Desinfektion och Sanering

Skillnad mellan desinfektion och sanering

Inomhusmiljön som vi vistas i har genom tiderna, med vissa glapp, beskrivits som viktig för hälsans skull. I mycket gamla källor finns beskrivet att ventilation och rena samt friska hus var avgörande för hur folk mådde. Under medeltiden och fram till den moderna forskningen startade på 1700-talet rådde dock en tillbakagång där man inte så mycket brydde sig om varken rengöring, desinfektion eller sanering. 

Med mikroskop och mer kunskap upptäcktes bakterier och mögel, vilka man bättre och mer precist än tidigare kunde relatera till sjukdom. Nu började sökandet efter riktade medel för desinfektion, sanering och undvikande av sjuka hus. 

Till en början i slutet av 1800- och in till slutet av 1900-talet framställdes det en mängd kemiska preparat som användes både för medicinering och träskyddsbehandling. Många gånger slog det snett med rejäla biverkningar och persistent påverkan på natur och miljö. 

En bit in på 2000-talet tog EU initiativ till att kemiska preparat på tillverkarnas bekostnad ska testas och godkännas. I skrivande stund pågår detta projekt i stor skala. 

Rengöring

Rengöring är ett sätt att bekämpa sådant som kan vara skadligt, men eftersom rengöring mest tar bort synlig smuts så räcker det inte i alla lägen.

Desinfektion

Med desinfektion menas att det som är potentiellt skadligt och oönskat, s.k. patogener ska avdödas eller neutraliseras. I begreppet kan också ligga att mängden bakterier, virus eller mögel ska reduceras från luft och ytor.  

Det finns olika desinfektionsmedel att använda. Vissa är ordentligt skarpa och kräver skyddsutrustning medan andra är mildare och inte har samma symtomutlösande effekt på användaren. 

Somliga desinfektionsvätskor lämnar rester vilket inte alltid är till godo för miljön. Parfymerade produkter har potential att vara skadliga samtidigt som vissa desinfektionsämnen kan vara inerta, d.v.s. långvariga innan de försvinner alternativt bryts ned och blir harmlösa. 

Desinfektionsvätska

Desinfektionsvätska är i sitt grunduttryck mer ämnad att desinfektera än att sanera. Det innebär att manuell rengöring och bearbetning av behandlade ytor kan behövas. Såväl före som efter bearbetningen kan desinfektionsvätskan användas. 

Desinfektion av byggnadsmaterial

Hårdare byggnadsmaterial med en tätare yta är lättare att desinfektera. För att lyckas som allra bäst bör någon form av tensid användas för inledande rengöring. Tensiden löser upp smuts och biofilm där patogenerna finns. Lyckas man inte lösa upp och ta bort denna beläggning är det svårare att komma åt att desinfektera tillräckligt bra. Efter rengöringen sker desinfektionen med lämplig vätska. 

Sanering

Med sanering menas att total rengöring görs så allt, även det man inte ser med blotta ögat tas bort. 

Eftersom bakterier och mögel består av olika byggstenar samt avger många sekundära metaboliter är sanering svårare att utföra i ordets rätta betydelse, än vad desinfektion är. 

Saneringsvätska

Saneringsvätska brukar innehålla blandningar av olika verksamma medel. För mögelsanering finns saneringsvätskor med skarpa tensider och inblandning av ytterligare mögelhämmande eller svamphämmande medel. 

Saneringsvätskans egenskaper kan göra att man slipper manuell bearbetning och rengöring. 

Egentligen är begreppet saneringsvätska lite felaktigt, för det finns inte någon typ av godkänd vätska som helt tar bort alla mikrobiella metaboliter. 

Dessutom finns det saneringsvätskor som till del kan förvärra situationen. Ett sådant exempel är klorin och annat klorbaserat medel som saluförs för mögelblekning. Meningen är att pigmentämnen från mögel, tex. svartmögel, ska blekas och försvinna.

Klor kan fungera bra för blekning men är inte vidare funktionellt för att desinfektera mögelsporer. Efter att kloret har oxiderat vissa av mögelmetaboliterna kommer det att omvandlas till koksalt. Saltet som sedan finns på byggnadsmaterialet drar åt sig fukt. Saltets förmåga att binda motsvarande runt 75% relativ fuktighet, gör att fuktvärden efter saneringen ligger på gränsvärdet för tillväxt av mögel och bakterier. 

Klor har också förmåga att ombilda vissa ämnen som mykotoxiner till andra giftiga substanser. Det finns också farhågor om att kloret reagerar med träskyddsmedel som klorfenol-pentaklorfenol och att ytterligare giftavgivning sedan sker från byggnadsmaterialet. Därför avråds sanering med klorin etc..

Sanering av byggnadsmaterial

När klimatförhållandena varit sådana att mögel, jästsvamp, jordbakterier likt Aktinomyceter och rötsvamp kunnat tillväxa, är det tal om sanering. 

Tyvärr har saneringsbegreppet många gånger kommit att användas fel i förhållande till faktiska omständigheter. 

Mikroberna som här nämnts har en förmåga att avge gifter, alkoholformiga ämnen och en lång lista andra metaboliter. Dessa sekundärprodukter sätter sig in i poröst byggnadsmaterial. Betong, trä, gipsskivor, isolering och andra typer av material blir därför kontaminerade. 

Eftersom metaboliterna, t.ex. mykotoxiner, på olika sätt blir luftburna riskerar kontaminationen nå hela boendet, vilket kan benämnas sekundär kontamination. Tyger, kläder, möbler och syntetiska material samt plast kontamineras. 

Byggnadsmaterial eller bohag m.m. som blivit kontaminerat kan om det inte saneras bort vara en bestående sekundär källa till inomhusmiljökontamination. 

Har mögelpåväxt skett på poröst byggnadsmaterial finns egentligen inget annat sätt att sanera än att byta ut det skadade. Det är ofta omfattande och dyrt att genomföra då en fuktskada eller vattenskada skett i hus eller fastighet. Därför brukar kombinerade åtgärder vidtas. 

Kombinationssanering

Vid kombinerade insatser för sanering börjar man med att rengöra och desinfektera så gott det går. Därefter gäller det att säkerställa att inomhusmiljön inte blir återkontaminerad av sådant som sitter kvar i byggnadsmaterial. 

Det finns flera metoder för kombinationssanering vilka väljs utefter skadans art, omfattning och var skadestället finns. 

Inne i huset eller lägenheten

Om skada skett på invändiga ytmaterial duger det ofta inte bara att rengöra och måla över med vanlig färg. Vanliga väggfärger är genomsläppliga varför metaboliter kommer att återges till vistelsemiljön. Kan inte ytmaterialen bytas ut finns spärrfärg att använda. Andra metoder är att anlägga spärrskikt eller ventilerade väggar och golv.

I källare, torpargrund och krypgrund

I källare, torpargrund och krypgrund är det mycket vanligt att för fuktigt klimat bildas, varför det också uppstår mögelproblem.

Det är inte bara de påväxta ytorna som kontamineras. Metaboliterna blir luftburna och sätter sig i allt material, även i markmaterialet i torpargrunder och krypgrunder. I källare sätter det sig vanligen in i betong och lecablock. 

Inte minst blir golvbjälklaget med isolering också kontaminerat eller kanske rent av påväxt. 

Att sanera genom utbyte och bortforsling av kontaminerat material tar väldig tid och höga kostnader i anspråk. Därför brukar kombinationssanering utföras. 

Målet för saneringen bör vara att tillse så att inomhusmiljön där man vistas inte fortsatt kontamineras. 

Desinfektionsvätska eller saneringsvätska används som en första saneringsinsats. Därefter installeras en undertrycksfläkt och lämplig avfuktare. 

Undertrycksfläkten ventilerar ständigt ut luft från utrymmet som i övrigt ska vara tätat från uteluft. Undertrycket som skapas gör att luft dras uppifrån huset och ner genom otätheter samt springor i golvbjälklaget. När undertryckssättningen blir lyckad kommer inte kontamination att kunna nå boendeytorna så som innan. 

Avfuktaren som installeras i samband med saneringen kommer inom något dygn att kunna få bort vattnet som ofta finns i saneringsvätskor och desinfektionsvätskor. Dessutom ser avfuktaren till att de mikrobiella skadorna inte förvärras och att ny påväxt inte sker. 

I källare som ofta används eller är bebodd behövs i princip samma saneringsåtgärder som i husets ovanplan. 

Validera saneringen med DNA Mögeltest

En genomförd saneringsinsats mot mögel och bakterier som aktinomyceter går att kontrollera via mikroskopering alternativt ett högprecist DNA Mögeltest. 

Mögeltestet som kommit att ta allt mer marknadsandelar baseras på spårning av DNA. Precis som att brottslingar och andra lämpar DNA-spår efter sig så gör mikroberna det också. 

DNA testet är utvecklat i USA av forskande och myndighetsanknutna parter. Metoden licensieras ut till laboratorier. Optihus samarbetar med ett av de främsta  DNA-laboratorierna.

Då det är inomhusmiljön som är viktigast ska mögeltestet tas där. Först måste riktigt ordentlig städning vidtas. Det innebär att damma av, rengöra och desinfektera alla ytor, från tak till golv. Gardiner, plädar och andra tyder bör tvättas eller skakas och hänga ute i solsken över en dag. 

Möbler i tyg bör dammsugas ordentligt och om möjlighet finns tas dynor ut och slås med mattpiska. 

Meningen är att få så rent det går och sedan vänta ett par månader tills damm lägger sig på lämpligt provtagningsställe. Därefter kan DNA mögeltestet tas och svaret kommer visa om saneringen lyckats eller om kontamination kvarstår. 

Personligt skydd och kontaminationsskydd

När man exponeras för patogener som virus, bakterier och mögel, samt när sanering eller desinfektion vidtas, är det mycket viktigt att skydda sig.

För ändamålet personligt skydd finns olika typer av andningsmasker. En helmask täcker hela ansiktet och har ett genomskinligt visir. En halvmask täcker endast mun och näsa. 

Till andningsmaskerna finns olika filtertyper. P3-filter fungerar bra för att fånga upp dammpartiklar och aerosoldroppar från vätskorna. A1-kolfilter absorberar gasformiga ämnen. Optihus rekommenderar i fall av mer långvarig exponering att båda dessa filtertyper kombineras.

Kläderna som används vid inspektion och sanering bör skydda från direktkontakt med kontaminationen. Det finns idag bra engångsoveraller att använda. En engångsoverall är vad den heter. Den slängs efter att ha använts. 

Kontaminationsskydd innebär att den byggnadsdel eller det rum som ska behandlas avskiljs från övriga delar av huset. Om avskiljning inte sker kommer patogener, desinfektionsvätska eller saneringsvätska att kunna spridas. Det kan orsaka ohälsa, i vissa sekundära kontaminationsfall lång tid framöver. 

Kontaminationsskydd byggs lämpligen upp genom att byggplast spänns upp att försegla saneringsutrymmet. 

Lämpligt är även att använda luftrenare, avfuktare och undertrycksfläkt för att motverka kontamination.