Hoppa till innehåll 
Under första årtiondena på 1900-talet vidareutvecklades och användes olika typer av träskyddsmedel i hus. För att motverka rötsvamp och mögel brukades varianter av klorfenol, t.ex. pentaklorfenol.
Vid framställningen av klorfenoler tillkom biprodukter såsom dioxiner och furaner. Samtliga ämnen klassas som högtoxiska, miljö- och hälsopåverkande. Klorfenolförbud utgavs därför av Produktkontrollnämnden i två omgångar 1978 och 1979.
Trots de mycket giftiga egenskaperna kan mögel och bakterier komma att tillväxa och omvandla det aktuella klorfenolet till lättflyktigt och luktande kloranisol.
Kloranisol kan förväxlas med mögellukt men har för det tränade luktsinnet en mer karakteristiskt kemisk lukt. Kloranisoler är starkt luktsmittande och kan spridas från krypgrunden, platta på mark etc. in i huset där byggnadsmaterial, möbler, textiler och annat blir luktskadat.
Artikeln ingår i Optihus löpande forskningsprojekt och riktas såväl till husköpare som till husägare eller annars bara intresserade.
Varianter av klorfenol tas fram genom halogenering mellan fenol och klor. För önskat resultat kan en mild eller mer stark tillberedning ske. Kloreringsgraden ökar genom värme och användande av någon form av katalysator t.ex. järnsalt.
Med högre grad av klorering ökar den antiseptiska och träskyddande verkan hos klorfenolet. En starkare framställningsmetod bidrar samtidigt till att högtoxiska biprodukter som dioxin och furan bildas och följer med i slutprodukten. [1]
Ytterligare framställningsvariant är hydrolys av hexaklorbensen, ett giftigt ämne som förekommer i fyrverkerier och har använts som svampbekämpningsmedel samt inom industrin. Hexaklorbensen förbjöds i Sverige 1980.
Pentaklorfenol ansågs vara en av de mer verksamma klorfenolerna och användningen av pentaklorfenol koncentrerades till stor del för att motverka rötsvamp och blånadssvamp vid sågverk och byggnation av hus.
Pentaklorfenolet har i analyser visats innehålla högre koncentrationer av dioxin och furan än triklorfenol och tetraklorfenol. [1]
Det finns gott om historia att ta del av gällande klorfenoler, dess användning, lukt, hälsoeffekter och debatt. Här görs ett kort och koncist sammandrag av historiken.
Den första notisen vi än så länge kunnat finna är från 1887-12-15 och återfinnes i tidskriften Kemiska Notiser, som utgavs av Kemist-Samfundet i Stockholm.
I utgåvan noterades att flera intensivt luktande ämnen kunde uppfattas av luktsinnet även i mycket låga koncentrationer. Koncentrationen som erfordrades för det mänskliga luktsinnet att detektera klorfenol fastställdes till endast 1/4600000 milligram.
En notis i svensk press gjordes 1891. Enligt uppgift ska en läkare i Rom vid namn Passerini ha börjat bruka medlet klorfenol för medicinskt ändamål. Det brukades mot tuberkulos genom inandning via en glaspipa. Skadliga efterverkningar ska inte ha iakttagits. [2]
Under aktuell tid forskades och experimenterades det rikligen med olika kemiska ämnen, både i medicinskt och fungicidalt träskyddande syfte. Ett exempel är hur man startade och vidareutvecklade användningen av kreosot, vilket senare i försök kom att blandas samman med klorfenol för bättre verkan.
1930 hade experimenterandet lett fram till det starkare pentaklorfenolet (PCP). Klorfenolernas impregnerande inverkan klargjordes, främst från kemikalieindustrin, under 40- och 50-talet som viktig för byggindustrin och den nationella ekonomin i USA. [3]
Dåvarande kunskap och inställning spreds till andra länder såsom Sverige, där man utökade användningsområdet mot att bl.a. bli praxis inom sågverksindustrin för att motverka blånad på virke.
Ett antal patent och fabrikat nådde marknaden som även inriktades mot privatpersoner. Klorfenol introducerades i färg för målning av hus, till bekämpandet av skadeinsekter och rötsvampsangrepp.
Allmän annonsering utlovade mycket bra effekt. En talande annonsartikel kan utläsas i Popular Mechanics Magazine, juni 1953. Där förtäljdes att kreosot tidigare varit det enda tillgängliga alternativet för träskydd och att pentaklorfenol, förkortat penta, gjorts tillgängligt för lekmän.
Författaren Wayne C. Leckey menade inledande att man med pentaklorfenol slapp lukten som orsakades av kreosot och att pentaklorfenol blivit ingående testat av industrin.
Olika användningsexempel gavs där krypgrund kom på tal. För att motverka skadeinsekter rekommenderades att marken såväl utanför som inne i krypgrunden dränktes in med klorfenolvätskan. Konstruktionsvirke som kom i nära eller direktkontakt med mark skulle impregneras extra noga genom att läggas i pentaklorfenolbad, s.k. doppning. För övrigt virke kunde pensling eller sprayning fungera bra.
Avslutande skrevs en kort försiktighetsrekommendation om att inte inandas ångorna eller låta vätskan få hudkontakt. Informationen hämtades från kemikalieindustrin. [4]
Bilden nedan visar en s.k. vintage burk för träskyddsmedel. En tidig variant av brun Cuprinol med lukt som av tjära eller kreosot. Varningstexten var i stort sett obefintlig då reglemente om skadliga kemiska ämnen saknades. Innehållsförteckning saknas helt. Analys visar att Pentaklorfenol är en av ingredienserna.
1955 började Anticimex hyra ut alternativt sälja mindre anläggningar för träimpregnering. Företaget hade även registrerat ett par klorfenolinnehållande träskyddsmedel mot skadeinsekter vid namn ”Gantix HB ljus” och ”Anthyllit M”. Anläggningarna kom att kallas 5T – Tryckt Trä Trotsar Tidens Tand. 5T och liknande anläggningar gjorde det möjligt för klorfenolanvändningen att spridas. 1968 tog Rentokil över uthyrningsdelen. 1969 fanns enligt uppgift 270 impregneringsanläggningar i bruk i Sverige. [10]
I Sverige annonserades pentaklorfenol i kemiska blandningar främst under varumärkesbeteckningar t.ex. olika varianter av Cuprinol. Det gjordes gällande att man nu kunde måla och rötskydda i samma penseldrag. Samtidigt lyftes impregneringseffekten fram gällande övrigt användande i hus. Det skulle i blandning med koppar m.m. vara världens effektivaste medel.
Flera pentaklorfenolinnehållande medel blev godkända av SP Statens Provningsanstalt, för användning både inomhus och utomhus.
Det är relativt svårt att få tag på ursprungliga handlingar från tillverkare och leverantörer. Undertecknad har lyckats få tag på material utgivet från den mest framträdande svenska tillverkaren Bönnelyche & Thuröe AB, senare BT Kemi (KVK) AB fram till konkursen 1977. Företaget kallades för ”Bonnalyckan & Turen” tack vare deras träskyddsprodukter som sades kunna bespara stora pengar.
Se annonsmaterialet under sidan: Pentaklorfenol och annonseringen av träskyddsmedel
Vissa av bilderna i artikeln såsom logotypen ovan om KP-Cuprinol kommer från materialet. Bilder och texter presenteras i forskningssyfte och för allmänintressets skull. Notera dock att varumärket Cuprinol idag inte innehåller klorfenol, samt att det fanns en mängd olika fabrikat på marknaden innan Produktkontrollnämnden 1978 förbjöd klorfenoler.
En annonstext från Bönnelyche & Thuröe AB i Malmö februari 1961 säger och avslöjar följande:
” … De flesta hus i Sverige byggs efter föreskrifter i ByggAMA. Detta innebär, att träskyddsmedel för denna byggnation måste vara godkända av Statens Provningsanstalt, som utarbetat metoder för provning och kontroll av rötskyddet i syfte att sanera marknaden. En produkt, som under givna betingelser motstår angrepp av rötsvamparna Merulius lacrymans (äkta hussvamp), Coniphora cerebella (källarsvamp), Lentinus lepideus (syllsvamp) och Poria vaporaria (mögelticka), blir godkänd för användning såväl i byggnader som utomhus och står därefter under fortlöpande kontroll av Statens Provningsanstalt. Detta tvingar fabrikanten, som även får lämna skriftlig försäkran, att tillverka sin vara enligt insänt prov. I annat fall upphör preparatet att vara godkänt. …”
I texten ovan refereras till lyckad bekämpning av Äkta hussvamp Merulius lacrymans. Det var en äldre benämning på hussvamp som sedan 1884 istället mer vetenskapligt korrekt kommit att kallas Serpula lacrymans. Coniphora cerebella för källarsvamp har ändrats till Coniophora puteana.
1965 startade efter ett politiskt beslut något som kom att kallas för Miljonprogrammet. Det innebar att under en tioårsperiod, fram till 1974, skulle en miljon bostäder byggas i Sverige. Med de nya byggmetoderna skapades riskkonstruktioner som inte var tillräckligt fuktförlåtande. Exempel på sådana riskkonstruktioner är platta på mark och krypgrund.
Istället för att bygga fuktsäkert förlitade man sig på att klorfenol i olika sammansättningar skulle vara ett substitut för aktivt fuktförlåtande konstruktioner. Klorfenoler sågs felaktigt som ekonomiskt viktiga då man trodde sig kunna bygga snabbare och billigare än annars.
1966 startade i Sverige delvis via den legendariske läkaren Mats Pers en offentlig debatt, som från hans sida gjorde gällande att pentaklorfenol var hälsovådligt. [6] Under följande år och i synnerhet fr.o.m. 1970 började allt mer fakta från toxikologer och andra insatta att bekräfta Mats Pers ifråga. [24]
Inverkande på användandet av aktuella träskyddsmedel var också oljekrisen som i samband med krig briserade 1973. I samklang med krisen ställdes krav på energihushållning och på bättre isolervärden i husens konstruktion. Med mer isolering visste insatta sedan tusentals år tillbaka att fuktproblem, mögel, röta och lukt därav ökade. Det ämnade man i motvind med ökad negativ kunskap om klorfenoler motverka med samma medel.
Svensk Byggnorm SBN 1975 lutade sig tillbaka mot Svensk Standard SIS 56110 när träskydd av träskyddsklass 1 rekommenderades till trä och träbaserade skivor i krypgrund. Normen gällde dock inte vid särskilt gynnsamma förhållanden då krypgrunden och huset byggts på torr och väldränerad mark utan fukttillförsel. [7,8]
Sammansättningar inbegripande klorfenoler och varumärken såsom KP-Cuprinol och BP-Hylosan m.fl. hade vid detta laget tydligt kommit att ingå i kvalitetssäkringssystem vid husbyggnation. Det fanns ett helt program med olika produkter som riktades till entreprenörer och husägare.
Debatten hårdnade över tid och forskning tog fram fakta vilken i samband med evidens på tydligt sätt beskrev klorfenoler, dioxin och furan som högtoxiska och högst skadliga för både miljö och hälsa.
1977 fattade Produktkontrollnämnden baserat på fakta ett brådskande beslut om att preparat innehållande klorfenol skulle förbjudas. Förbudet rullades ut i två omgångar där merparten förbjöds januari 1978 och en resterande produkt januari 1979. Det var inte längre tillåtet att marknadsföra eller sälja klorfenolbaserade preparat.
Produktkontrollnämnden skrev klart och tydligt ut i beslutet inför förbudet att de inte ville ha debatt angående klorfenoler:
”… ärendets brådskande karaktär får också ses mot den bakgrunden att de framlagda resultaten kan ge anledning till en oundviklig och osaklig diskussion i massmedia. En sådan utveckling torde i hög grad försvåra Produktkontrollnämndens fortsatta handläggning av ärendet”
Uttalandet och tystnadsuppmaningen måste ses som högst egendomligt i samband med det massiva tystandet kring den stora Teckomatorpskandalen med BT Kemi, där omkring tusen tunnor med gift grävts ned med företagsledningens goda minne. Myndigheter och politiker på högsta ort lade i stort sett locket på. [9]
Läs Produktkontrollnämndens beslut inför klorfenolförbudet:
Återkallelse av registrering av klorfenolhaltiga bekämpningsmedel. Produktkontrollnämnden 1977-05-27. Innehåller även PM om pentaklorfenol från ett föredrag som hölls vid Giftnämndens konferens 1970-05-22. Hämtas som pdf.
Bruk av redan sålda träskyddsmedel samt användning av virke som tidigare behandlats förbjöds dock inte. Import av impregnerat byggnadsmaterial förbjöds ej heller, varför det förekom att man ytterligare ett tag importerade från t.ex. Finland. Finska s.k. Kemi-hus är ett exempel.
Husbocks-Cuprinol som innehöll pentaklorfenol, lindan och diklornaftalin fick saluföras t.o.m. 1978-12-31. Det fanns även andra innehållsmässigt likvärdiga fabrikat vilka var ämnade att bekämpa skadeinsekter, såsom Gullviks Husbocks-Cupral, Gantix HB Ljus samt Anti-Pa IV Husbock.
Medlen mot husbock kunde användas mot andra skadeinsekter t.ex. i krypgrund och på vinden.
I folder för Cuprinolprogrammet beskrivs Husbocks-Cuprinol som följer:
”Utan speciella anordningar eller skyddsåtgärder kan Ni stoppa husbockens härjningar. Det är bara att stryka eller spruta virket med HUSBOCKSCUPRINOL, som är godkänd av Statens Provningsanstalt som utrotande och förebyggande medel mot husbock. HUSBOCKSCUPRINOL, som verkar som mag-, kontakt-, och andningsgift, dödar ofelbart alla träsförstörande insekter. Preparatet ger även ett fullgott rötskydd.”
För att gå vidare i historiebeskrivningen krävs här ett nytt kaptitel om hur klorfenoler omvandlas till kloranisoler som luktar och luktsmittar.
Trots de rejält toxiska ämnena som träskyddsmedel med klorfenol och annan inblandning utgör, kan bakterier och mögel komma att tillväxa. Dessa mikrober har en väl utvecklad anpassningsförmåga till sin omgivning.
I sin livsprocess omvandlar (metylerar) mögel och bakterier det aktuella klorfenolet till kloranisol. Pentaklorfenol metyleras till pentakloranisol, triklorfenol till trikloranisol och tetraklorfenol till tetrakloranisol o.s.v..
I förbifarten måste nämnas att även arsenik och krom m.m. av mögel och bakterier metyleras och blir luftburet. Mer om det omtalas i artikeln som handlar om impregneringsmedlet CCA – koppar, krom och arsenik.
Luktproblemet som uppstår vid den mikrobiella metyleringen av kloranisoler har relativt länge varit känd för att kontaminera vin. Korkar till vinflaskor impregnerades varvid kloranisol på mikrobiell väg uppstod. [11]
I svenska tidskrifter och dagstidningar utläses att klorfenol redan i slutet av 1920 var förknippat med smak och lukt i vatten och senare även i hus. Man visste redan då mycket väl att klorering av fenolinnehållande vatten gav upphov till besvärligt klorfenol. [12,13]
I ByggAMA 1965 omtalas att man blivit varse problemet med lukt efter utförd träskyddsbehandling. Om behandlat virke i mer än en månad luktade illa gavs rekommendation om att det inte skulle byggas in i hus. [5] Det antogs inom vissa delar av byggbranschen att kloranisollukten som uppstått i hus skulle vara borta efter 40 år. Idag vet vi att så inte är fallet.
1974 presenterade SIB Statens Institut för Byggnadsforskning boken ”Elak lukt i källarlösa hus”, d.v.s. hus med krypgrund, plintgrund och platta på mark. I boken beskrevs en rad fall av lukt i hus. SIB förklarade att det i åtta av nio undersökta byggnader konstaterades att träskyddsmedel fanns i grund- och bjälklagskonstruktionerna. Vidare uteslöts tryckimpregnerat virke och lukt från mineralullsisolering som direkt orsak till den elaka lukten. Man tillskrev brister i fuktskyddet som orsak. [14]
Det började från olika håll allt starkare att ifrågasättas om lukten inte kunde komma från det tryckimpregnerade eller på annat sätt behandlade byggnadsmaterialet. SIB noterade frågorna och experimenterade genom att över tid blötlägga prover av obehandlat trä samt prover av klorfenolbehandlat trä. Efter åtta månader konstaterades i proverna en lukt som var bedömningsvärt densamma som i de luktskadade husen. SIB noterade att det växt mikrober (mögel) på provmaterialen och anlitade mykolog på Skogshögskolan för vidare studier. [14]
Samtida med SIBs presentation kom rapporter om lukt och smak från kloranisoler i kyckling och tobak. I fallet med kycklingar, där klorfenolkontaminerat sågspån fanns, konstaterades att vissa arter av mögel kunde metylera klorfenol till luktande kloranisol. I fallet med tobak spårades pentaklorfenol tillbaka till odlingen av tobaken. [15,16]
1979 uppdaterade SIB sin information om ”elak lukt i källarlösa hus”. Man hade via analys kommit fram till att kunna utesluta ”både tryckimpregnerat virke och mineralullsisolering som direkta orsaker till möglets och luktens uppkomst”. Luktfenomenet förklarades med brister i fuktskyddet och att ”lukten kommer från en viss art av mögelsvamp”. [17]
1982 Skrevs boken ”Fukt och mögel Rutin för fältundersökning”. Här konstaterades att mögel trots impregneringsmedel kunde växa på det behandlade trät. Författarna beskrev möglet som illaluktande. [18] I efterhand har boken av vissa tolkats kunna vara en partsinlaga från rötskyddsintressenter. Att mögelsvamp trotsar klorfenoler och i övrigt högtoxiska blandningar har undertecknad många gånger själv upplevt. Mycket riktigt luktar det och lukten måste rätteligen beskrivas bero både på kloranisol, möglet i sig och i förekommande fall även bakterier.
Träskyddsmedel som klorfenol med dess biprodukter som dioxin och furan samt kloranisol i hus föll bort från myndigheters och experters allmänna information. Trots kvarstående frågor, allt mer rapporterad ohälsa och inte minst saneringsbranschens samt allmänhetens kunskap om lukt i hus och begreppet dagissjuka, kontorssjuka och senare sjuka hus, gjordes ingen större ansträngning att ta reda på och informera om fakta. Istället fokuserades det på att informera om bakterier och mögel som orsak till lukt i hus.
Socialstyrelsen informerade 1984 i boken ”Mögel i byggnader en kunskapsöversikt” att mögellukt berodde på svampar, och att bakterien Aktinomyceter och dess avgivna luktande metabolit geosmin nu var identifierad som orsak. Socialstyrelsen klassade mögel och mögellukt i hus som en sanitär olägenhet och konstaterade att möglet föreföll vara en biologisk faktor som allt mer påverkade människors hälsa. [19]
Läs mer om mikrobiellt alstrade och lättflyktiga ämnen som kan orsaka lukt, sammanfattade under begreppet MVOC.
1987 gav WHO Världshälsoorganisationen ut den första mer offentligt spridda och omfattande skriften om pentaklorfenol, dess kontaminerande ämnen, kloranisol och hälsoeffekter. Man beskrev aktuell träskyddsbehandling i hus och möjlig hälsopåverkan vid exponering som av särskild oro. Tidigare och preliminära studier på djur tolkades så att inandningsexponering av pentaklorfenol var 10 gånger skadligare än oral exponering. [20]
Svenska Träskyddsinstitutet reagerade och agerade 1994 emot Kemikalieinspektionens föreskrift (KIFS 1990:10) där avsikten var att kraftfullt begränsa CCA – koppar, krom och arsenikinnehållande träskyddsmedel. Den elaka lukten som debatterades och skylldes på mögel, pekades av Träskyddsinstitutet nu om till att efter en mängd utredningar och försök, tyda på att lukten kom från ett klorfenolinnehållande träskyddsmedel vid namn KP-Cuprinol.
Institutet konstaterade att av de undersökta skadefallen med den karakteristiska elaka lukten, fanns inget fall med byggår efter 1978, vilket vi nu kan konstatera korrelerar med klorfenolförbudet. Deras undersökningar visade inga samband mellan mögel och lukt. Terpener i trä lyftes fram som en potentiellt viktigare orsak till luktgenerering än träskyddsmedel. [21]
Många turer hann gå innan klorfenoler blev allmänt uppmärksammat och erkänt som orsak till lukt i hus. 2004 kom en rapport som beskrev kloranisoler i inomhusmiljö som förorenande. [25]
Högt utbildade konsulter ryckte, och rycker fortfarande i skrivande stund in i ärenden på skolor och arbetsplatser, för att ge lugnande besked att man inte riskerar bli sjuk av exponeringen. Verksamheten tillåts ofta fortsätta. Om något barn eller vuxen uppvisar symtom eller sjukdom har slentrianmässiga rekommendationer skett omtalande att personen kan flyttas till andra lokaler.
Stockholms Universitet stod som huvudsökande och fick 2014 från Bankernas Jubileumsfond 26 miljoner kronor för forskningsprojektet ”Vårt unika doftsinne”. Institutionen för psykologi på Umeå Universitet, vilka också fått forskningsanslag från Formas, samt forskare vid KI Karolinska Institutet blev involverade i projektet.
Sammanfattande kom man från Umeå Universitet fram till att mögel och klorfenoler i hus inte kunde innebära toxikologiska effekter. Det skulle istället vara så att sjukdom utlöses då den exponerade personen blir orolig och rädd för de aktuella lukterna, m.a.o. psykologiserar, lägger för stor vikt vid lukten, varvid psykosomatiska symtom- och sjukdomsframkallande reaktioner sker i kroppen. [22,23]
Lukt är väldigt svår att i text förmedla. Vi har alla olika känsliga luktsinnen varför en lukt ofta upplevs olika från person till annan.
Rent generellt har kloranisoler beskrivits som mögellukt men utifrån kunskap är det inte rätt uttryckt. Kloranisollukt i hus går att känneteckna som allt från en speciell innestängd och lätt jordaktig doft, till mer kemiskt stickande och som en överdriven blandning av något kemiskt samt terpener.
I blandning med annat kan det lukta lite likt äpple fast mer åt det kemiska hållet. Mögel och bakterier avger likt fuktigt byggnadsmaterial sina egenlukter varför det kan anta många olika varianter, dock inom relativt snäva gränser.
Träskyddsmedlen som användes bestod av blandningar med andra ämnen. Har det i den aktuella blandningen använts petroleumprodukter finns möjlighet att det blir en, tillsammans med kemisk dov eller stickande framtoning, sötaktig eller mer jordkällarliknande doft.
Lukten förnimmes som mer framträdande om kloranisolkällorna inte är avskärmade från inomhusmiljön. Har någon form av luktkontroll likt avfuktare och undertrycksfläkt eller ventilerat golv installerats, kommer i bästa fall endast luktsmittan att vara kvar. Då blir luktintensiteten lägre, kvarlämnande en svagare ton av det elaka och avvikande.
Med det kommer vi till tredje och avslutande kapitlet rörande historik.
I takt med användandet av klorfenoler i hus, samt även i takt med Miljonprogrammet och nya byggmetoder, kom på 1970-talet tusentals rapporter om hälsoproblem. Från en början kallades det i media för daghemssjukan, dagissjukan och kontorssjukan, för att senare övergå i det fram till 2006 mer stadigvarande begreppet sjuka hus. [26-29]
Undersökningar fann ibland potentiella eller faktiska orsaker:
Många gånger sattes ett stort frågetecken då man inte kunde förklara varken lukten eller de hälsoeffekter som barn och vuxna uppvisade. Klorfenol och kloranisoler föll helt sonika mellan stolarna fram till slutet av 1990 då praktiker via laboratorium gavs möjligheten att inlämna prov för analys.
Sedan dess har vi i Sverige sett allt större acceptans om att klorfenoler anses kunna bidra till inomhusmiljöproblem. Resan till acceptans och erkännande är dock i skrivande stund på långa vägar ej avslutad. Snarare upplevs idag ett motarbetande som bör vila på lösare grund när man skärskådar dementierna som utges.
Utomlands i Belgien, Tyskland, USA m.fl. länder kom dock larmen redan på 70-talet, där paralleller drogs mellan hälsoeffekter och klorfenol/pentaklorfenol.
I Tyskland uppmärksammades i uppåt 10.000 fall varav ungefär 100 inom skolbarnsverksamhet, att hälsoeffekter följde i hus och byggnader där förekomst av pentaklorfenol fanns. [30,31,42]
I tyska medicinska avhandlingar och övriga rapporter kom begreppet ”Wood Preservative Syndrome” att användas. Liknande rapporter kom bl.a. från Nederländerna och Belgien där begreppet ”PCP-Syndrome” användes. I USA rapporterades likvärdigt och man sammanfattade ibland ärendena under namnet ”Log Cabin Syndrome”.
Sjuka hus symtom beskrevs:
I Tyskland har man tack vare de omfattande PCP-problemen m.fl. kemiska ämnen i inomhusmiljö tagit initiativ till ett uppföljningsprogram där man mäter koncentrationer av klorfenol i blod och urin. Förutom Wood preservative syndrome kallas symtomen och hälsoeffekterna i ett sammanfattande namn för ”holzschutzmittelsyndrom”, översatt till svenska ”träkonserveringssyndrom”.
Se referens [44,45] gällande holzschutzmittelsyndrom. Referens [45] baseras på ett rättsfall med delvis fällande dom, där en forskare i efterhand gått in och gjort en större utvärdering av handlingarna som låg till grund för domen.
De inrapporterade symtomen faller väl in i det mönster och de många fall vi hade och fortfarande har här i Sverige. Skillnaden var att vi här inte kopplade besvären till träimpregneringen, vilket de tydligt gjorde i andra länder. Däremot kunde inte fullständig medicinsk sambandsanalys göras.
I Sverige relaterades som nämnt inomhusmiljöproblemen ofta till elak lukt och mögellukt. 2000 startade en epidemiologisk undersökning i Lund vid namn Barn-Bostad-Hälsa. I studien konstaterades att det där lukt förekom i hus, var frekvensen av ohälsa hos barnen högre. Astma, allergiska besvär, rinit och eksem nämns. I sammandraget beskrivs från lundaforskaren Linda Hägerhed Engman att både kemiska och mikrobiologiska agens är misstänkta. Dock nämns inget om klorfenoler. [32]
Allmänt tillgänglig medicinsk vetenskap har ännu inte knutit orsakssamband mellan klorfenol, kloranisol och sjuka hus symtom. Däremot finns uppgifter som gör gällande att olika typer av cancer och andra åkommor är vanligt hos dem som jobbat i sågverk, med impregnering och andra sysslor där upprepad och långvarig närkontakt med de kemiska ämnena skett. [33]
1984 presenterade Nordiska expertgruppen för gränsvärdesdokumentation en skrift om klorfenoler. Arbetet var en del i projektet att kunna dokumentera arbetshygieniska gränsvärden. Det låg dock inte i expertgruppens uppgift att bestämma gränsvärden för klorfenoler eller andra aktuella ämnen. Det är i sammanhanget en högst intressant skrift, vilken belyser klorfenolernas faktiska och potentiella skadlighet, samtidigt som kunskapen ges att det helt eller delvis saknades väsentlig forskning samt information. [46]
Lennart Hardell som är en svensk forskare, har fått stor uppmärksamhet i hela världen bl.a. för sina rön om pentaklorfenol relaterat cancer. Lennart beskriver i sin blogg att IARC 2015 klassade pentaklorfenol som cancerframkallande hos människa. Samtidigt berättar Lennart om misstänkt korruption där universitetsanknutna personer motarbetade de forskningsresultat som kunde lett till cancerpreventiva åtgärder. [34] Den misstänkta korruptionen och tystnaden beskrivs och bekräftas av fler forskare. [42]
Eftersom Pentaklorfenol och andra klorfenoler har beskrivits vara kontaminerade med dioxin, furan och ibland med tillsatt lindan, måste hälsoeffekterna rimligen bedömas även utifrån dessa ämnen och den totala ämnesmixen som kan finnas i aktuella hus.
Att det handlar om extremt toxiska ämnen står utom tvivel. Läsning finns det gott om att ta del av, bl.a. i svallvågorna efter Seveso-katastrofen 1976, där en explosion i kemikaliefabriken gjorde att stora mängder klorfenol och dioxinet TCDD spreds. [35]
Vidare finns för den hågade och intresserade ytterligare information att ta del av gällande dioxin, furan och lindan i inomhusmiljö och de faktiska samt potentiella riskerna medföljande exponeringen ifråga. Märk väl att dessa referenser endast är ett axplock ur den information som finns tillgänglig. Se även referenserna i de här refererade rapporterna. [20,36-38]
Dioxin var också en kontaminerande beståndsdel i avlövningsmedlet Agent Orange som användes av USA i Vietnam-kriget. Efter den kemiska krigsföringen uppkom allvarliga hälsoeffekter både hos den vietnamesiska befolkningen och hos soldater från båda sidor av konflikten. Idag tillskrivs allt mer av hälsoeffekterna och andra generationens skador dioxinet som kontaminerade Agent Orange. Såväl här står dock olika ”läger” emot varandra i uppgiftslämningen om orsakssamband.
Håller det att enbart beakta luktande kloranisoler och mena att halterna i inomhusmiljön är så låga att toxiskt framkallade symtom och hälsoeffekter inte är sannolika? Svaret bör vara nej då det rör sig om flertalet högtoxiska ämnen som kan finnas i aktuella hus.
Då mögel och bakterier ofta beskrivs vara närvarande där det finns fuktskada och lukt av kloranisoler, måste även möglets och bakteriernas metaboliter invävas och utvärderas i sammanhanget. Inflikande här kan i mängden av forskning framlyftas att mögelgiftet OTA – Ochratoxin innehåller 4-klorfenol som är en metabolit från mögelarterna Aspergillus och Penicillium. [41] Vi utsätts via föda och dryck för både mänskligt och mikrobiellt framställda klorfenoler samt andra gifter. I hus med kemisk och mikrobiell skada riskerar denna last bli högre.
Är det relevant och trovärdigt att skylla hälsoeffekterna enbart på psykologiska faktorer? Undertecknad tror inte det. Barn psykologiserar inte så som vissa vuxna kan göra i förhållande till aktuella lukter i hus. Dessutom har de aktuella gifterna uppmätts i blod, urin och i bröstmjölk. Barnen är utifrån flera aspekter de som exponeras mest och är känsligast. Barnens avgiftningssystem är inte så väl utvecklat som vuxna individers.
Är det hållbart att hänvisa till att inga akuta eller klassiskt toxiska effekter ses gällande inomhusmiljö och att toxiska effekter därför inte finns. Nej, vi måste även väga in långtidsexponering. Bara för att studier därom inte finns eller är bristvara kan långtidsexponering inte förklaras bort. Mer studier behövs. Evidensen finns redan och måste förklaras.
Bara för att studier gällande kloranisolers ev. inverkan inte finns går det inte att förklara bort ämnet som inverkande.
Något som ännu inte kommit att diskuteras och utvärderas i förhållande till inandning av kloranisoler, är att det i flera arter av djur sker demetylation, d.v.s. att kloranisolet omvandlas tillbaka till ursprungligt klorfenol i kroppen. Troligen sker detta även hos människan. Vad innebär det i toxikologisk mening, mer än att klorfenol till viss del och tid är bioackumulerbart och lagras på olika ställen i kroppen? [39,40]
Det finns inga gällande gränsvärden för klorfenol och kloranisoler med dess föroreningar i inomhusmiljö. Det medför olämplighet i att uttala sig om att skaderisk är osannolik. Det närmaste vi kommer officiell riskvärdering är i Naturvårdsverkets rapporter om pentaklorfenol och dioxin [43]. Naturvårdsverket menar specifikt att barn inte ska vistas i vissa naturområden med kontamination då de kan andas in kontaminerat damm och stoppa jordiga fingrar i munnen.
I undertecknads tidigare företag och forskningsarbete gavs kontakt med flera tusen personer som upplevde sig vara drabbade av s.k. sjuka hus. Inte sällan rörde det sig om fuktskada och mögel samt även om kemisk skada från aktuella träskyddsmedel.
Tråkigt nog for vissa individer och hela familjer väldigt illa. Vid ett antal tillfällen hade yngre par köpt sitt första hus, för att erfara att lukten de vid inspektion känt inte ville släppa. Historier finns också beskrivande att barn blivit dåliga och att föräldrar fått vabba väldigt mycket för att senare själva bli sjuka. Någon drabbades så hårt att jobbet förlorades. Samtidigt stod de där med enorma saneringskostnader som inte kunde finansieras. Vissa familjer fick flytta ut i husvagn medan andra fick ta sin tillflykt till föräldrars eller kompisars bostad.
Inte sällan omtalas att vården tillskriver vårdsökanden psykiska besvär och att medicinering samt KBT-behandling ska hjälpa. Hela situationen är rent beklämmande och inte mindre skrämmande. Den som på pappret har psykiska besvär och klagar på bristande inomhusmiljö förklaras snabbt bort i sin klagan.
Sociala myndigheter har i vissa fall tvångsomhändertagit eller hotat med att tvångsomhänderta familjers barn. Myndigheterna menar att skolplikt finns och vården inte tillstår att man kan drabbas av sjuka hus så illa som familjerna upplevt. I vissa fall har sociala myndigheter ställt krav på att husägarna måste vidta saneringsåtgärder för att få behålla barnen. Någon familj har fått fly Sverige för att kunna rädda sina barn från tvångsomhändertagning.
Som husköpare gäller det att vara insatt i olika skador som kan finnas i ett hus. Det går sällan att åberopa dolda fel, eftersom kända skador som man på förhand kan räkna med ej anses kunna ingå i dolda fel. Kemisk skada gällande klorfenoler och kloranisoler är ett sådant exempel, där man har mindre chans att vinna bifall i en eventuell laga prövning. Försäkring finns i regel inte heller mot dessa typer av skador som initieras av för höga fuktvärden i och på byggnadsmaterial.
I senaste diskussionerna undertecknad haft med överlåtelsebesiktningsmän anslutna till SBR Byggingenjörerna, framkommer att de inte har som uppdrag att spåra eller anmärka på lukter i ett hus. Därför vilar denna mycket viktiga bit på husköparen. Hör på förhand med din besiktningsman om hur denne ställer sig till frågan om lukt och träskyddsmedel i hus.
Notera också att luktsinnet är olika från individ till annan. Vissa upplever aktuella kloranisollukter mycket väl medan andra inte detekterar det alls. Dessutom har man om luktsinnet inte är tränat och förutsättningarna inte är rätt bara en kort stund på sig att känna lukten. Sedan sorteras luktinformationen bort från medvetandet. Därför är det bra att ta luktprover med sig från huset och utvärdera dem på annat ställe.
Det står upp till var och en att bedöma informationen här och fatta egna beslut rörande vilket hus man vill köpa.
Om vi ponerar att forskarna vid Umeå universitet och KI Karolinska Institutet har rätt i att det endast idag föreligger luktproblematik i aktuella hus. Även då kvarstår ett utifrån förutsättningarna varierande markant och i åtgärdandekostnader stort problem.
Den kemiska skadan som klorfenoler ger upphov till, samt den mikrobiella skadan som mögel och bakterier leder till, innebär att ett antal luktande och luktsmittande ämnen riskerar spridas i stora delar av eller i hela huset.
Lukterna och andra kemiska ämnen sätter sig över tid hårt i material som har förmåga att absorbera fukt och/eller kemikalier. Trä, isolering, gips, tyger, syntetiska material, plast samt annat blir kontaminerat och fungerar sedan som en sekundär luktkälla, även om den ursprungliga blir sanerad och åtgärdad. Det innebär att den rekommendabla åtgärden är att byta ut allt skadat och sekundärskadat material.
Risk finns också att marken under och kanske runt huset är kontaminerad. I krypgrund krävs i regel avfuktare och undertrycksfläkt även om golvbjälklaget etc. bytts ut.
Även om de kemiska ämnena inte finns i huset så föreligger viss risk att tomtmark i närheten av gamla impregneringsanläggningar har kontaminerats. Den kommunala miljöförvaltningen ska kunna vara behjälpliga att svara om så är fallet.
Notera att det förekommer rent vilseledande information angående att ozongeneratorer eller ozonaggregat sanerar bort träskyddsmedel och dess lukt. Ozon kan inte komma in i hårdare material och inte in i isolering som ligger gömd i husets klimatskal. Förlita dig inte på att ozon kan ordna luktproblemet. Ozonaggregat kan ta hand om ytliga lukter men inte djupt sittande ämnen. Klorfenol och kloranisol sitter i regel djupt i byggnadsmaterial och går inte att komma åt med ozon.
Klorfenol är vanligast att finna i syll och trossbotten mot krypgrund, plintgrund och i regelverket ovan platta på mark. Eftersom rekommendation också gavs om att måla med klorfenolinnehållande färg kan fasadpanel och även interiör förekomst finnas. Ibland har man också behandlat väggreglar och takstolarna på vinden. Timret i timmerhus kan vara helt impregnerat.
Reglar och annat byggnadsmaterial i källare kan också vara behandlat. Läs även om EW grund och EW element, vilket var en speciell typ av lösning främst för källarväggar, men också som husvägg samt trossbotten ovan krypgrund. EW elementen bestod av en betongplatta med fastgjutna träreglar. För att motverka fuktskada i reglarna kunde de behandlas med klorfenol.
I altaner, garage, annex och andra ekonomibyggnader är det vanligt att finna de kemiska skadorna.
Spån från sågning och hyvling av behandlat trä återanvändes till spånskivor. Därför finns risk att golvspånskivor etc. innehåller klorfenoler.
Under åren för klorfenolbruket byggdes många sommarstugor. För att spara pengar kallställdes sommarstugorna. Man kände till att ett kallställt och intermittent uppvärmt hus var mer utsatt för fukt. Det skulle motverkas av aktuella träskyddsmedel. Därför och av kvalitetshänseende är många fritidshus skadade. Här har lukten kommit att kallas sommarstugelukt och felaktigt ansetts som något normalt vilket inte spelar någon roll.
Klorfenolsanering och kloranisolsanering kan göras på olika sätt gällande vatten och markmassor. Dock finns det ingen saneringsmetod för hus, annat än att byta ut allt primärt och sekundärt skadat material.
Om husägaren inte anser att det är genomförbart, ej är lönt eller inte har råd att utföra någon större sanering finns möjlighet till luktkontroll.
De aktuella ämnena är ofta svårnedbrytbara. En av få metoder som fungerar reducerande och luktkontrollerande i luft och mot ytor är fotokatalys. Via energirikt UVC-ljus som strålar mot katalysatormaterial bildas högeffektiva oxidativa substanser. Dessa har förmåga att bryta bindningarna i klorfenoler och kloranisoler.
I en fotokatalytisk luftrenare finns också möjlighet att bilda ozon. Det är ytterligare en oxidativ substans, merdelen aktiv mot luktande ämnen.
Att införskaffa en luftrenare med fotokatalys och ozon innebär inte att klorfenoler eller kloranisollukt som sitter på djupet i material saneras bort. Dock är luftreningen en bra delmetod i att sanera luft samt ytor och reducera spridningen av de toxiska ämnena det handlar om.
Att utföra luktkontroll av trossbotten i plintgrund är möjligt om man kan bygga in plintgrunden till en tätare krypgrund. Det innebär att socklar måste byggas upp runt plintgrunden. Därefter följs råden nedan.
Alla ventilationshål i krypgrundsmuren och luftpassager under ev. kantbalk på plintar sätts igen så det blir lufttätt. Inspektionsluckan tätas också. Därefter monteras en krypgrundsavfuktare med tillhörande undertrycksfläkt.
Undertrycksfläkten vänder luftflödet som tidigare kunnat vandra uppåt i huset, så att flödet istället går nedåt och via fläkten ut från krypgrunden.
Avfuktaren tillser att det inte blir för fuktigt i krypgrunden. Då tillåts inte skadorna att eskalera. Vid enbart installation av undertrycksfläkt kommer det säsongsvis att bli för fuktigt vilket inte är bra.
Platta på mark är svårare att komma åt att luktkontrollera. Det kan krävas att hela ovanliggande golvbjälklag tas upp, för montering av ett ventilerat golv eller läggning av spärrskikt.
Det ventilerade golvet följer undertrycksfläktens luktkontrollerande princip då luft dras ned i en skapad luftspalt och vidare ut utomhus via det ventilerade golvets fläkt.
På kallvinden följs samma princip som i krypgrund. All vindsventilation stängs igen och vindsavfuktare samt undertrycksfläkt installeras.
Undertrycksfläkten gör att luften på kallvinden inte så lätt dras ned i huset. Fläktens frånluft blåses ut utomhus, antingen via ventilationsrör upp genom yttertaket eller ut genom gavelventil. Upp och ut vid nock åt norr är oftast som bäst så att lukten inte så lätt transporteras in i huset via tilluft.
Spärrskikt innebär att en i princip totalt tät laminerad folie läggs uppe på det material som avger kloranisollukt etc.. Det ställer dock krav på att fukthalten i fuktkänsligt material inte får bli för hög. Spärrskiktet kan appliceras mot trossbotten, platta på mark och även sättas mot innerväggar och innertak.
Finns byggfolie i väggar och golv bör man vara försiktig så att det inte skapas en spalt där fukt kan komma in men inte ut igen. Det får inte finnas dubbla spärrskikt med distans i en konstruktion. Samtidigt ska spärrskiktet appliceras mot den varma sidan av konstruktionen. Undantag finns om det gäller mot platta på mark där spärrskiktet appliceras direkt emot.
Det finns ett antal tätare färger att måla med inomhus. Det kallas spärrfärg eller patinering. Sådan målning görs vanligen efter att det bott en rökare i ett hus eller en lägenhet. Färgen tar inte bort kloranisoler eller annat men spärrar in det i materialet bakom färgskiktet.
Ventilationen i bostaden är väl värd att se över och förbättra om det behövs. För lite eller felaktig ventilation kan medföra att det dras in mer föroreningar eller att oönskade ämnen koncentreras i inomhusmiljön.
För högt undertryck är inte bra då det drar in ev. klorfenoler, mögel etc. i huset. För högt övertryck gör att det trycks ut fukt i husets klimatskal där skador kan ske eller förvärras, särskilt under vintertid.
I och runt invändig lucka till krypgrund kan det finnas springor där luft och lukt kan komma upp. Det är alltid bra att täta krypgrundsluckan. Likadant är det med vindsluckan. Den bör tätas och isoleras.
Springan mellan golv och vägg, runt rörgenomförningar samt elkontakter är också bra att täta till. Det kan göras med elastisk tätningsmassa för inomhusbruk. Silicon har förmåga att lukta illa och riskerar skapa inomhusmiljöproblem och ska därför undvikas.
1] Halogenerade Fenoler, Lars Landner och Per-Olof Skoglund, 1977.
2] Klorfenol, Svenska Dagbladet, 1891-09-18.
3] Oil soluble wood preservatives – a literature survey, Florence Evelyn Harden Cozzi, 1952.
4] Beating wood rot to the punch, Popular Mechanics Magazine, sid. 172-175, juni 1953.
5] ByggAMA, Allmän Material och Arbetsbeskrivning, 1965.
6] Se upp för pentaklorfenol, Expressen, 1966-04-22.
7] Svensk Byggnorm SBN 1975.
8] Svensk Standard SIS 56110.
9] Klorfenoler i svenska hus – Historiken kring klorfenoler i Sverige och problemen de skapar, Sanna Karlsson, 2016.
10] Branschhistorik, Träskydd.
11] Cork Taint of Wines: Role of the Filamentous Fungi Isolated from Cork in the Formation of 2,4,6-Trichloroanisole by O Methylation of 2,4,6-Trichlorophenol, María Luisa Álvarez-Rodríguez et al., 2002.
12] Vattenrening med aktivt kol, Teknisk Tidskrift, 1930-10-03.
13] Klorfenoler och lukt, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
14] Elak lukt i källarlösa hus, Axel Carlsson, Statens institut för byggnadsforskning, 1974.
15] Chloroanisoles as a cause of musty taint in chickens and their microbiological formation from chlorophenols in broiler house litters, R. Frank Curtis et al., 1974.
16] The presence of chloroanisoles in tainted tobacco, J.M.H.Bemelmans, M.C.Ten Noever De Brauw, 1974.
17] Elak lukt i källarlösa hus, Axel Carlsson, Statens institut för byggnadsforskning, 1979.
18] Fukt och Mögel Rutin för fältundersökning, SIB Statens Institut för Byggnadsforskning, SP, SIS m.fl., 1982.
19] Mögel i byggnader en kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, 1984.
20] Environmental Health Criteria 71 Pentachlorophenol, WHO, 1987.
21] Lukt från impregnerat trä, Eva Nyman, Svenska träskyddsinstitutet, 1994.
22] Många miljoner till forskning om doftsinnet, Umeå Universitet, 2014.
23] Chloroanisoles may explain mold odor and represent a major indoor environment problem in Sweden, Johnny Lorentzen et al., 2015.
24] Larm om Pentaklorfenol, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
25] Formation and emission of chloroanisoles as indoor pollutants, Jan Gunschera et al., 2004.
26] Daghemssjukan, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
27] Dagissjukan, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
28] Kontorssjukan, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
29] Sjuka hus, sök i Svenska dagstidningar, Kungliga Biblioteket.
30] Chemical Sensitivity in Selected European Countries: an Exploratory Study, Ashford N. et al., 1994. (opublicerad)
31] Multiple Chemical Sensitivity, MCS, Martin Silberschmidt, Danish Ministry Of The Environment, 2005.
32] Indoor Environmental Factors and its Associations with Asthma and Allergy Among Swedish Pre-School Children, Linda Hägerhed Engman, 2006.
33] PENTACHLOROPHENOL: WOOD PRESERVATIVE CAUSING PERSONAL INJURY AND WRONGFUL DEATH, Pentaklorfenol ökar risken för cancer, Grupp 1 enligt IARC, Lennart Hardell, 2016.
35] The Seveso accident: A look at 40 years of health research and beyond, Eskenazi B., et al., 2018.
36] Indoor Air Contamination With Polychlorinated Dibenzo-p-Dioxins and Dibenzofurans, D Mukerjee et al., 1989.
37] Reduced birthweight and length in the offspring of females exposed to PCDFs, PCP, and lindane, W. Karmaus and N Wolf, 1995.
38] PCDD/PCDF Indoor Exposure in Day-Care Centers and PCDD/PCDF Blood Concentrations of Female Employees, Sabine von Manikowsky ett al.,, 1998.
39] Studies on the disposition and metabolism of pentachloroanisole in female mice, Mary JoVodicnik et al., 2004.
40] Toxicokinetics of pentachloroanisole in F344 rats and B6C3F1 mice, J. H. Yuan et al., 1993.
41] Chapter 4 Genotoxicity of Chlorophenols and Ochratoxin A, Richard A.Manderville et al., 2006.
42] Chemical Sensitivity: Perspectives from North America and Europe,
CEO - F&U.. Står för forskning, kunskap samt ärlighet. Gillar att hjälpa andra och värnar speciellt barnen i vårt samhälle.
Nytt hos Optihus
Skadeinsekter som husbock och olika trägnagare kan orsaka allvarliga skador på träkonstruktioner, medan andra som vägglöss och silverfiskar kan vara till besvär på annat sätt. Vissa arter trivs i varma och torra miljöer, medan somliga av insekterna föredrar fuktigt eller
Översvämning kan vara förödande för hus och hem. Inte minst har vi upplevt detta under sommaren med allt regnande. Med klimatförändring som leder till mer extremväder och ökad risk för skyfall och översvämningar, är det viktigt att husägare är förberedda
Följ oss och var med på den fortsatta forskningsresan:
Optihus AB
Sälgvägen 10
341 38 Ljungby
Sverige
Organisationsnummer 559265-7679
Registrerat för moms och F-skatt
Alla rättigheter reserverade
© Copyright 1991-2023
Öppettider och kontakt:
För besök krävs bokning och bekräftelse
Besöksadress Viaduktgatan 8, 341 32 Ljungby
Support och rådgivning är öppen
vardagar 08:30-15:30
Telefon 010-204 14 14
Email kontoret@optihus.se
Internetbutiken är öppen för beställning
dygnet runt.
8 svar på ”Klorfenol som pentaklorfenol leder till lukt av kloranisol”
Hej!
Kan klorfenoler i en å som är förorenad av ett gammalt impregneringsverk orsaka lukt och smak även i ett dricksvatten som kommer från den ån?
// Emma
Hej Emma,
Det är fullt möjligt att smak och lukt kan uppstå av klorfenoler i vatten. Koncentrationerna behöver inte vara höga för att det ska ske, eftersom tröskelvärdet för lukt från klorfenoler är väldigt lågt. Hör med den aktuella kommunen om det har tagits prover på vattnet. Det finns källor ända tillbaka från 1920 som omtalar dessa problem vid klorfenolkontaminering av vatten.
Mvh Jerker
Hej Jerker!
Tack snälla för ditt snabba svar! Jag kontaktade kommunen och de tar provtar endast för ett mindre antal fysikaliska, biologiska och kemiska parametrar som inte omfattar klorfenoler och kloranisoler.
Deras huvudsakliga teori är dock att problemen med lukt och bismak på dricksvattnet från Emån orsakas av ofarliga mikroorganismer i ledningsnätet som släpper ifrån sig lukt- och smakämnen när de blir stressade. Lukt- och smakämnena är geosmin, trikloranisol och metylisoborneol och är kända för att orsaka jordig lukt och smak men som är helt ofaliga att få i sig.
Har du något tips på en användbar källa om problemen med klorfenolkontaninering dricksvatten? Jag ser nämligen inte källförteckningen i texten här ovanför. Screeninganalyser av vattnet som Emåförbundet och Länsstyrelsen gör i kombination med min kännedom om föroreningar får mig att misstänka att det här smak- och luktproblemet är betydligt större och mer allvarligt än deras teori.
Hej Emma,
Jag lade ihop dina två kommentarer till en.
Det var snabba ryck i att kontakta kommunen. Det stämmer att bakterier kan alstra ämnen som smakar och luktar i och från dricksvatten etc. Just trikloranisol är en metyleringsprodukt från mötet mellan bakterier, mögel och triklorfenol (TCP). Mikroberna omvandlar det aktuella klorfenolet i sin ämnesomsättning, så att motsvarande kloranisol bildas. Det går inte att utan tester säga om dricksvattnet är ofarligt eller ej. Dessutom saknas ingående forskning generellt om vilka gränsvärden som ska gälla.
Om vi beaktar smak- och luktproblemet så bör kommunalt vatten med sådana föroreningar som orsakar obehag inte vara ok att leverera. Mitt tips är att göra en skriftlig anmälan till kommunens Miljöförvaltning. De har skyldighet att fatta ett skriftligt beslut. Detta ska gå att överklaga till Länsstyrelsen om man inte är nöjd. Skulle det i något led inte skötas så kan man anmäla till JO. Be om diarienummer i den skriftliga anmälan. De är skyldiga att meddela dig detta så att du kan följa ärendet.
Målet med den här artikeln är inte att täcka in dricksvatten, men det finns sökbara utredningar. Sök på ”klorfenol + dricksvatten” för att finna dessa. Det går också att söka på ”Emån + klorfenol” för att finna utredningar, då det är ett känt kontaminationsproblem i denna å. Berätta gärna vad du kommer fram till och vilken information som myndigheterna ger.
Tack för dina viktiga frågor!
Mvh Jerker
Hej Jerker!
Vi bor i ett hus från 1989 med krypgrund. När vi installerade sorptionsavfuktare sa installatören att syllarna är tryckimpregnerade, dock inte med den klassiska grön/bruna färgen utan ser mer ut som vanligt virke i tex en altan. Vi känner ingen lukt i huset eller i krypgrunden. Bör vi vara oroliga och borde vi göra något test på virket?
Hej Jan-Robert,
Framtagande av och marknadsföring av vätskor för träskydd innehållande klorfenoler förbjöds 1978-79. Nya produktgodkännanden gavs inte. Det fanns dock en mängd träskyddsmedel ute på marknaden, samt virke som redan var behandlat. Detta fick användas, varför det sker att vi finner klorfenol i krypgrunder i hus ungefär fram till 1984. Undantag kan möjligen finnas även efter detta årtal.
En del har använt virke som träskyddsbehandlats med CCA, koppar krom och arsenik, trots att det egentligen inte har varit avsett för att använda till konstruktioner i hus eller inomhus. CCA kan vara negativt för inomhusmiljön om det läcker upp emissioner från konstruktionen. Angriper mögel detta virke så har möglet en förmåga att lyfta ut både koppar, krom och arsenik och frige ämnena ut i luften. Samtidigt avger mögel vanligen även sina egna toxiner kallade mykotoxiner.
Det är väl värt att hålla krypgrunden torr och avfuktad. Detta av flera anledningar. Virke med träskyddsmedel som ömsom fuktas upp och torkar ur, kommer i varje upptorkningsfas att avge mer emissioner. Mögel och bakterier som angriper viket, trots högtoxiska träskyddsmedel, kommer att lyfta ut toxiska ämnen i luften. Om det rör sig om klorfenoler kan möglet lyfta ut dioxin, furan, koppar etc. samt från klorfenoler bilda kloranisoler som luktar och luktsmittar det mesta i huset.
Nämnas ska att alla fabrikat av klorfenolinnehållande vätskor inte färgade in virket grönt eller brunt. Det fanns också färglösa vätskor. Dessa gav dock en något gråaktig alt. gulare färg eller blankare typ av yta.
Möjligen är det inte klorfenoler eller CCA som använts, utan i större utsträckning vätska med kopparsalt. En materialprovtagning med analys kan avslöja vad det rör sig om.
Tack för din fråga!
Mvh Jerker
Hej Jerker!
Tack för snabbt svar och en riktigt grym och informativ sida.
Hej Jan-Robert,
Tack själv, för din fråga och uppmuntrande fina ord om hemsidan. Det uppskattas och ger bränsle att fortsätta lägga ut kunskap. Välkommen tillbaka om du kommer på fler frågor.
Mvh Jerker