Hussvamp Serpula lacrymans har förmåga att förstöra trä

Hussvampens historia

Det har länge diskuterats om svampens ursprung. Studier har kunnat fastställa att den härstammar från Asien och möjligen har spridits till Europa via mänsklig aktivitet. [1] Svampen har hittats som vildväxande i Himalayas skogar. 

I källor från romartiden står beskrivet via Gaius Secundus Plinius (Plinius den äldre 23-79 e.Kr.) att trämaterial i hus blev angripet och nedbrutet. Plinius trodde att det var jorden under huset som blev angripen och sedan började förstöra huset. Möjligen är detta den första kända källan som omtalar hussvamp. [2]

Under senare delen av 1500-talet drabbades Engelska flottan av stora bekymmer med rötsvamp bl.a. i skeppen ingående i deras krigsflotta. Rötangreppen beskrevs senare mer detaljerat av James Sowerby (1757-1822) i hans verk ”English Fungi” där Boletus lacrymans Merulius beskrevs och tecknades, väl kännetecknande hussvamp så som vi idag känner den. [3,4]

Hur länge hussvampen funnits i Sverige vet vi inte eftersom namnindelning och mer specifik beskrivning inte gjordes förrän på 1700-talet. Dock förekommer det generaliserande begreppet husröta sedan längre tid tillbaka.

Här kallades rötsvampen också för träfrätaren och Merulius septicus, för att senare i takt med mer forskning och artindelning av den finländske mykologen Petter Adolf Karsten (1834-1917) döpas om till Serpula lacrymans 1884. 

• Ta del av begreppet rötsvamp
• Förväxla inte med Källarsvamp Coniophora puteana

Hur fungerar en hussvamp

Hussvamp heter på latin Serpula lacrymans som för sina egenskapers skull översätts med den krypande och gråtande. Rötsvampen tillhör Basidiomycota, släktet brunröta. 

Brunrötesvampen sprids via sporer som avgivits från fruktkroppen. Sporerna avges rikligen och sprids i naturen samt in i våra hus där de ligger och väntar på rätt förhållanden för att kunna gro. Hur länge en spor klarar av att ligga i väntan vet vi inte men det kan vara som med mögelsporer, mycket länge. 

Hussvampssporerna som är ungefär en hundradels millimeter långa avges i sådan mängd att ett skikt liknande kanel lägger sig i närheten av svampens fruktkropp. 

Om undertryck finns i huset så transporteras sporerna upp från angreppsstället via otätheter i huskonstruktionen. Det brukar vara vid rörgenomföringar och springan mellan golv och vägg ovanför t.ex. källare eller krypgrund. Luftflödet behöver inte vara högt för att det ska ske.

När sporen väl avkänner att det är läge att gro bildar den ett mycel, ett nätverk av trådar. Det blir till sist som en vit till grå hinna vilken kan täcka det trä som angrips. Fluffig bomulls- eller sprayisoleringsliknande tillväxt ses även. 

Hussvampsangreppet kan stanna vid detta men svampen har förmåga att hämta för densamma livsviktigt vatten från andra ställen.

Hussvampens allvarligaste funktion är att den klarar av att hämta vatten från marken i det hus den fått fäste. Kraftiga mycelsträngar bildas och fungerar likt sugrör där vattnet transporteras upp. Har husägaren otur kommer brunrötesvampen på detta sätt att kunna växa uppåt i och på inner- och ytterväggar. Namnet Serpula, den krypande eller orm, bör vara hämtat från mycelsträngarnas egenskaper. 

För att kunna bryta ned cellulosa och hemicellulosa i det angripna trät alstrar svampen bl.a. oxalsyra. Detta är anledningen att man i Sverige tidigare kallade den träfrätaren. För att skydda sig själv från oxalsyrans frätande inverkan måste hussvampen ha tillgång till kalk. Därför utgår den gärna i närheten av kalkinnehållande grundmurar, murstock och mineralullsisolering etc. 

I ett högst pågående svampangrepp där livsförutsättningarna är bra och virket är för fuktigt bildas det vattendroppar på hussvampens fruktkropp. Därav namnet lacrymans, den gråtande. Fruktkroppar utvecklas vid gynnsamma förhållanden där hussvampen kan få lite dagsljus. Dock gillar den inte direkt solinstrålning. 

Hussvampens härjning syns inte bara genom att den bildar mycel och fruktkroppar. Trä som angrips bryts ned i kuber. Det beror på att ligninet lämnas mer oberört medan cellulosan formligen äts upp. Bilden visar ett pågående rötangrepp. I senare skede när det inte funnits mer näring att hämta syns tydligt avgränsade bruna kuber.

Svampangrepp som tillåts gå långt är allvarligt då hållfastheten i konstruktionsträ snabbt reduceras. Tillväxten är under bättre förhållanden upp till 6mm per dygn. 

Krypgrund är allt oftare drabbad

Krypgrund angränsar direkt till marken under ett hus. Utrymmet som sådant utgör ur fuktteknisk aspekt en riskkonstruktion då flera fuktkällor finns. Uteluften som under varm årstid ventileras in medför ofta så mycket fukt att den relativa luftfuktigheten kraftigt höjs samtidigt som kondens bildas mot kallare ytor. 

Det är just under de rejält fuktiga förhållandena som hussvampen kan komma att gro och växa vidare. I krypgrunden är svampen skyddad från regn vilket annars kan dränka den. Samtidigt finns möjlighet att hämta vatten från marken och kalk från grundmurar och isolering. Förhållandena blir med andra ord i krypgrunder med träbjälklag optimala. 

Bilden ovan tagen i en äldre krypgrund avslöjar med tydlighet att det varit ordentligt fuktigt. Mögel syns fläckvis blandat med blånadssvamp. Det är inte alltid så lätt att upptäcka, men hussvamp har börjat sprida sitt mycel längst in vid träbjälken också kallat bärlinan till vänster i bild. Den går in i en fördjupning i grundmuren där det kunnat bli extra fuktigt. Kalk kan lätt hämtas från betongen. 

Det gäller att upptäcka begynnande mikrobiella skador i tid innan det skapar ett större problem. Just i denna krypgrund har skadorna gått relativt långt med rikligt mögelangrepp, men brunrötesvampen fick inte sin chans då sanering vidtogs och avfuktare installerades. 

Svampmycel kan söka sig igenom små springor och håligheter i grundmurar och på andra ställen. Därför är det av vikt att extra noga kontrollera när man misstänker eller har funnit ett hussvampsangrepp. 

• Lär mer om krypgrund

Torpargrund

Torpargrunden som är en konstruktionsmässigt äldre variant av krypgrund, är också en grundläggning där hussvamp lättare kan börja tillväxa. 

Torpargrunder är ofta lägre. Det är nära mellan mark samt trossbotten och ibland ligger golvåsar direkt mot marken. Det riskerar att ge rötsvampar viss favör.

Har kalkbruk använts till murning av stenfoten kan hussvampen lätt hämta kalk till sin ämnesomsättningsprocess därifrån. 

• Läs mer om torpargrund

Även kallvinden

Det förekommer också att hussvampar upptäcks i husets vind som kallvind. Förutsättningarna för svampen att få optimala livsförutsättningar är inte de bästa, men finns takläckage och murstock eller isolering med kalk/kalcium så riskerar rötangreppet att medföra allvarliga skador.

• Läs om fuktskada på vind – kallvind

Vid vattenläckage

Finns läckande vattenledningar, även bara droppande läckage så är risk för rötangrepp.

Om vattenledningar i golv och väggar inte är tillräckligt isolerade så bildas kondens mot de kalla vattenrören. Omkringliggande byggnadsmaterial fuktas upp varvid hussvampens sporer till sist vaknar till liv. 

Svampens livsförutsättningar

Hussvampen vill ha det rejält fuktigt och rätt temperatur innan dess sporer gror. När virket i stort sett är mättat med fukt, vilket sker vid ca. 24-30% fuktkvot, kommer sporgrodden om andra omständigheter också är rätt att starta. Sommartemperaturer i skuggad och svalare miljö likt i källare och krypgrund där det kan komma upp i närmare +18 grader, är nära optimal tillväxtmiljö. 

Den tyske professorn och kemisten Theodor Poleck (1821-1906) experimenterade genom att undersöka livsförutsättningar och tillväxtförhållanden gällande hussvamp. Poleck kom fram till att vinterfällt konstruktionsvirke till hus hade mycket bättre motståndskraft emot svampen än vad sommarfällt virke har. 

1885 skrevs en notis om dessa förhållanden i bl.a. tidningen Stockholm. Där berättas att det under vår och sommar finns rikligen mer fosforsyra, kalium och kväve i träd som fälls. Det ska enligt experimenten kunna vara utslagsgivande för hussvampens möjlighet att etableras. [5]

Det skulle kunna vara en av förklaringarna till ökningen av antal fall av hussvampsskada i hus, eftersom vi under modern tid allt mer frångått att fälla träden enbart under vintertid. Dessutom snabbtorkas trä idag i värmeugnar vilket medför att sockerarter och annat vandrar ut till ytan av virket, vilket gör det känsligare för mikrobiell tillväxt. 

Ungefär samtida med Polecks fynd fanns andra forskare som studerade svampen och dess omständigheter. Man upptäckte att det i samband med hussvampsangrepp också fanns rikligt med levande och rörliga bakterier, vilka i svensk media framställdes som sjukdomsfrön som måste saneras bort.

Fynden bekräftas av modern forskning som även kunnat namnge bakterierna det handlar om. [6,7] Troligen finns synergi mellan vissa bakterier och rötsvampen ifråga. 

En idag pensionerad och fantastiskt duktig mykolog vid dåvarande WSP Jerbol berättade för undertecknad att det i regel alltid fanns järnbakterier på samma plats, ofta i krypgrund, som svampen utvecklats på. Mykologen menade att det måste ha ett samband med brunrötesvampens levnadsprocess. Mycket riktigt ges sådant stöd i nyligen utgiven forskning då hussvampen inte bara använder kalk, utan även oxiderat järn för att kunna tillse sin fortlevnad och bryta ned trä. [8]

Klimatförändringen är annat som verkar gynnande för hussvampar och mögel. Varmare och fuktigare klimat spås att leta sig än mer norrut än nuvarande förhållanden. [9,10]

• Läs om fukt i hus

Sanering

Hussvampssanering måste göras med omsorg där angreppet fått ordentligt fäste och svampens mycel kunnat spridas. I riktigt gamla källor beskrivs att man sanerade genom utbyte av skadat byggnadsmaterial vilket brändes eller bortforslades utom byns eller stadens gränser. 

Bilden ovan föreställer en träregel som är kraftfullt hussvampsskadad och måste saneras genom borttagning och utbyte till nytt friskt virke.

När man före och under industrialiseringen började bygga på den tidens nya sätt ökade fuktproblemen i hus. Det finns historier som under andra halvan av 1800-talet berättar att hus med källare och tegelsten etc. redan efter något år var kraftigt angripna av hussvamp. 

Olika saneringsmetoder experimenterades fram. För att inomhus motverka svampen kunde tapetklister kokat på asklav användas. Vid redan påbörjad skada sanerades det genom borttagning av material, skrubbning och klorgas. 

I tidiga källare där marken inte övergjutits med cement eller betong blev tyska forskare varse att man måste bromsa fukttillförseln från marken samtidigt som hussvampens mycel skulle stoppas från att nå marken och dra upp fukt. 

Genom att i skikt torka lera och blod, för att sedan begjuta översta lagret av lera med vattenglas, skapades ett skikt som visade sig lyckat. Det vidareutvecklades och byttes ut till en typ av asfalt gjord av stenkolstjära, stenkolsbeck och torr sand. Senare började man gjuta källargolv med cement och betong. 

Trä sveddes ytligt i ugnar eller över öppen eld då förkolnat trä visade sig ha motståndskraft mot hussvampar. Det förekom också att träreglar och bärlinor behandlades med harts, tjära och sand. 

När man började isolera golvbjälklagen kunde olika typer av motståndskraftigare isolering användas. Stenkolsaska alternativt torvmull och släckt kalk blandades. Kolstybb med sand och kolrester från kolmilor användes. Torkad kutterspån blandad med släckt kalk var också vanligt. 

Det upptäcktes även att salt och saltsyra var en god svampmotståndare. 

Kemikaliesanering

Det var inte bara mikrobiologiska framgångar som gjordes under 1800-talet. Även den kemiska utvecklingen tog ordentliga kliv framåt. Genom destillering av stenkolstjära eller träkolstjära framställdes något som först gick under benämning karbolinoleum, för att senare ombenämnas till kreosot. 

Kreosotbehandling av byggnadsvirke, särskilt till fuktutsatta delar av hus blev ganska vanligt. Det medförde dock lukt och hälsoeffekter. 

Ett par årtionden in på 1900-talet började olika blandningar av saneringsvätska innehållande pentaklorfenol användas. Likt kreosot var det riktigt verksamt men orsakade också lukt i hus samt hälsoeffekter och förbjöds tack vare högtoxiska egenskaper 1978.

Vidare användes CCA – koppar. krom och arsenik för impregnering. Även den blandningen för rötsvampssanering var starkt giftig och reglerades bort. 

I modern tid används preparat med en speciell blandning av bor och borsyra, uppblandad med propylenglykol. I skrivande stund är det godkänt med sådan form av preparat men begränsning finns då endast fackman får lov att applicera starkare former av saneringsvätskan. 

Hussvampssanering idag

Saneringsmetoderna utgår från hur allvarligt och långt hussvampen hunnit. Ett första steg är att göra skadeomfattningsbedömning. Därefter vidtas lämpliga saneringsåtgärder.

Det gäller att få stopp på hussvampen så fort det går. I lindrigare fall där svampen inte hunnit eller kunnat skjuta ut vatteninsamlande mycel fungerar uttorkning med reell avfuktare i regel bra.

I krypgrunder ska marken städas av från byggspill och annat. Det kan ibland krävas utgrävning om det finns mycket organiskt material i sanden eller jorden. Därefter strös mycket rikligt med salt ut över marken. Saltet kan räfsas ned och strös sedan ut som ytligt liggande. Därefter läggs byggplast över markytan som fuktbroms.

Saltsaneringsmetoden har börjat ta över metoden där man med gasolbrännare brände översta marklagret för att komma åt hussvampens hyfer och sporer. Det är ingen ny kunskap att saltet har för svampen giftig verkan, men kunskapen har återupphämtats. 

Hussvampsangripet byggnadsmaterial bör bytas ut ca. en halv till en meter in på friskt virke. Material som inte kan bytas ut bör behandlas med godkända saneringsvätskor.

Det kan vara svårt att avfukta och sanera grundmurar, skorstensfundament och murstock. Uppvärmning till minst +55 grader hjälper till att avdöda mycel, men det tar sin tid att värma upp betong m.m. så pass mycket.

Nederbördsskyddande huv uppe på skorstenen behövs. Det kan även krävas dränering runt huset och möjligen även inne i krypgrund och under källargolv.

Efter att alla åtgärder är vidtagna och uttorkning skett så långt det är möjligt, gäller det att övervaka både klimat och konstruktion regelbundet. 

• Se saneringsvätska och desinfektionsvätska i Optihus utbud

Avfuktare är nyckeln till framgång

Då hussvampens initialt allra viktigaste tillgång är fukt måste fuktsanering utföras. Hålls den relativa fuktigheten under 75% och fuktkvoten under 16% i hela huskonstruktionen har hussvampar med dess sporer inte någon direkt chans att etablera sig. 

Det finns sedan 1980-talet en typ av avfuktare kallad sorptionsavfuktare, som till skillnad mot kondensavfuktare fungerar bra även i svala utrymmen. 

Sorptionsavfuktare har av den anledningen kommit att bli praxis att installera i krypgrund och kallvind, både i förebyggande och akut läge. Populärnamnen krypgrundsavfuktare och vindsavfuktare har tilldelats. Avfuktare ingår som absolut saneringslösning för hållbart resultat. 

Finns elak lukt från krypgrunden eller källaren där svampen och andra mikrober angripit går det att komplettera avfuktaren med en speciell undertryckfläkt. Fläkten motverkar luftrörelser uppåt i huset och hindrar därmed ytterligare lukt att tillkomma boendeytorna. 

• Läs mer om avfuktare

Köpa hus med hussvamp

För det första måste man innan husköp noggrant undersöka huset i enlighet med den skyldighet man därom har enligt jordabalken. Adekvat inspektion likställs med värdeförsäkring och även sjuka hus relaterad hälsoförsäkring, så långt det är möjligt. 

Väl värt att notera är att det innan hussvamp kan växa redan i regel finns andra typer av fuktskada och mikrobiell skada. Mögel och blånadssvamp behöver inte så mycket fukt som hussvampen och etableras ofta först. Redan det är allvarligt, fast inte för virkets hållfasthet och bärförmåga, vilket svampen kan bryta ned. 

Myter har spridits om hussvampars förmåga att spridas till andra delar av huset och till andra hus på tomten. Samtidigt har det utmålats att ett angrepp är likvärdigt med husets sista andetag.

Visst är svampens härjningar ofta allvarliga men att överdriva gagnar ingen. Hussvampens sporer sprids rikligen men sporerna behöver tillräckligt med fukt för att kunna gro. Det innebär inte automatisk spridning till andra hus och byggnader för det. Rätt förhållanden måste först uppnås. 

Ett begränsat angrepp där svampmycelet inte börjat hämta markfukt är ofta inget problem bara man sanerar på bra sätt och installerar avfuktare.

Har svampen börjat ställa till med ordentligare skada måste bedömning om och faktiska åtgärder göras av fackman. Rekommendabelt är att utföra hussvampsanalys för säkrast möjliga bedömning om skadeomfattningen. 

Hos vissa försäkringsbolag kan en speciell hussvampsförsäkring tecknas, om försäkringsbolaget anser att det av hustekniska och faktiska skäl kan göras. Därför är det viktigt att på förhand kontrollera med husägaren och även med försäkringsbolag om vad som gäller. 

Har sanering utförts bör det finnas ett utförligt och ingående protokoll samt slutrapport att ta del av. 

Viss värdeminskning kan eventuellt vara relaterad till en hussvampsskada, även om sanering skett och avfuktare installerats. Även om risken för svampens återkomst är låg, måste den nya husägaren vara på sin vakt och inspektera samt fuktmäta oftare och mer ingående än annars. Allt om kostnader och värde är relativt och måste dock vara utgående från det specifika fallet. Har en större och ingående sanering samt renovering gjorts kan det tvärtom innebära värdeökning. 

Ska huset köpas innan hussvampssaneringen görs måste priset diskuteras ordentligt. Offert bör tas in från fackman som är van vid typen av sanering. Kontroll med försäkringsbolag bör göras. ROT avdrag är aktuellt men först efter att huset tillträtts av den nye ägaren. 

• Gå till guiden köpa hus

Lukt från rötangreppet

Hussvampar som är vid full vigör kan lukta som champinjon. Äldre angrepp eller sådana som inte mår helt bra luktar ofta jordigt och unket. 

Eftersom den äkta hussvampen utvecklas i ett senare skede sett till en fuktskada i hus, finns det ofta andra lukter, t.ex. från mögel och bakterier. Det blir då en blandning av olika luktande mikrobiella ämnen. 

Lukten letar sig ofta upp i huset tack vare luftrörelser och tryckförhållanden där det under begreppet ventilation kan beskrivas som undertryck i huset. 

• Se Optihus artikel om lukt i hus

Hälsoeffekter

Tidigare har det inte varit medicinskt eller vetenskapligt mer detaljerat känt angående risk för hälsoeffekter av att vistas i hus med skada av hussvamp. I äldre källor omtalas svampangrepp som orent och alstrande av unken samt oangenäm lukt och evidensmässigt ledande till ohälsosam miljö. 

1886-08-25 återfinnes ovanstående artikel i tidningen Nya Kristinehamnsposten. Texten lyder: ”Kalkgrus såsom fyllnadsmaterial. Baugew-Ztg innehåller en mycket allvarlig maning att icke använda kalkgrus såsom fyllnadsmaterial i trossbottnarne vid nybyggnader, då svampbildning och hussvamp äro de omedelbara följderna deraf. Författaren påstår, att vid det nuvarande skyndsamma byggnadssättet mer än 50 procent af alla husen mer eller mindre äro angripna af hussvamp. Men huvfvudsaken är, att hvarje hus göres till en härd för smittosamma sjukdomar, om det fullstoppas med kalkgrus från nedrifna byggnader. De flesta sjukdomar, såsom difteri, skarlakansfeber, messling, kolera etc. fortplantas såsom bekant genom svampar, hvilka äro så små, att de endast blifva synliga medelst de bästa förstoringsglas. Svampsporerna förefinnas i kalkgruset och kunna utveckla sig, så snart de erhålla tillräcklig fuktighet och värme. Denna förmåga erhålla de i trossbottnarne genom boningsrummens temperatur och den fuktighet, som uppstår genom golvens sköljning och skurning eller andra tillfälligheter. Ingen skulle derför i våra dagar, då kalkgrus efter nedrifna byggnader faktiskt insetts och bevisats vara farligt för menniskans helsa, föra detta material in i husen, blott för att derigenom vinna en ringa penningfördel. Det bästa fyllningtmaterialet är rentvättad, torr sand.”

Bilden och artikeln ovan från Nya Kristinehamnsposten samt en mängd andra kvarvarande källor berättar med tydligt språk att evidens ovedersägligen fanns om koppling mellan mögel, hussvamp och sjukdom. 

Visserligen saknades kunskap om vissa sjukdomsförlopp och orsaken till dessa, men med det vi vet idag så fungerar exponering i fuktskademiljö bl.a. modulerande gentemot immunförsvaret, på så sätt att ökad infektionskänslighet föreligger. Det är därför inte helt främmande att misstänka eskalerade sjukdomsutbrott med mögel, hussvamp och fuktskaderelaterade bakterier som bidragande förorsak. 

Det har tagit tid att finna djupare förklaringsmodeller kring hälsoeffekter i fuktskadade hus och det är inte förrän de senaste 20 åren som bilden rent vetenskapligt håller på att klarna. 

Mykofloran är mycket komplex i ett hus där hussvamp finns. Med mykoflora menas mikrobiologisk förekomst, d.v.s. bakterier, mögel och rötsvamp. 

Då Serpula lacrymans behöver bra mycket mer fukt än andra mikrober för att kunna starta sin tillväxt, så hinner ett helt batteri av andra mikrober före. Det gäller särskilt där den relativa fuktigheten och fuktkvoten inte rusat i höjden på en gång, likt det kan göra vid en vattenläcka som orsakar akut vattenskada. 

Det är vanligt att mögelarterna Penicillium och Aspergillus vid lägre överskjutande fukt är de första som etableras, jämte en speciell jordbakterie vid namn Aktinomyceter. Blir det ännu fuktigare kommer en rad andra mögelarter att kunna avlösa eller kanske ännu bättre beskrivet ta över. 

Passerar den relativa fuktigheten i luften och fuktkvoten i byggnadsmaterialet gränsen för rötsvamp, kommer flera sådana att få sin chans. Hussvampen är en av dessa. 

Var för sig orsakar mikroberna specifik skada genom att avge luktande kolväten, gifter såsom mögelarternas egna mykotoxiner och en lång rad andra metaboliter (sekundära ämnen och partiklar). 

Det är inte så mycket känt om hälsoeffekter från exponering av hussvampen som isolerad förekomst, men vi vet bra mycket mer om de andra mikrobiella skadorna i sammanhanget. 

Vissa personer är känsligare för att vistas i miljö där det finns mikrobskada och metaboliter som kunnat komma in och kontaminera bostadsdelen i huset. Hälsoeffekter som så ofta rapporteras i sådana fall har tidigare gått under benämning sjuka hus, vilket på senare tid istället givits andra namn som t.ex. BRO Byggnadsrelaterad Ohälsa alternativt OBO Ospecifik Byggnadsrelaterad Ohälsa etc.. 

Tråkigt nog kan ett helt hus kontamineras av mikrobernas metaboliter. Även om husvampssanering och mögelsanering utförts samt avfuktare installerats, finns uppenbar risk att kontamination finns kvar i tak- och väggmaterial m.m. uppe i huset. Det är fullt tillräckligt för att somliga personer ska reagera och få hälsoeffekter. Dessutom måste det invägas att barn i regel är känsligare än vuxna och därför bör skyddas extra noga från fuktskademiljö. 

Referens [11] täcker högst grundläggande och inledande upp de mikrobiologiska och hälsorelaterade frågorna i fall av hussvamp.