Hoppa till innehåll 
Vilken isolering är bäst? Det är under Optihus grundares verksamhetsår den allra mest frekvent ställda frågan. Tusentals gånger har den inkommit, allt i syfte att kunna undvika fukt, mögel och lukt. Här ges ett kortfattat men likväl utvecklande svar, med möjlighet att kommentera och delge kunskap. Kontextuellt svar ges även om vilken isolering som är miljövänligare.
Detta är en levande isoleringsartikel där det över tid kommer att adderas mer information.
Vi skulle kunna gå tillbaka tusentals år i tiden för att titta på hur man då valde att isolera sina hus. Valet faller dock på att lämna denna visserligen intressanta historia bakom oss. Koncentration sker istället på de isoleringstyper vi kan finna i vårt husbestånd idag och vilka risker de medför vid belastning av fukt.
Sedan 1950-talet har flera nya typer av isoleringsmaterial tagits fram. Flera av materialen har varit bristfälliga i något eller några hänseenden. I takt med miljömedvetenhet och krav om hälsosammare boendemiljöer har därför äldre typer av naturliga miljövänligare material återkommit på marknaden och vidareutvecklats, allt för att kunna möta de krav på byggnation samt energieffektivitet som idag finns.
Det snabba förloppet med nya och gamla återkommande isoleringsmaterial sammanfaller. Ofta har det praktiskt gått för snabbt för att säkerhet och långtidsfunktion ska kunna utvärderas. Ett exempel är att de återkommande naturligare materialen inte ordentligt beprövats i alla lägen och inte heller byggnadstekniskt är beskrivna så att husägare och entreprenörer känner dess förutsättningar och fukttekniska risker.
Svaret som undertecknad så många gånger givit under support och rådgivning är att man i princip kan använda vilken isolering som helst, bara fuktaspekter, hälsoaspekter samt isoleringens funktion och begränsningar beaktas.
Lyssnar man på tillverkande parter så är deras produkt givetvis den bästa. Går man ut på forum på Internet finns många åsikter och instruktioner varav en hel del faktiskt kan vara helt felaktiga. Därför bör man sätta sig in i ämnesområdet och undersöka vad som egentligen gäller.
Det saknas för nästan alla existerande isolermaterial ingående fuktfakta om vad som händer när gränsvärden för relativ fuktighet nås, och vad användaren ska tänka på vid isolering av riskkonstruktioner som torpargrund, krypgrund, källare och vind.
Vilken isolering som är bäst och vilken mängd av den som ska användas måste utredas utifrån den huskonstruktion som ska isoleras samt kringliggande och påverkande förhållanden som t.ex. ventilation och fuktlast.
Cellplast också kallad frigolit eller EPS tillverkas av expanderad eller extruderad polystyren. Plastmaterialet innehåller många luftbubblor och fungerar därmed isolerande.
Under åren har många användningsområden tagits fram. Bilden här visar hur cellplast sattes som del i mindre lyckad väggkonstruktion kallad enstegstätad fasad.
Den enstegstätade fasaden bestod inifrån och ut ofta av väggbeklädnad såsom gipsskivor, OSB träfiberskiva, byggplast, isolering av mineralull och väggreglar, ev. en träfiberskiva till, cellplasten och nät för puts som målades.
Den enstegstätade konstruktionen dömdes ut av Högsta Domstolen 2015. Orsaken var entreprenörsfel som ledde till fuktskador. Fukt kunde läcka in genom otätheter och sedan ställa till med mikrobiella problem då fukten inte kunde komma ut igen. Byggplasten hindrade upptorkning inåt och cellplasten hindrade upptorkning utåt.
Förutom instängd fukt och mögel- samt rötskador har det varit ganska vanligt att alger och mögel börjat växa på färg och puts utomhus. Värmestrålningen inifrån hindras och putsen samt väggfärgen blir mer fuktpåverkad än annars, särskilt åt väderstrecken norr och väster, dit solen inte når.
I takt med mögelproblem på kallvind har några företag utvecklat EPS-skivor som läggs under yttertaksbeklädnaden av tegelpannor, betongpannor eller plåt. Meningen är att skapa en klimatvind där temperaturen höjs på vinden genom att delar av isoleringen i vindsbjälklaget flyttas ut till under yttertaksbeklädnaden.
När temperaturen ökar så minskar den relativa fuktigheten. Redan en grads temperaturökning minskar relativ fuktighet med upp till 6% beroende på utgångsläget. Klimatvindens cellplastisolering bör under vinterhalvåret kunna hindra annars vanligt uppkommande kondens mot yttertakets insida. I en klimatvind kan ventilationen minimeras vilket innebär energibesparing. Möjligt är trots klimatvindens bättre funktion att aktiv stödvärme eller avfuktning behövs under riktigt fuktiga klimatförhållanden.
I krypgrund och torpargrund har det blivit relativt populärt att klä in undersidan av golvbjälklaget med cellplastioleringen som ett tilläggsisolerande skikt. Det är inte den bästa krypgrundsisoleringen att använda. Cellplasten hindrar trossbotten samt syllarna att torka ut då fukt stängs in eller läcker in. Krypgrunden eller torpargrunden under isoleringen blir svalare och fuktigare. Samtidigt kan inte avfuktare användas för att avfukta upp i golvbjälklaget och det ovanliggande isolerskiktet.
Ett område som blivit standard att använda cellplastisolering till, är under och runt platta på mark som idag kallas betongplatta. EPS ger här bra värmeisolering och även fuktisolering mot den kalla marken. För att undvika tjälskjutning och för dränerande verkan används makadam under cellplasten. Ovanpå cellplastisoleringen som visas på bilden gjuts sedan betongplattan.
Flertalet andra lösningar finns också där man t.ex. gjuter in cellplast mellan två skikt av betong eller annat fastare och bärande material. Isoleringen finns även som stora ihåliga legobitar av cellplast vilka staplas på varandra som väggkonstruktion och fylls med betong.
Negativt är resurskrävande tillverkning, giftigt styrol och ämnen för brandhämmande egenskaper. Dessutom har flera fall av brand visat att cellplast kan bidra till svårsläckta och väl utvecklade bränder samtidigt som brandröken är kraftig.
En del isoleringsmaterial är inbjudande för skadedjur och skadeinsekter. Vissa myror kan ge sig på att gnaga på EPS och bana gångar i materialet.
En nymodighet från förr kom under 1980-talet tillbaka i form av tidningar för isolerande syfte. Cellulosa också kallat pappersull består av tidningar som mals till en slags ull vilken finns i lösvikt för manuell utläggning eller den kanske mest använda formen, inblåsning. Cellulosan finns också som skivor.
I bild syns en cellulosaskiva av löst sammanpressat och återvunnet tidningspapper. Färgerna för tryck och trycksvärta ger den karakteristiska gråa och färgväxlande nyansen.
Eftersom materialet ursprungligen kommer från trä och är förädlat i flera steg, är det obehandlat ganska mögelkänsligt. För att motverka mögel och brand tillsätts vissa ämnen.
Det har rapporterats om ammoniakliknande lukt från en del hus som isolerats med cellulosa. Undersökningar ringade in att det berodde på tillsatt ammoniumsulfat. Under vissa klimat- och fuktförhållanden kunde ammoniumsulfaten, som annars är luktfri, lösas ut som ammoniak.
Det finns inte så mycket information att tillgå om detta fenomen men en del husägare har berättat om det och diskussion har funnits mellan reglerande myndigheter och tillverkande företag. I de sista ärenderelaterade handlingarna nämndes möjligt ersättande Ammoniumpolyfosfat. Inte heller med det ämnet kunde full säkerhet mot lukt ges.
Andra produkter för byggnation som visat sig kunna emittera ammoniak är kaseinhaltigt flytspackel.
Cellulosan delar fuktegenskaper med bl.a. kutterspån, då isoleringen utan problem kan absorbera viss mängd fukt och sedan avge den.
Det är allt vanligare vid nybyggnation och som tilläggsisolering att använda cellulosa som lösull för applicering i och på bjälklaget uppe på kallvind. Vid inblåsning får det inte vara för fuktigt i luften och isoleringsmaterialet får inte heller vara för fuktigt. Risk finns annars att det sjunker ihop och trots de tillsatta hämmande ämnena blir mögligt.
Risk finns också att det i isoleringslagret uppkommer en köldbrygga där ökad fukthalt blir resultatet. Det kan i synnerhet ske där man inte har en ordentlig ångbroms, t.ex. byggplast i vindsbjälklaget.
När tidningar etc. återvinns kan det finnas risk att dessa är mikrobiellt kontaminerade, d.v.s. att de legat eller lagrats där det är för fuktigt och finns mikrober. Containrar för tidningsåtervinning är ett sådant ställe där det blir så fuktigt att den kommande cellulosaisoleringen kan ta skada. Vi vet inte om tillverkarna kontrollerar detta eller om allt återvunnet papper används oavsett.
Bra är att det inte finns några olösliga och potentiellt hälsopåverkande fibrer i cellulosa. Läggning är därför säkrare men andningsskydd ska ändå användas då isoleringen tenderar att damma ganska ordentligt.
Får har sedan urminnes tider tjänat människan på flera sätt. Inte minst har fåren givit kött och mjölk. Dessutom har skinnet och ullen givit isolerande varma och vädertåliga kläder.
I skrivande stund far tankarna till de historier som finns om vikingarna. De om några tog verkligen tillvara på det fåren hade att erbjuda. Fårullskläderna gav verkligen värme i bistert höst- och vinterklimat genom att inte släppa ut kroppsvärmen allt för snabbt.
Ullens isolerande förmåga kan nyttjas som ett ekologiskt alternativ för isolering i hus, men vissa förberedelser måste till.
Fårullen tvättas omsorgsfullt och förbereds ytterligare bl.a. genom tillsättande av ett sammanbindande ämne som kallas PLA – Poly Lactic Acid. Det framställs genom fermentering av majsstärkelse. Fårullen är självslocknande men för att ännu bättre brandsäkerhet ska finnas sker tillsättning av brandhämmande ämnen.
Fårullen har hög förmåga att dra åt sig fukt men ändå bibehålla god isolerande verkan. Även om upp till 35 viktprocent fukt har bundits upp i ullfiberisoleringen så är risken låg att mögel angriper. I ullen finns nämligen ett keratin som fungerar hämmande på olika mikrober. Ytterligare mögelhämmande egenskaper ges genom den brandskyddande tillsatsen som väljs, t.ex. borax.
Det tillsatta saltet som borax utgör motverkar också insektsangrepp av mal, som annars stortrivs i ullen. Borax kan i isoleringstillverkningen bytas ut mot kaliumnitrat. Just tillsatser är eftersträvansvärt att undvika men med ull går det inte av nämnda anledningar. Det är endast vid hanteringen man utsätts för dessa tillsatser. När ullen väl byggts in kommer tillsatsen att merdelen ligga bunden bland ullfibrerna.
Fårull bör trots tillsatser och tvättningsprocedur ses som en bra och miljövänlig typ av isolering för hus. 2016 räknade man med att det fanns ungefär 600.000 får i Sverige. Dessa ger tillsammans uppåt 1800 ton ull, baserat på att klippning utförs två gånger årligen. Det är synd att slänga denna fina möjlighet att bespara naturen flera gånger om.
Bakåt i tid var halmisolering vanligt. Det kunde användas på olika ställen i husets klimatskal, såsom i väggar och för takbeklädnad.
Vid skörd, torkning, förvaring och som applicerad isolering är det väldigt viktigt att halmen inte utsätts för fukt och väta. Den blir lätt bakterie- och mögelangripen.
Att lägga halmtak kräver kunskap och underhåll men är egentligen ur isoleringsvärde en mycket fin lösning för huset. Dagens vindsutrymmen kallas inte utan orsak kallvind. Yttertaket blir under höst och vinter rejält kallt och fungerar som en köldbrygga där fukt kondenserar. Resultatet blir många gånger mögel.
För att fungera optimalt krävs att huset ventileras och värms upp ordentligt under hela den svala årstiden. Värmen stiger uppåt och hjälper till att avfukta halmen.
Läggning av halmtak motsvarar det vi nu kallar för klimatvind. I en modern klimatvindskonstruktion flyttas viss mängd isolering från vindsbjälklaget till yttertaket. Då blir vinden varmare och torrare än annars.
Halmsiolering i väggar kunde fungera bra men den måste skyddas från väder och vind. När halmen säkrats i väggen fungerade lerputs för att utestänga vind och nederbörd. Bilden ovan visar en fuktskadad vägg med halm.
Isolervärdet är förhållandevis lågt varför det krävs rejäl tjocklek, som halmbalar för väggar vilka ska möta dagens energikrav.
Det finns en viss risk att halm som blir fuktig självantänds, särskilt om den inte packats bra eller om den inte skyddats via lämpliga material som t.ex. lera. Mögel och andra mikrober kan leda till att isolering blir brandkänsligare och lättare flammar upp.
Hampa – Cannabis sativa är en växt som likt maskrosen är en riktig överlevare. Den växer snabbt, utan behov av bekämpningsmedel och kan odlas på lite näringsfattigare marker.
Här ses en skiva av sammansatt hampaisolering. Eftersom dess motstånd mot mögel och bakterier är högt behövs ingen tillsatt fungicid i slutprodukten. Isoleringen andas så som kutterspån och lin. Därför behövs under rätt förhållanden ingen byggplast eller annat ångbromsande skikt i väggar, tak och golv.
Det är lite konstigt att hampa inte fått ett långt bättre genomslag för olika områden än vad som nu är. En av anledningarna är att man på 1970-talet förbjöd odling med förevändning att hampan kunde användas för framställning av drog. Ytterligare orsak torde vara att olika intressenter såg hampan som konkurrerande och därför var med och lobbade för förbudet.
Idag går det att ansöka om odlingstillstånd för så kallad industrihampa. Genom att som miljövänligast kunna utvinna hampafibrerna får växterna stå kvar över vintern för s.k. rötning innan de skördas.
Fibrerna är mycket starka och kan förutom att ingå i isolerande skivor etc. användas som hampabetong. För att göra hampabetong blandas hampa och kalk. Slutprodukten liknar lättbetong och har ganska bra isolervärden.
Precis som med lin fungerar hampan bra för drevning och tätning mellan stockarna i timmerhus. Med inblandning av lera fyller hampaisoleringen ytterligare funktioner likt tätande och brandhämmande. För brandegenskapernas skull förekommer det att bikarbonat blandas med isoleringen.
Denna isoleringstyp kallas utifrån ämnena den består av också för UFFI Urea formaldehyde foam insulation.
Under 1970- och början av 1980-talen användes den första typen av så kallad spray- eller skumisolering. Den bestod av en slags harts av urinämnet urea samt formaldehyd, härdämne och vatten.
Karbamidisoleringen användes ofta som tilläggsisolering och applicerades via tryckluft in i golvbjälklag, väggar och i snedtaket i vindsutrymmen. Det var en enkel åtgärd då det enda som krävdes var att borra hål och trycka in. Skumisoleringen kom därför att kallas ekonomiskum.
Negativt var att den bestod av stor del vatten som i härdningsprocessen måste avges. Vid för långsam upptorkning kunde det börja växa mögel på de fuktiga byggnadsmaterialen och karbamidskummet.
Mindre bra var emitteringen av formaldehyd. Det orsakade i vissa hus uttalade symtom och hälsoeffekter hos de som bodde eller jobbade där. Formaldehydemissionen gav emellertid vika och de hus som idag är isolerade med karbamidskummet brukar inte uppvisa några problem. Undantag kan vara där det av någon anledning uppstått fuktskada. Då riskerar formaldehyd avges igen.
Skumplasten har inte täta porer och kan därför fuktas upp rejält. När den är torr är ytskiktet lite hårdare medan den för övrigt lätt smulas sönder. När skummet är fuktigt blir det lite svampigt till lätt gummiliknande och tyngre.
Isolerskummet letade sig lätt ut vid otätheter och kan därför ses i aktuella hus vid syllen etc. i torpargrund och krypgrund. Skummet riskerar vid en snabb åsyn förväxlas med hussvamp eller annan rötsvamp som bildar fluffigt vita till gulbruna fruktkroppar.
De potentiellt hälsopåverkande egenskaperna hos isoleringen gjorde att den förbjöds. Idag finns ingen direkt rekommendation om att kvarvarande och välfungerande isoleringslösning ska saneras bort. Brandegenskaperna har vid tillbud framkommit som mindre bra med svårsläckt resultat.
Förutom frakt från länder där det skördas är korkisolering ett naturligt och miljövänligt material. För att skapa högre isolervärde expanderas korkbarken från trädet korkek.
För isolering i bjälklag kan korkgranulat användas. Det finns även skivor av sammanpressad kork samt tunnare korkmattor för andra ändamål. Det behövs inga tillsatsämnen för sammanlimmande funktion då korken naturligt innehåller det. Brandegenskaperna och fuktbeständigheten är bra.
Skulle gränsvärden för fuktförhållanden passeras kan korken bli beväxt av mögel. I ett tidigare blogginlägg beskriver vi forskningsresultat som visar på en ny mögelart som koloniserat korkisolering.
Det faller sig naturligt att importerade isoleringsmaterial bär på sporer från mögelarter som tidigare inte varit så vanliga att finna vid fuktskada här. En mögelart kan trivas bättre på ett slags byggnadsmaterial medan en annan art oftare återfinnes på ett annat material.
Under 1980-90 talen forskades det en hel del om krypgrund och torpargrund eftersom det var allt vanligare med fuktskador i grunderna. En av lösningarna för att motverka ett allt för fuktigt klimat var att lägga isolering på marken.
Några år in på 2000-talet hade grundaren av Optihus startat verksamhet och lanserade begreppet krypgrundsisolering. Idén hämtades från Holland där man med stor framgång börjat använda ett isoleringsmaterial som liknade liggunderlag och var tillverkat i polyeten.
Krypgrundsisoleringen placeras ovanpå byggplasten som lagts på marken i torpargrunden eller krypgrunden. Isoleringen hindrar genom i materialet många små inneslutna luftbubblor, att varm och fuktig luft kyls ned mot marken i grunden. Det ger en varmare och avsevärt torrare grundläggning.
Krypgrundsisoleringen används på samma sätt för att energioptimera den avfuktare som kan behöva installeras eller redan är installerad. Energioptimering ges också på markant sätt när avfuktare kombinerats med undertrycksfläkt för att ventilera ut lukt eller radon.
Kutterspån är ett naturmaterial som kommer från sågning och bearbetning av trä och är en närproducerad samt billig typ av använd isolering. Träspånen var vanligt använda mellan mitten av 1800-talet fram till mineralullen lanserades under mitten av 1900-talet.
Bilden visar kutterspån uppe på vind – kallvind i vindsbjälklaget. Råsponten har svarta fläckar av mögel och blånad vilket är vanligt förekommande.
Kutterspån har förmåga att absorbera fukt under en tid för att vid torrare förhållanden kunna släppa fukten igen. Om fuktförhållandena ligger under gränsvärde för tillväxt av mögel klarar träspånet sig bra. För att ytterligare öka motståndskraften mot mikrobiellt angrepp, skadedjur och brand tillsattes kalk.
Kutterspånet sjönk över tid ihop varför man tillsåg att kunna fylla på väggarna ovanifrån. Det gick också lätt att vid behov lägga in mer av isoleringen på vinden. I golvbjälklaget mot torpargrund, krypgrund och källare var det dock svårare.
När kutterspån i trossbotten sjunker ihop bildadas en luftspalt mot undersidan av golven. Luftspalten kyls ned under vinterhalvåret och isoleringen förlorar då stor del av sin verkan. Detta var en av anledningarna att man använde karbamidskum för att fylla upp tomrummet.
Kalk var inte det bästa valet av tillsats när kutterspånen eller närliggande material blev kraftigt uppfuktade. Hussvamp behöver nämligen kalk för att neutralisera den oxalsyra som svampen bildar i nedbrytningsprocessen av trä.
Lin vars latinska namn Linum usitatissimum tilldelades av Carl von Linné, är en växt som funnit många användningsområden genom åren.
Bilden visar lin i sin råa form med långa växtfiber. Dessa fiber är ihåliga och har god isolerande effekt. Samtidigt blir det i ett isolerande linskikt stillastående luft mellan fibrerna vilket ytterligare isolerar.
Fuktegenskaperna är bra då linet kan absorbera och sedan släppa fukten igen. Det går att bygga diffusionsöppet när man väljer linet. Det innebär att byggplast etc. inte behövs. Som med alla isoleringstyper finns dock gränsvärden för hur mycket fukt det klarar utan att bli mikrobiellt skadat.
Vid odling klarar sig växten utan bekämpningsmedel vilket innebär att dess mikrobiella motstånd till del finns med när det är skördat och processat till färdig isoleringsprodukt.
Till isoleringskivor och isoleringsrullar används kortare linfiber som sammanbinds i en värmeprocess. Som flamskyddsmedel används i ett finsktillverkat fabrikat ammoniumpolyfosfat. Just detta ämne används också i viss cellulosaisolering. Enligt en dialog mellan myndighet och tillverkare av cellulosa kunde man inte garantera att ammoniak ej blir en sekundärprodukt i vissa klimatförhållanden som riskerar uppstå i hus. Hur vanligt eller ovanligt det är vet vi dock inte i skrivande stund.
Lindrev runt fönster, dörrar och mellan stockar i timmerhus är en fin lösning till skillnad från icke eko-isolering. I vissa kulturmärkesskyddade hus är lin kanske den enda godkända isoleringen att använda. Så var det i en kyrka där undertecknad var med att fuktsäkra krypgrunden.
Kulor av lättklinker tillverkas genom att lera under hög temperatur bränns i en roterande ugn. Leran expanderar och innehåller många isolerande luftbubblor. För att inte dra åt sig så mycket fukt som annars kan lerkulorna glaseras.
Lättklinkerblock har framgångsrikt använts sedan 1960-talet för att bygga murar och väggar. När man slutligen övergick från torpargrund till krypgrund var lättklinkerblock en av lösningarna för att uppföra grundmurar.
Under en period på 1970-talet importerades lättklinkerblock från Belgien vilka innehöll för hög koncentration av sulfat. I kontakt med fukt och syre startar en vittrande effekt varvid blocken faller sönder. Det är något att vare varse om man äger eller köper ett hus från denna tid, alternativt ett äldre hus som blivit renoverat med isolermaterialet.
Precis som med perlite och skumglas vilka beskrivs utförligare längre ned i artikeln har lerkulor rekommenderats för att fylla ut torpargrunder och krypgrunder. Förutom att lättklinker inte isolerar så bra kan detta tilltag ställa till med fuktproblem. Samtidigt finns varierande mängd kalk i leran. Kalket vill Hussvampen Serpula lacrymans ha tillgång till för att kunna överleva.
Mineralull är en benämning för glasull och stenull. Isoleringsmaterialen utvinns genom kraftig uppvärmning av aktuella mineraler, som sedan processas till fiber.
Bilden visar en isoleringsskiva av glasull. Glasfibrerna sammanbinds med en blandning mellan urea-fenol-formaldehyd. Förutom sammanbindande verkan dammar isoleringen mindre.
Bilden visar skivor av stenull som appliceras som isolering i regelverket i en vägg.
Mineralullen sattes på marknaden under 1950-talet och kom snabbt att ersätta andra typer av ekologisk isolering som halm, kutterspån och torv. Genom mineralullens luftiga men ändå förhållandevis täta egenskaper kom isolervärdet att vara bättre än de mer naturliga materialen kunde bjuda på.
Vidare miljövänlig kan inte glasull och stenull sägas vara. Det krävs mängder med värmeenergi i tillverkningen och även under återvinning, vilket blivit aktuellt på senare tid.
Hanteringen av isolerskivorna och den lösull som också säljs är inte riskfri. Allergier och luftrörskatarr har omtalats under många år och en ganska het debatt med rättsliga inslag om risken för cancer har stått.
Fibrerna jämförs av vissa forskare med asbest som sätter sig fast i lungvävnaden och förorsakar cancer. Plötsligt under mycket egendomliga omständigheter gavs möjligheten för tillverkande parter att sätta klassningen Q på sina isolerprodukter. Det ska innebära att isoleringsfibrerna är biolösliga och ej förorsakar cancer. Frågan kvarstår om det är sant?
De tidigare använda isoleringsmaterialen kunde andas och ta upp samt senare avge fukt i viss mån utan problem. Så är det inte med mineralull. Istället för att absorbera binder glasullen och stenullen fukt samt vatten. Det tar sedan lång tid att torka upp och avfukta. Detta ställde till med problem efter att man lanserat och börjat använda produkterna.
Otätheter ledde till att fibrer och emissioner kunde komma in i inomhusmiljön där man drabbades av vissa sjuka hus symtom. Otätheter i husets inre klimatskal som medför att luft dras utifrån och in genom mineralullen, gör under svalare årstid att det kan mögla ordentligt i isoleringsskiktet. Det blir uppsamlande likt ett slags filter vilket kan upptäckas som svarta fläckar av sotpartiklar, pollen, mögelpåväxt och annat.
Problemen ledde till applicerandet av byggplast / byggfolie mot husets varma sida i samband med isolering. Efter att byggplast appliceras kan isoleringen endast torka ut åt ett håll vilket blir utåt.
Det är inte bara fukt kommande inifrån som måste stoppas. Även fuktlast utifrån innebär bekymmer. För att motverka effekterna av den typen av fuktlast måste tillräcklig mängd värme kunna nå igenom isolermaterialet inifrån huset. Värme har nämligen avfuktande effekt i sammanhanget.
Vid kallställning eller intermittent uppvärmning är det mycket stor risk att isoleringen blir för fuktig och skadas av bakterier samt mögel. Likadant är det när isolertjockleken är sådan att värme från huset inte läcker igenom i tillräcklig mängd.
Det mest positiva och bra med mineralullen är dess isolervärde och dess brandegenskaper. Blir isoleringen fuktig minskar isolervärdet väsentligen.
Glas och sten i sig ger inte vidare mycket näring till mögel och aktinobakterier, men när det finns många håligheter samt urea-formaldehyd som bindemedel så blir isoleringen tillsammans med fukt en tillräckligt bra grobädd för vissa arter av mikroberna.
Under senaste tid har forskare även konstaterat att en tidigare okänd typ av bakterier kallade mykobakterier, tenderar att kunna trivas i för fuktig isolering.
Inte minst går det att finna exempel på mögelpåväxt mineralull i källare där man isolerat mot källarväggarna och sedan satt byggplast inåt källaren till.
Fukten, möglet och bakterierna alstrar tillsammans och i reaktion med urea och formaldehyd mycket lukt. Denna fuktskadelukt består bland annat av olika MVOC och riskerar mer eller mindre permanent luktsmitta hela huset med dess textilier, möblemang och byggnadsmaterial. Över tid letar sig lukterna även igenom byggplast.
Hussvamp kan dra nytta av isoleringens eventuella kalkinnehåll. Kalkinnehållande isolering är stenull som tillverkas av kalkhaltiga bergarter. För framställning av glas används kalciumoxid vilket hussvampen också kan nyttja.
Perlite är kanske mest känt för att användas som jordförbättringsmedel. Det kan även brukas för isolerande syfte under rätt omständigheter.
Perlite är en slags vulkanisk sten som under upphettning avger vatten och sväller, vilket medför många små isolerande luftbubblor i materialet. För att perliten inte ska dra åt sig så mycket fukt och vatten ytbehandlas den med silikat.
Perlite anses förutom upphettningsprocess och frakt vara miljövänlig och hälsovänlig. Brandegenskaperna är bra och den blir inte så lätt mikrobiellt skadad.
Det finns frågetecknen kring rekommendationer som utges för isolering av husgrunder. Precis som med skumglas här nedanför förekommer råd om att fylla ut mellanrummet mellan träreglarna i torpargrund samt att fylla ut hela utrymmet i krypgrund med perlite. Det innebär överhängande risk att isolera på det viset. Läs mer om situationen nedan.
Närliggande perlite finns vermikulit. Vermikuliten består av upphettad lerskiffer som sväller likt perliten. Vermikulitisoleringen används främst för isolering runt insatsrör i skorstenar. Den är inte så hälsovänlig som perliten då den kan innehålla asbest. Vermikuliten har förmåga att binda mer fukt och förlorar då isolervärde.
Reflektiv isolering beskriver ett material av aluminiumfilm, ofta med plastfilm etc. som laminerade skikt.
Bilden visar reflektiv aluminiumfolie mot innersidan av yttervägg i hus. Den reflektiva isoleringen började annonseras ett antal år in på 2000-talet. Enligt marknadsföringen skulle den vara väldigt bra att isolera hus med. Stämde verkligen uppgifterna?
Aluminiumisolering fungerar som bäst där man vill avskärma en kraftigare värmeinstrålning eller värmeutstrålning. I hus blir isoleringseffekten inte så bra som med andra isoleringsmaterial för samma kostnad. För att behålla en bättre reflektiv grad måste isolerskiktet byggas in i en ej ventilerad spalt om några centimeter.
Den reflektiva isoleringen saluförs bland annat som kryprundsisolering för marktäckning. Mot marken kan direkt sägas att den inte ger bra isolervärde. Däremot är laminerad aluminium tät mot fukt, radon och mot lukter som kan finnas i marken. För de syftena blir effekten bra.
Laminerad aluminiumfilm används t.ex. för att sprida värmen från golvvärmeslingor och har tidigare även brukats som radontapet. Nackdelen är att den är strömförande och olyckor har hänt.
Ett användningsområde till är som spärrlaminat där byggmaterial av någon anledning blivit fuktskadat och kontaminerat av ämnen som inte ska få komma in i inomhusmiljön. Spärrlaminatet läggs som ett tätskikt.
Själva aluminiumet måste vara laminerat och skyddat mot fukt för annars blir det angripet av mögel som angriper och oxiderar sönder materialet via oxalsyra och elektrokemiska processer. Läs mer om när mögel angriper aluminium.
Skumglas också kallat Hasopor är en relativt ny uppfinning som går ut på att krossat glas mals ned till pulver och blandas med medel som under värme bildar gaser. När pulverblandningen hettas upp bildas en porös glaskaka med många små slutna luftinnehållande glasceller. Skumglaskakan kan göras i block eller brytas sönder till bitar.
Skumglaset kan fungera väl som utfyllnadsisolering under platta på mark, i skalmurar och i mellanbjälklag etc..
Under olika forum ges det direkta rådet att som på bilden fylla upp och isolera mellanrummet mellan golvreglar i torpargrunder med skumglas. Råd ges också om att fylla upp hela krypgrunder med skumglasbitar. Är detta verkligen en bra lösning?
Marken i torpargrund och krypgrund håller i regel motsvarande 100% relativ fuktighet. Läggs inte byggplast eller annan bra ångbroms mot marken kommer markånga att stiga uppåt och orsaka problem.
Går golvreglarna i trä ned en bit i grunden eller ända ned mot marken kommer dessa att fuktbelastas över gränsvärdet för tillväxt av mögel och rötsvamp. Särskilt gäller det under sommaren men i stängda grunder som inte ventileras kommer det också att kunna ske vintertid.
Det är inte tätt mellan bitarna av Hasoporisoleringen. Även om skumglaset har kapillärbrytande egenskaper kommer vattenånga att kunna vandra uppåt mellan bitarna. Längre ned sker den högsta fuktlasten med hög skaderisk som utfall. Högre upp kanske konstruktionen i bästa fall värms upp och klarar sig. Det finns dock inte någon garanti för detta.
Viss risk finns att grundmurarna tillför fukt till utrymmet och isoleringen. Dessutom kan grundmurarna bli kallare än annars och utgöra en destruktiv köldbrygga mot trä som reglar och syllar.
Köldbrygga riskerar också uppstå ovanför skumglasisoleringen mot undersidan av golven i huset. Detta fenomen kan bli uttalat om huset är kallställt under vinterhalvåret.
Fuktmätning av torpargrunderna och krypgrunderna som fullisolerats med skumglas blir svår att till fullo utföra. För att inspektera måste man gräva ur grunden igen. Frågan är hur en person som utför överlåtelsebesiktning ställer sig till isoleringslösningen. Kanske ges bakläxa och risk att potentiella köpare inte budar på huset?
Finns radon i marken kommer det att bli svårare att installera lösning som undertrycksfläkt. Precis som fukten kan radonet leta sig upp mellan skumglaset. Behöver avfuktare installeras måste tillräckligt mycket eller all isolering först tas bort.
Fullisolering av krypgrund och torpargrund har varit på tapeten tidigare. Försök har gjorts med cellplastkulor, uppblåsta mindre plastpåsar och större uppblåsbara luftkuddar. I samtliga försök har negativa följder gjort att lösningarna inte gått vidare till mer än experimentstadium.
Vi kan också backa i tid och titta på förhållandet när man lade torvmull (mullbänk) som isolering i torpargrunder. Många gånger har det medfört fuktskada. Det var en av anledningarna att den gamla torpargrunden övergick i krypgrund med bestämt mellanrum mellan golvreglar och mark.
I en övergångsetapp isolerades endast en del av golvbjälklagets höjd. Senare när energibesparingskrav och nyare typer av isolering som mineralull kom, började man att fullisolera golvbjälklagen och lägga tätare innergolv. Det räckte för att skapa en fuktigare miljö i grunden och ge sämre egenskaper för fuktvandring uppåt. Kontentan sitter vi med idag där övervägande delen av grunderna har fuktskador och därför kan skapa ett ohälsosamt inomhusmiljöklimat.
Under senare år har det blivit allt mer populärt att använda sprayisolering bestående av tvåkomponentsblandning med polyuretan. Det kallas också för skumisolering eller foamisolering.
Bilden visar hur man med en tryckspruta applicerar sprayisoleringen mellan och på takstolarna, på insidan av yttertaket uppe på ett vindsutrymme. Isoleringen expanderar efter påläggning och härdar sedan. Det bildas många små luftbubblor i skummet. Dessa kan vara stängda eller öppna beroende på vilken blandning av polyuretan som används.
Sprayisoleringen som sådan är en vidarebearbetad metod som liknar karbamidskum vilket användes under 1970-talet. Man har dock lyckats få bort formaldehyden och använder som bas istället polyuretan. Vissa tillsatser finns dock varför den som utför jobbet måste skyddas med andningsmask. Under härdningen släpper vissa ämnen t.ex. giftigt isocyanat från foamen.
Skumisoleringen togs ursprungligen fram för att isolera konstruktioner i metall och betong. Privata företag satte senare produkten i omlopp även för isolering i träkonstruktioner.
Under åren som undertecknad forskat, inspekterat och varit i kontakt med andra saneringsföretag har allt fler berättat om negativa effekter där polyuretanisolering använts.
Trä som delvis eller helt stängs in med foamen kan inte andas som när det ligger mer fritt. Om det är för fuktigt vid isoleringstillfället eller om det i senare skede tillkommer fukt riskerar det inte kunna torka ut tillräckligt snabbt igen.
Ett exempel är när man som på bilden ovan isolerar mot insidan av yttertaket. Kan regnvatten eller förhöjd luftfuktighet påverka takstolar och undertaket av råspont etc. så finns förhöjd och betydande risk för att mögel och rötsvamp angriper.
Ytterligare exempel är vid sprayisolering i torpargrund och krypgrund. Om polyuretanet appliceras mot undersidan av trossbotten och golvbjälklag finns risk att förhöjd fuktkvot stängs inne i trät. Syllarna som angränsar mot luften utomhus blir under vissa förhållanden mer fuktbelastade och svalare än annars. Detta kan också leda till mikrobiella angrepp.
Sker sprayisoleringen mot undersidan av ett redan isolerat golvbjälklag, där det finns annan typ av isolering, kommer hela det tidigare isolerade utrymmet att kunna fuktdrabbas. Det blir som en liggande enstegstätad fasad där fukt kan komma in men inte så lätt ut igen.
Avfuktning inifrån torpargrunden, krypgrunden och vinden omintetgörs när foamen ligger som en kraftig ångbroms eller ångspärr mellan luften i utrymmet och de material som behöver avfuktas.
Från USA kommer uppgifter om att polyuretanet löser upp vissa sorters vindväv och takduk (underlagsduk) i plastmaterial. Det är en signal om att materialen och isoleringen inte är beprövade i kontakt med varandra. Saneringen och renoveringen som krävs är omfattande då all sprayisolering måste tas bort samtidigt som väv eller duk måste ersättas. Yttertaksbeklädnaden kan behöva lyftas för att åtgärderna ska gå att genomföra. Upptäcks inte skadorna ökar risken för fuktskada.
Eventuellt kan polyuretanskum bidraga negativt vid brand, bl.a. genom kraftig rökutveckling och avgivning av giftiga ämnen. Beroende på varierande tillsatser för brandhämmande egenskaper kan brandklassningen skilja mellan olika fabrikat.
Torv kommer från organiskt material som ansamlats i mossar och kärr. Materialet bryts tack vare låg syrehalt inte ned mer än delvis.
Att sådant som hamnar i en syrefattig miljö inte bryts ned får vi förutom torven ständig påminnelse om. Väldigt gamla arkeologiska fynd och lik hittas välbevarade.
Torvisolering var populärt förr då man använde vad naturen kunde erbjuda. Torven fanns ofta nära tillgänglig och togs upp för torkning. Det var eftersträvansvärt att använda de övre lagren eftersom de undre kunde vara blötare och lite mer kompakta.
Antingen användes torvblock som syns på bilden eller så luftade man upp materialet genom att manuellt bearbeta det. Som isolering i husens trossbotten och väggar fungerade torven bra genom sitt förhållandevis goda isolervärde och motstånd mot mögel och bakterier. Det låga PH-värdet i torven gjorde att mikroberna inte trivdes. Isoleringen kunde andas genom att dra åt sig, transportera och släppa fukt.
En nackdel var att torvlagret sjönk ihop och behövde fyllas på över tid, precis som t.ex. kutterspån.
Att använda torvisolering sträcker sig väldigt långt tillbaka i tid. På vikingatiden lades torv utanför husens väggar och även upp över hela taket. Det finns fortfarande en viss sådan byggnadstradition kvar på Island som koloniserades av skandinaviska vikingar runt 800-talet.
Senare lades torv eller mull endast en bit upp längs husens ytterväggar. Det kallades då för mullbänk. Denna isoleringslösning flyttade sedermera in att användas för golvisolering samt utfyllnad av torpargrunder (mullbänksgrunder).
I dagens moderna konstruktioner används inte torv. Det kan bero på att konstlade material tagit över och att torvtillgången inte är oändlig. Ny torvbildning tar mycket lång tid. Torvisolering måste ses som en bra isolering vilken tillika är högst miljövänlig.
Träfiberisolering är en allt mer populär isoleringsmetod tack vare dess förmåga att erbjuda både energieffektivitet och miljövänlighet. Men som med alla byggmaterial finns det både fördelar och nackdelar att överväga innan man väljer att använda träfiberisolering i sitt projekt.
Träfiberisolering är en naturlig typ av isoleringsmaterial som är gjord av träfiber. Det är en miljövänlig och hållbar isoleringsmetod som har använts i flera decennier i Europa och har blivit allt populärare t.ex. i Danmark och Sverige, där producenter finns.
Träfiberisolering måste ses som en av de mest hållbara isoleringsmetoderna på marknaden idag, eftersom den är gjord av en förnybar resurs och är 100% återvinningsbar.
Fördelarna är:
Nackdelar är:
Missuppfattningar och okunskap om isolering och dess verkan i hus har setts ända upp på myndighetsnivå. För inte så många år sedan utgick från Energimyndigheten starka rekommendationer om att tilläggsisolering av husets vindsutrymme var det allra mest energibesparande man kunde göra.
Visst stämde det myndigheten berättade men de missade sekundäreffekterna som inte var lyckade. När man isolerar och tilläggsisolerar klimatskalet ut mot husets vind, torpargrund, krypgrund eller kallhållen källare kommer det inte längre att nå igenom så mycket värme som annars.
Värme fungerar lite likt en avfuktare. Den avfuktande effekten faller bort ju mer isolering som läggs. Värmeutstrålning till de nämnda riskkonstruktionerna hindras. Det resulterar i ett svalare och fuktigare klimat i konstruktionen. Ytterligare följdeffekt på det är att klimatbilden ofta blir sådan att bakterier, mögel och rötsvamp kan börja gro och ställa till det genom spridning av skadliga metaboliter som mykotoxiner, endotoxiner, luktande MVOC, sporer och en mängd andra metaboliter. Till det bekymret kan de direkta och indirekta emissionerna från fukt- och mikrobskadad isolering läggas till.
Avslutande kan sägas att det går ganska lätt att isolera sig till problem, vilka äter upp den tänkta energibesparingsvinsten med ränta som slår alla finansinstitut.
Eftersom isoleringen i hus oftast är inbyggd i klimatskalet är det svårt att kontrollera beskaffenheten på den. Ska man köpa ett hus är det viktigt att vara vaken på riskkonstruktioner och kontrollera extra noga.
Finns tecken på fuktskador i krypgrund och torpargrund kan det vara läge att kontrollera och ta prover på isoleringen i golvbjälklaget. Om uppreglad eller flytande konstruktion finns mot platta på mark bör provhål tas upp för fuktmätning och luktprov. Ytterligare ställe är i inredda källare där man reglat upp golven och väggarna. Enstegstätad fasad måste också inspekteras.
CEO - F&U.. Står för forskning, kunskap samt ärlighet. Gillar att hjälpa andra och värnar speciellt barnen i vårt samhälle.
Nytt hos Optihus
Husens och fastigheternas vind är en allt mer från inomhusmiljön isolerad konstruktion. När vinden är ouppvärmd kallas den kallvind, vilken under vintersäsongen ofta drabbas av fukt och mögel. För att komma tillrätta med och förebygga detta problem kan en kallvindsavfuktare
I flera media har det nyligen utifrån en påbörjad dansk studie skapats det nya begreppet torrmögel. Vissa journalister låter göra gällande att torrmögel ska vara något nytt som ingen har talat om innan och att det är klimatförändringen som skapat
Följ oss och var med på den fortsatta forskningsresan:
Optihus AB
Sälgvägen 10
341 38 Ljungby
Sverige
Organisationsnummer 559265-7679
Registrerat för moms och F-skatt
Alla rättigheter reserverade
© Copyright 1991-2023
Öppettider och kontakt:
För besök krävs bokning och bekräftelse
Besöksadress Viaduktgatan 8, 341 32 Ljungby
Support och rådgivning är öppen
vardagar 08:30-15:30
Telefon 010-204 14 14
Email kontoret@optihus.se
Internetbutiken är öppen för beställning
dygnet runt.
20 svar på ”Vilken isolering är bäst och miljövänligast?”
Tack för värdefulla info. Uppskattar verkligen. Vilken isolering rekommenderar du på Öckerö?
Mvh,
J K
Hej JK,
Trevligt att du hittat in på sidan om olika typer av isolering och tyckte den var värdefull!
När det kommer till valet av isolering så ligger det som grund att beakta fuktförhållanden, fuktlast och även byggregler. Olika isoleringsmaterial har varierande egenskaper, både på gott och ont. Eftersom det finns många konstruktioner och olika isoleringstyper blir det svårt att ge ett generellt svar.
Öckerö är en skärgårdskommun på västkusten där det ofta råder hög fuktlast ute från havet och in över land. Den förståelsen måste ligga som bas när man jobbar med isolering i hus som ligger placerat där. Därefter fattas isoleringsval utefter konstruktion och önskemål.
Ytterligare basinformation är att inte kallställa eller på fel sätt intermittent uppvärma huset. Våra hus, särskilt de isolerade, behöver rejäl basvärme under svalare årstid för att inte skadas av fukt, lukt och mögel. Beaktas de sammantaget grundläggande förhållandena och kraven kan önskad isolering användas.
Tack för din fråga!
Mvh Jerker
Väldigt lärorikt om isolering och dess egenskaper och konsekvenser.
En fråga om kutterspån som jag tänker komplettera med i ett 50 talshus. Kan man använda det som t ex Byggmax säljer som främst saluföra som strö för stallar. Fukthalten anges till 15 procent vilket ju är lite mer än torrt virke. Skall användas för mellanbjälklag och vid ny takkupa och vind och snedtak. Eller hur får man tag på lämpligt kutterspån? Mvh Anders
Hej Anders,
Om man vill isolera med kutterspån är det som allra bäst att få tag på sådant som inte varit sammanpressat i bal. När sågspån eller som i detta fallet kutterspån pressas samman så bryts spånbitarna sönder och förlorar även isolervärde. Prova att ta kontakt med något närliggande sågverk och hör om de har tillräckligt torrt kutterspån att sälja till dig. Det finns 360 liters eller större säckar om 1 eller 1,5 m3 att frakta det i. Kostnaden för 1 m3 kutterspån hamnar i skrivande stund på ca. 160 kr lite beroende på inköpsställe.
I hus från 1940-talet och framåt tills mineralullen tog över var det vanligt med kutterspån. Det isolerade bättre än tidigare använt sågspån. 15% fuktkvot är tillräckligt torrt för att på säkert sätt isolera med.
Tack för dina ord om artikeln och hoppas att du hittar kutterspån i lösvikt i din närhet.
Mvh Jerker
Tack för svaret och tipset, förr fanns ju snickerier lite varstans i Kalmartrakten nu får jag försöka googla fram någon som vill sälja till privatpersoner.
Anders
Hej Anders,
Förr, innan centraliseringen var det många gånger enklare att i sin närhet hitta produkter som sågspån och kutterspån för isolering. Idag har vi fördelen att kunna söka information genom att Googla och även beställa via Internet. Allt har sina för och nackdelar. Frakten kan bli ganska dyr om man inte hittar isoleringsmaterialet i sin närhet.
Mvh Jerker
Hej Jerker! Jag sitter här och kliar mig i huvudet. Vi ska bygga ett tegelhus med perlit i grund och vägg men klurar på isolering till taket. Träfiber skriver du inget om? Skulle inte det vara ett alternativ? Nackdelar? Mvh Tove
Hej Tove,
Uppdaterat svar: Kortfattad information om träfiberisolering lades till 2023-06-08
Träfiberisolering har flera fördelar, särskilt om man önskar bygga hus utan byggplast i klimatskalet. Träfiber är hygroskopiskt och tål viss fuktvandring. Nackdel är att det måste tillsättas ämnen för att förbättra brandegenskaper och för att öka det mikrobiella motståndet. Trots dessa tillsatser kan det vid för hög fuktpåverkan uppstå problem. Nackdel är också att för tjock isolering inte ger samma fuktförlåtande egenskaper som ett tunnare väl anpassat skikt. Det gäller att planera huset, bostaden och ventilationen väl för att få till en fungerande isolering.
Träfiberisolering kan med fördel användas såväl i tak som väggar och golv, antingen som en slags lösull eller som isoleringsskivor.
Tack för din fråga och lycka till med huset!
Mvh Jerker
Hej, vilken värdefull info!
Vi har ett hus byggt 1918 och när vi började riva i huset hittade vi något som skulle kunna vara karbamidskum eller polyuretanskum. Tidigare ägare (som ej lever längre) har låtit spruta in skummet via ytterfasaden. Vi kan se hål på fasaden som är igenpluggade. Frågan är bör vi ta bort detta skum eller låta det vara? Vilket av skummet kan det vara? Vi kommer troligtvis att kika i inneväggarna och ev isolera på insidan.
Tacksam för svar!
Mvh
Lina
Hej Lina,
Karbamidskum var en tidigare variant av isolering. Polyuretanskum kom senare. När man ser igenpluggade hål där isoleringen sprutats in brukar det vara karbamidskum, särskilt om det gjorts under 1970-talet.
Det är svårt att säga vilket skum det är utan att ha sett det.
Om ni ska göra åtgärder som tilläggsisolering så är det bästa att ta bort karbamidskummet. I annat fall om det får vara kvar så kan fuktproblem uppstå.
Karbamidskum var känt för att avge mycket formaldehyd en tid efter att det applicerats. Formaldehydavgivningen brukar minska rejält över tid och det är inte säkert att den gamla isoleringen påverkar inomhusklimatet alls.
Har isoleringen sprutats in bakom fasadbrädorna så kan ev. ventilationsspalt vara igensatt. Det bör finnas en ventilationsspalt mellan väggreglarna med isolering och fasadbrädorna. Detta för att fukt ska kunna ventileras bort. Kontollera hur väggkonstruktionen ser ut, om det finns några skador. Gör ingen omändring av fasadsystemet innan ni vet förutsättningarna.
Tack för dina ord om artikeln och din fråga!
Mvh Jerker
Hej Jerker!
Vi har en gammal torpargrund som avger en ordentlig odör som under åren satt sig i huset. Nu avser jag bryta upp golvet i huset och byta isoleringsmaterial (nu är det hopsjunket spån) som mössen frodats i under hundra år. Vad bör vi ersätta spånet med? Huset står oftast ouppvärmt under vinterhalvåret.
Hej Johan!
Det är vanligt att lukt letar sig upp från husets grund såsom torpargrund och krypgrund. Det kan t.ex. bero på jordbakterien aktinomyceter och/eller mögel. I vissa hus beror lukten på träskyddsmedel likt kreosot eller klorfenoler som avger kloranisoler när mikroberna nämnda här angriper. Möss är också sådant som avger oangenäma lukter. Markmaterial och isolering kan vara angripet och skadat.
När man ska sanera och renovera samt välja isolering gäller det att utgå från fuktsäkerhet. All isolering kan bli påväxt av mikrober, bara rätt fukttillstånd infinner sig.
Till att börja med spåras luktkällan. Det är viktigt att ta bort markmaterial om det avger odör. Isoleringen byts som bäst ut då den i sådana lägen brukar lukta mer eller mindre. Sedan tillses att markånga hindras. Brukligt är att lägga byggplast noga över hela marken. Därefter kan krypgrundsisolering läggas över byggplasten. Det ökar temperaturen lite i utrymmet under sommaren, vilket i sin tur sänker den relativa fuktigheten med ett antal procent.
I golvbjälklaget kan hampaisolering eller linisolering läggas. Den nya typen av träfiberisolering kan också vara värd att beakta för ändamålet. Det blir då fukttåligare än med isolering av mineralull. Läggs sedan golvbrädor som kan andas (släppa igenom fukt) uppåt, så har man ytterligare hängslen och livrem.
Märk väl att om blir det för fuktigt i torpargrunden, om upp över 75% relativ fuktighet och 17% fuktkvot, så kommer ovanstående typer av isolering också att kunna bli beväxta med mögel och bakterier. Det gäller därför att säkra torpargrunden så långt det går och ta höjd för att det kanske behöver installeras avfuktare. Man kan förbereda för installation av sorptionsavfuktare och sedan kontinuerligt fuktmäta för att utvärdera vad som händer i grunden och i isoleringen.
En tumregel är att ju mer isolering som läggs i golvbjälklaget, desto svalare och fuktigare blir det i grunden. Finns inte reglemente som säger att det i huset ska läggas en viss mängd isolering, kan man därför tjäna på att lägga ett tunnare skikt. Det gäller särskilt om det är en sommarstuga där man inte vistas under vintern. Det kan i vissa renoveringsfall också vara bra att ta höjd för EU:s nya energieffektiviseringskrav, som kan komma att appliceras på svenska hus och bostäder. Kortfattat gäller att om ett hus har energiklass lägre än klass D, kommer det senast 2033 krävas att huset ska uppnå minst denna klassning. Om reglementet klubbas igenom även här här hos oss, kan det ställa krav på tilläggsisolering. Om energieffektiviseringen även kommer att gälla sommarstugor och fritidshus känner jag i dagsläget inte till.
Tack för din fråga!
Mvh Jerker
En av de bästa resurserna på nätet. Lagt oresonligt mycket research på mitt problem och jag tycker verkligen råden spretar.
Mitt case:
Uteluftsventilerad krypgrund 5,5×11 m med höjd på 80 cm. Mark består mestadels av sand. 0-1 meter över urberg. Huset verkar vara väldränerat. Ingen isolering längs grundmuren på utsidan. Blindbotten isolerad med cellplast på undersidan sedan tidigare. Marken har åldersbeständing plast. Inga organiska material under plasten. På sensommaren så höjs RF i krypgrunden betänkligt över 75%. Än så länge inga synbara skador. Ingen radon.
Min situation kan väl delas upp i tre delar egentligen.
1) Isolering av marken i krypgrunden.
Min första åtgärd är att jag skall försöka få upp temperaturen några grader i krypgrunden. Jag har fått alla möjliga råd. Allt från stenull till Hasopor till Isoreflekt.
Min bästa tanke just nu är att byta ut plasten. Täta ordentligt och låta den gå 10 cm upp på grundmuren. Därefter tänker jag mig att jag lägga på ngn slags krypgrundsisolering, just nu att ta någon slags krypgrundsisolering och låta den gå ca 30-40 cm upp på grundmuren så att grundmuren kan torka.
När man kryper runt i krypgrunden så händer det någon gång att det blir något litet mikrohål/perforering I plasten. I en lösning med en krypgrundsisolering ovanpå plasten så tänker jag att det inte blir ett problem då krypgrundsisoleringen har ngn slags täthet. Samt att de eventuella vattenmängderna som skulle dunsta igenom är inte är av de mängderna att krypgrundsisoleringen skulle ta skada/försämra sin isoleringsförmåga.
Jag har varit inne på att lägga krypgrundsisolering i en bana under plasten där man oftast kryper för att ge ett skydd mot perforering.
a) Låter lösningen rimlig? Vilken krygrundsisolering rekommenderar ni?
b) Skulle man kunna tänka sig ett dubbelt lager för ökad isolering om man ser att man inte får upp temperaturen eller är ökningen efter lager inte prisvärt?
c) Finns det risker för tjällyftning? Jag tänker att den risken borde vara liten med tanke på jordens beskaffenhet samt att man tilläggsisolerat blindbotten och således gjort krypgrunden kallare. En markisolering skulle väl då bara ta en tillbaka till ursprungsläget?
d) Är det viktigt att det är tätt mellan grundmur och krypgrundsisolering med en tejp som går över krypgrundsisoleringens kant? Eller räcker det med att skruva fast krypgrundsisoleringen?
e) Överkurs med extra krypgrundsisolering underst för kryp-passager?
2) Kommande åtgärd
Förmodligen/möjligen kommer jag behöva ngn ytterligare åtgärd. Jag hade väl personligen haft ngn slags ytterligare uppvärmning som drevs av solel men en sorptionsavfuktare kan också vara ett alternativ.
a) Vilken lösning skulle ni rekommendera i steg två?
b) Kommer cellplastisoleringen av blindbotten utgöra något problem för någon av lösningarna?
3) Isolering blindbotten.
Jag upplever i nuläget inget problem med den. Golven är antingen klinker eller trä på insidan av huset och det finns ingen plast mellan golv och isolering. Golven är dock väldigt kalla vindertid. Upplever i nuläget inga problem. Har golvvärme i badrum.
a) Är det ngt jag skall vara vaksam på?
b) Finns det ngn av mina tänkta åtgärder som kan vara en risk här?
X) Bonusfrågor
a) Hur kan jag tänka kring och identifiera köldbryggor i min krypgrund?
b) Hur kan man undersöka förekomsten av mögel?
Hej Alex,
Det kan vara svårt att ta reda på vad som egentligen gäller när man ska beakta krypgrund i förhållande till isolering. Det finns många råd och åsikter på olika forum, varav många tyvärr inte baseras på kunskap utan istället på vad skribenten själv anser.
Det allra första man bör utgå ifrån är fukt och fuktlast. Utan att beakta detta grundläggande är man snabbat ute och seglar nästan hur man än gör.
Isolering mot marken, s.k. krypgrundsisolering, kan hjälpa till att öka temperaturen i grunden under sommarhalvåret. För varje grad som temperaturen tack vare isoleringen ökar, kommer den relativa fuktigheten att sjunka med ca. 4-5%. Kan man öka temperaturen 3 grader så sänks den relativa fuktigheten med i bästa fall ca. 15%.
Cellplast som isolering mot blindbotten är lite osäkert. Cellplastisoleringen är ganska tät och kan göra så att det binds fukt i syllar och golvbjälklag. Det är bra att kontrollera så att det inte sker. Cellplast som isolering mot grundmurarnas insida kan medföra att fukt vandrar upp från marken i grundmuren samt upp mot syll och golvbjälklag. Grundmurarna bör istället isoleras på utsidan eller bara en bit upp på insidan, samtidigt som bra dränering finns.
Mineralull, d.v.s. stenull eller glasull mot marken är inte alls bra. Inte heller om det ligger byggplast under. Ovan marken och byggplasten blir det en köldbrygga. Det kommer därför garanterat att bildas mögel och bakterier i isoleringen.
Att fylla upp grunden med hasopor eller perlite är inte heller det bästa då det sedan inte går att inspektera eller avfukta utrymmet. Varken hasopor eller perlite är tätt emot fukt. Fukt kommer att vandra från marken uppåt i materialet, vilket kan få förödande konsekvenser. Möjligen kan man använda isolermaterialen ovan byggplast och endast i ett begränsat skikt, så att det går att komma in för inspektion.
Det är precis som du skriver lätt att det går hål på byggplast som ligger mot marken, särskilt om det är vasst underlag. Det kan motverkas genom att man lägger en geotextil/markväv under byggplasten. Denna skyddar ganska bra emot nötningsskador när man kryper runt i utrymmet. Om man lägger krypgrundsisolering ovan dessa skikt, kommer den att fördela ut trycket från kroppsvikten en del, vilket gör det hela än tåligare.
Reflekterande isolering är överskattat. När det gäller aluminium som värmereflekterande och isolerande skikt, så måste den vara inbyggd i en död luftspalt om ca. 30mm för att kunna vara verksam. Dessutom ger reflekterande isolering inte så bra verkan vid de låga temperaturerna som gäller i en krypgrund. Detta är ganska väl genomgånget och testat något år innan 2010. Däremot är aluminium som laminierats med plast tätare än byggplast, och ger därmed ett visst skydd mot radon och lukt, om sådant finns från marken.
Krypgrundsisolering under byggplasten medför att isoleringen blir fuktigare än om den placeras ovan plasten. Många typer av isolering absorberar en viss mängd vatten. Ett fuktigt isoleringsmaterial isolerar sämre. Jämför ett torrt och ett fuktigt täcke en sval natt. Det torra isolerar långt bättre än det fuktiga. Isoleringen bör således placeras på den torrare sidan, också för att undvika mögelpåväxt.
Om vi tittar på den krypgrundsisolering vi saluför, så gör den som mest nytta i ett lager. Det andra lagret ger inte samma isolerande effekt, även om det bättrar på en del. Om man isolerar marken för hårt så kan det i vissa klimatförhållanden innebära risk för att tjäle går högt upp i marken och ställer till problem genom påverkan på grundmurarna.
Alla skorstenar, med andra ord hål i tätskikt mot marken, gör att fukt kan läcka upp. Det är väl värt att lägga plasten så bra det går in emot grundmuren, eller dra den upp en bit mot muren och se till att den fästs att ligga an mot muren, både nere mot marken och överst.
I samband med och efter åtgärder såsom isolering och annat är det väldigt viktigt att utföra kontinuerlig fuktmätning. Om den relativa fuktigheten överstiger 75% i mer än kortare perioder sommartid, samt att fuktkvoten i material överstiger 17%, då är det dags att titta på vidare åtgärder. Solel har vi begränsat av och det kostar att lagra. Solel kan endast användas i begränsad omfattning för avfuktningens skull. Det totalt säkraste och billigare i nuläget blir sorptionsavfuktare. Cellplastisolering i blindbotten gör att man inte kan avfukta golvbjälklaget, om det skulle behövas.
Köldbryggor är kallare ställen där den relativa fuktigheten ökar, vilket också påverkar fuktkvoten i byggnadsmaterial. Genom att mäta temperaturer, relativ fuktighet och fuktkvot kan man leta upp köldbryggorna och sedan på lämpligt sätt tillse att de hålls tillräckligt torra.
Man kan leta efter mögel okulärt eller genom Mögeltest Snabbtest alternativt inomhus genom DNA mögeltest. Läs gärna sidan mögel i vår kunskapsbank för att lära mer. Läs även sidan fukt i hus och använd där kalkylatorn för att räkna ut daggpunktstemperaturen, när kondens bildas.
Kalla golv trots bra isolering kan ibland bero på att isoleringen inte ligger så att den hindrar kall luft att leta sig in under golven. Det kanske är värt att kolla upp?
Tack för dina frågor och positiv kommentar om artikeln!
Mvh Jerker
Tack för en utförlig artikel! Tyvärr får man konstatera att det fortfarande är svårt att veta vad som är bäst att välja för typ av isolering. Hygroskopisk ska ju vara bra, men på din artikel låter det som att träfiber och cellulosa inte är SÅ bra som vissa får det att låta.. Får man fråga vad du själv hade valt till ett gammalt timmerhus med torpargrund? En sak till – tänkte köra sorptionsavfuktare nattetid när elen är billig, är det på nåt sätt dåligt att köra så intermittent?
Hej Magnus,
Ja, det är svårt att välja isolering, särskilt då utbudet är så stort och information faktiskt saknas mer eller mindre beroende på vilken isoleringstyp man läser om.
Hygroskopisk isolering har fördelen att den kan absorbera en viss mängd fukt och sedan under annat klimatförhållande släppa fukten, utan att det skadar isoleringen eller uppstår mögel samt bakterier.
Mögel och bakterier kan börja gro och bilda kolonier vid över 75% relativ fuktighet och över 17% fuktkvot. Detta har man att förhålla sig till. Tillser man att klimatet som påverkar isoleringen ligger under gränsvärdena, också sett till temperaturförhållanden i isoleringsskiktet, så bör man vara i hamn vilket material som än väljs.
I fall med torpargrund gäller det att kontrollera fukten i torpargrunden. Det är du mycket riktigt inne på att med en sorptionsavfuktare ta kontroll. Det går att låta avfuktaren vara i drift nattetid och låta den pausa dagtid. För att tjäna på detta måste man ha ett flexibelt elavtal, annars räknar elbolaget på snittförbrukningen, har jag för mig.
Träfiberisolering bör vara den bättre och säkrare isoleringen, som kanske tål lite mer fuktpåverkan. Dock finns fuktgränser även för denna isoleringstyp.
Tack för dina frågor och för positiva ord om artikeln!
Mvh Jerker
Hej Jerker!
Vi har nyligen köpt ett fritidshus i Skåne daterat till slutet av 1800-talet. Huset är ett ler/stenhus med plåttak och vi tror att det står på mullbänksgrund. Uppvärmningen består till största del av värmen från en öppen spis. Vi har beslutat att öppna upp i nock i storstugan (och behålla två rum på ovanvåningen som sovloft) och har börjat arbetet med att ta bort alla gipsplattor. Så vid dags dato tittar vi på takisoleringen som just nu består av 25 år gammal gullfiber, ca 95 mm. Den ser ganska sjaskig ut på sina ställen, som att det varit både lite djur och fukt men vi vet inte heller vad en kan förvänta sig av en 25 år gammal isolering? Är det ett alternativ att spara den, helt eller delvis? Tilläggsisolera?
Det är plast på bägge sidor om isoleringen. Vi har ändå tittat på att byta isolering och är lite rådvilla. Vi vill i så fall helst inte ha isolering som kräver plast.
Det är som sagt ett fritidshus men vi planerar att bo där halvårsvis.
Vad för isolering rekommenderar du vårt typ av hus och ändamål?
Väldigt tacksam för råd!
Med vänlig hälsning,
Frida
Hej Frida,
Att öppna upp i nock så som du beskriver kan bli mycket fint.
Isolering som har ett antal år på nacken kan vara både fuktskadad och på olika sätt angripen av skadedjur. Hur bra isoleringen klarat sig beror på en hel del faktorer. Isolering av mineralull är fuktkänsligare än vad man kan tro. Det saknas fortfarande fullständig offentlig information och allmän kunskap om detta.
Finns det skador i isoleringen så är det lika bra att byta den. Plast bör inte finnas på båda sidor om isoleringen. Den bör kunna få andas utåt, men skyddas från fukt inifrån huset.
Alla typer av isolering kan bli fuktskadade och angripna av mögel och bakterier. Kriteriet för att isoleringen ska klara sig bra är att den inte utsätts för fukt över gränsvärdet för mikrobiell tillväxt. Det gäller med andra ord att bygga fuktförlåtande och tillse att det inte kan tillkomma och buffras för mycket fukt i isoleringen som använts.
Hampaisolering och modern träfiberisolering är de två typerna av material jag personligen skulle använda, tillsammans med för övrigt välplanerad konstruktion samt ventilation och uppvärmning.
Om huset står på mullbänksgrund, kontrollera grunden noga så att där inte finns fuktskador. Om åtgärder krävs, gör inte om mullbänken som sådan. Införskaffa kunskap först och se till att bygga en fuktsäker grund från början.
Tack för dina frågor, hoppas att det övergripande svaret var hjälpsamt.
Mvh Jerker
Hej Jerker,
Jag har ett hus byggt 1960 med klassisk översiolerad platta. Vi vill nu bygga om och i samband med det lägga in golvvärme i hel huset.
Plattan är drygt 238 kvm så att bila bort och gjuta ny med cellplast är på tok för dyrt.
Jag har 170 mm att spela på från plattan till överkant golv och har fastnat för Sprayisolering. Med 120 mm av det uppnår jag samma isolervärde som 200 mm cellplast samtidigt som jag slipper ett lager med flytspackels mot plattan om jag skulle lägga ut skivor och gjuta på. Mitt hus är byggt i ciporex så finns inga organiska material i konstruktionen. Tror du på denna lösningen över befintlig betongplatta
1. 120 mm Sprayisolering
2. Armering och golvvärme i 50 mm spackel
Tack på förhand
Hej Sebastian,
Det är en stor platta och jag förstår till fullo att det inte fungerar att gjuta ny.
Sprayisolering eller också kallat skumisolering är ännu inte beprövat fullt ut. Det förekommer vilseledande marknadsföring att isoleringstypen ska vara bra att använda i trähus.
Att huset är byggt i Siporex är en fördel för att använda sprayisolering. Nackdel kan vara att det handlar om tillförda kemiska ämnen och en platta som kanske släpper igenom markfukt. Ett undre skydd i form av fuktspärr kan krävas om man ska ge sig på detta.
Personligen vågar jag inte rekommendera lösningen av nämnda anledningar. Skulle jag rekommendera och det blir fel så är det inte bra.
Om du kommer att bygga med denna isolering, var noga med att företaget som utför jobbet skriver garanti på hållbarhet och att det inte kan avges kemiska emissioner.
Tack för din fråga!
Mvh Jerker