därefter skruvas väggskivorna mot de mindre reglarna. Mängden hål och därmed läckageställen i byggplasten reduceras på så sätt. 

Viktigt att tänka på är att minst två tredjedelar av isoleringen ska ligga ut mot den kalla sidan. I annat fall kan köldbrygga uppstå mot byggplasten, med förhöjt fuktvärde och kondens som resultat. Att beakta leverantörernas applikationsanvisningar är klokt.

Hur görs säkrare skarvning av byggplast?

Som ovan beskrivet gäller det att ha så få läckageställen som möjligt. 

Appliceringen av byggplasten är av vikt så att det inte uppstår veck. I eventuella veck kan konvektion och fuktläckage ske. Det går inte med säkerhet att tejpa över veck som skapats. 

För att lyckas bättre med ett tätskikt är det bra att lägga första våden mot takkonstruktionen, med visst nedvik mot väggarna. Sedan fästs en våd uppe mot väggarna överlappande den från taket. Nästa våd läggs längre ned mot väggen överlappande det första plastskiktet mot vägg. Appliceringsmetoden gör att kanaler med skorstenseffekt undviks. 

Med rätt typ av byggfolietejp säkras skarvarna. Antingen tejpas plastfolien med utanpåliggande tejp eller mellanliggande dubbelhäftande tejp. Somliga menar att det går att lägga isolering ovanpå plastfolien i takkonstruktioner för att på det sättet pressa samman skarvarna. Det bör dock vara en osäkrare lösning än adekvat tejpning.

Under många år tillbaka har det visat sig att rekommenderad tejp inte hållit vad den lovat. Släpp och intorkning samt deformering av tejp och därmed också plast har varit vanligt, med resultat att tätskiktet brutits. 

Köpa hus med byggplast

När man är på jakt efter att köpa ett eget boende är det bra att känna till fuktaspekter riktigt väl. Ofta blir man i samband med överlåtelsebesiktning inte fullständigt informerad om sådant som är av vikt inför och efter husköpet.

I lite äldre hus där ej åldersbeständig äldre typ av byggplast använts, får man räkna med att det riskerar finnas fuktläckage ut i huskonstruktionen. 

Inte minst kan fuktläckaget göra sig påmint i form av fukt och mögel på vinden. Varm och fuktig luft inomhus strävar efter att stiga uppåt. Då bildas övertryck uppe vid innertaket. Finns läckage i befintligt plastskikt samt på andra ställen kommer övertrycket orsaka fuktkonvektion. 

Under vinterhalvåret när husets vind är en ordentlig kallvind, kommer fukthalten där att stiga och kanske kondensera mot kallare ytor. Det är vanligt att mögel under sådana förhållanden angriper yttertakets insida samt även den översta delen av isoleringen i vindsbjälklaget. 

Finns inte skador men visst läckage uppåt är det viktigt se över att ventilation finns i tillräcklig mängd samt att ventilationssystemet är korrekt injusterat. 

För högt undertryck gör att luft kan dras in genom otätheter i huset, medan övertryck gör att luft vandrar motsatt väg ut i klimatskalet. Inget av det är bra. Därför rekommenderas så nära nolltryck som möjligt i förhållande till förutsättningarna.

• Läs mer om att köpa hus i Optihus guide

Det gäller också att kontrollera att byggplasten inte applicerats felaktigt, eller att man inte gör fel vid renovering efter huset har köpts.

Hur kan byggfolien appliceras felaktigt?

Felaktig läggning av byggplast i golvkonstruktion är mot den kalla sidan av golvbjälklaget. Det kan innebära att man från krypgrund, torpargrund eller platta på mark, underifrån har fäst byggplasten mot golvbjälklagets undersida. 

Läggs efter detta tätare innergolv som inte kan andas riskerar fukt komma in i isoleringen, för att inte tillräckligt snabbt kunna avges igen. Det bildas lätt ett mögelvänligt klimat som är svårt att lösa med hjälp av avfuktare eller uppvärmning.

Avfuktare som eventuellt installeras kan inte komma åt att avfukta genom plasten. Avfuktning uppifrån huset går inte heller. 

Felaktig applicering i vägg innebär att plasten läggs för långt ut mot den kalla sidan, med följd att det blir en köldbrygga mot plastskiktet. Fel är också att vid invändig tilläggsisolering fästa ytterligare ett plastskikt utöver redan befintligt. Fukt ställer sig då i isoleringen mellan de två lagren av plast.

Fel blir det även när byggplasten läggs under vindsisoleringen och över nedre delen (underramen) av takstolarna. Fukt ansamlas under plastskiktet och runt takstolarna. Den kraftigaste köldbryggan kommer kunna finnas mot takstolarna då dessa skjuter upp högre än undersidan av isoleringen.

Plasten ska inte heller läggas ovanpå vindsisoleringen av samma anledning.

Ytterligare exempel är när källare med fuktiga källarväggar har reglats upp och isolerats invändigt. I vissa fall fästes även byggplast innan väggbeklädnad sattes dit. 

Fukt kom att ansamlas i uppreglingen och kunde tack vare plasten inte avges inåt källaren. Mögel, bakterier och rötsvamp kunde frodas, allt medan lukt avgavs inåt källaren och även upp i huset. 

Negativ inverkan vid intermittent uppvärmning

Energihushållning har varit högst aktuellt sedan oljekrisen 1973 och framåt. Många hus såsom sommarstugor, ej året-runt-bebodda villor och större fastigheter som kyrkor, har blivit mål för intermittent uppvärmning. 

När ett hus kallställs under höst och fuktig vinter kommer fukt att ställa sig i isoleringen, samtidigt som andra byggnadsmaterial absorberar fukten. Då värme kortvarigt sätts igång kommer värmens avfuktande effekt inte räcka till för att driva ut fukten. 

Dessutom hindrar byggplasten fukten att avges inåt huset. Värmetillskottet gör att viss del fukt drivs utåt. Det uppstår också konvektion inne i isoleringen vilket gör att vattenånga stiger uppåt i densamma. När värmen sedan stängs av riskerar det p.g.a. nedkylning kondensera i isoleringen då daggpunktstemperaturen nås. 

Då värme och fukt är de två tyngst vägande faktorerna för uppkomst av mögel och bakterier, blir intermittent uppvärmning för sig och även i kombination med byggplast högst olämpligt. 

Hur ska byggplast användas i torpargrund och krypgrund?

Det finns många skrönor och missuppfattningar rörande byggplast i torpargrund och krypgrund. 

På vissa forum nås man av budet att plasten kan fästas mot blindbotten, d.v.s. undersidan av golvbjälklaget. Där ska den definitivt inte fästas då det är den kalla sidan. Golvbjälklaget med dess isolering kan inte andas eller avfuktas efter tilltaget. Samma fenomen uppstår när cellplast används mot blindbotten för tilläggsisolering. 

Somliga menar att byggplast inte ska läggas mot marken i krypgrund eller torpargrund för att marken ska kunna torka ut eller avfuktas med installerad avfuktare. Det blir feltänk, för marken torkar aldrig ut. Även om det översta marklagret dammar så kan det hålla motsvarande 85% relativ fuktighet. Fukt drar alltid upp från grundvatten och regnvatten som letar sig fram. Utan byggplast måste man räkna med avsevärt högre driftskostnad gällande installerad avfuktare.

På 1970-talet kom byggbranschen på att plasten gjorde nytta vid läggning mot mark i torpargrunder och krypgrunder.  Markångan hölls till stor del nere och den relativa fuktigheten i grunden kunde sjunka med så mycket som med 10-15%.

Till en början skapades ett fall där marken i mitten av grunden låg högre, för att slutta nedåt ut mot grundmurarna. Plasten lades inte hela vägen ut till grundmur utan avslutades en bit ifrån. Det gjordes med tanke på den kondensbildning som på sommaren är vanlig i krypgrunder. 

Meningen var att kondensvatten skulle kunna rinna på plasten och grundmurarna ner mot glipan mellan plast och mur. Idag är den lösningen förlegad då kunskap om fuktens negativa inverkan har ökat. Riskvärden för mögel och jordbakterier har uppnåtts redan innan kondensbildning sker. 

Modern läggning

Före byggplasten läggs mot marken bör det städas av från organiskt material som annars driver mikrober. Det går i förebyggande syfte att strö vanligt vägsalt, 4 kg per 10 kvm markyta. 

Plastläggningen kan göras på ett par olika sätt. Huvudsakligen ska den täcka hela markytan. Vill man arbeta vidare kan det göras så som visas på bilden ovan. Uppviket på krypgrundens grundmurar har säkrats med två aluminiumreglar. En nere vid marken för att stänga ute fukt så gott det går, och en längst upp där plasten avslutas.

Viktigt är att inte dra byggplasten hela vägen upp på muren, då det riskerar medföra att mer fukt transporteras upp till ev. ovanliggande syll och väggkonstruktion. 

En del krypgrunder är inte uppbyggda med hålstensblock utan istället via en gjuten kantbalk som placerats på plintar. 

Under och utanför kantbalken kan jord, sand samt rasskydd finnas. Här bildas en ordentlig passage för markfukt att transporteras in i krypgrunden. Därför är det viktigt att dra byggplasten intill kantbalken eller som på bilden dra upp plasten en bit på balken och fästa via en aluminiumregel. Alternativt om rasskydden är dåliga så sätts nya sådana, vilket ger möjlighet att täta riktigt bra mot markfukten.

Om det ligger äldre svart eller tunnare typ av byggplast mot marken så bör den bytas ut. Sådan plast är inte så tät som dagens 0,2mm åldersbeständiga.

För ytterligare god effekt har det under de senaste 20 åren blivit populärt och energibesparande att lägga krypgrundsisolering ovanpå byggplasten.

Kan lukt komma igenom ett plastskikt?

Ja, då byggplast inte är en fuktspärr utan en fukt- eller ångbroms så är den inte helt tät. Ett par slående exempel på att lukt över tid letar sig igenom plastfolien är:

När det finns träskyddsmedel i väggar och golv. Vissa beståndsdelar i träskyddsmedel såsom klorfenol och kloranisol har en intensiv lukt såväl i lägre som högre koncentration. 

När plast läggs mot marken i krypgrund och det finns jordbakterier eller mögel i markmaterialet. Dessa mikrober släpper bl.a. MVOC – mikrobiella volatila organiska ämnen. Det är alkoholformiga kolväten som likt kloranisoler luktar och luktsmittar. 

Dessutom har plastmaterial förmåga att dra åt sig toxiska samt luktande ämnen, som sedan inte går att sanera bort utan att byta ut allt initialt och sekundärt skadat material. 

Det går således inte att använda plast som ersättning för renovering och sanering där luktkällan tas bort.

Finns alternativ till byggplast och mineralull?

I torpargrund, krypgrund och mot platta på mark finns alternativ i form av tätskikt. Ett tätare skikt utestänger i princip all fukt och även lukt samt andra emissioner. Lösningen blir dock dyrare.

För huset i övrigt finns idag speciell cellulosaisolering som inte är så fuktkänslig som mineralull. Det går med cellulosaisoleringen att bygga diffusionsöppnare med en slags duk som i mindre utsträckning än plasten bromsar upp fuktrörelser.

Fuktsäkerhet beror även på hur mycket isolering som används. För mycket hindrar uttorkning och skapar köldbryggor inne i isoleringsskiktet. Det har rapporterats vara ett bekymmer t.ex. i nollenergihus.

Kort diskussion

Hur hållbart är det att bygga med material som inte håller mer än 50 år och kanske inte ens så länge?

Sett till kostnaden för ett hus samt dess tänkta livslängd, och även hur länge låneamorteringar läggs, så är 50 år för kort tid. Tillsammans med andra aspekter blir byggnadssättet inte det mest korrekta. Det måste ses som en typ av nödlösning.

Referenserna nedan handlar mycket om lufttäthet i hus och fastigheter. För att nå lufttäthet används plastfolie.