Mögel kan få en brand att utvecklas snabbare

Introduktion om mögel relaterat brand

I sin tillväxt och vidare livsprocess producerar mögel ett stort antal olika sekundärämnen. Dessa kallas med ett samlingsnamn för metaboliter. 

Vissa av metaboliterna kan medföra strukturella förändringar i ytan av byggnadsmaterial, medan andra mer eller mindre lätt kan antändas och vara aktiva i en brandutveckling. 

Hur mögel sänker brandmotstånd

Mögel avger olika enzymer och syror. Dessa är bl.a. till för att möglet lättare ska kunna bryta ned vissa substanser i materialet som angrips. 

Metaboliterna bryter ned byggnadsmaterialets yta och ytliga struktur vilket gör att dess brandmotstånd kan minska. Med andra ord blir de angripna materialen mer lättantändliga. 

Det finns mikrobiellt producerade syror som även är brandfarliga vid tillräckligt höga temperaturer. 

Exempel på enzymer

• Cellulaser är en grupp av enzymer som bryter ned cellulosa, vilket är den huvudsakliga komponenten i trä. Cellulaser bryter ned långa sockerkedjor så att möglet sedan kan ta upp och tillgodogöra sig av sockerarterna. 
• Hemicellulaser är en grupp av enzymer, vilka bryter ned hemicellulosa som är en annan viktig beståndsdel i trä, också för att möglet ska kunna tillgodogöra sig av näringsämnnen. 
• Ligninaser är en grupp av enzymer som bryter ned lignin, vilket ger trä dess styrka och motståndskraft. 

Exempel på syror

• Mättade syror är syror som endast innehåller enkla kol-kol-bindningar. Sådana syror är ofta flytande eller lättflyktiga i luften, varför de kan vara lättantändliga. Exempel på mättade syror från mögel är metansyra, etansyra och propansyra. 
• Omättade syror innehåller minst en dubbelbindning mellan två kolatomer. De är ofta mer brandfarliga än mättade syror. Exempel på omättade syror är oleinsyra, linolsyra och palmitinsyra.
• Härledda syror bildas genom att en annan kemisk förening har reagerat med en syra. Dessa syror t.ex. furfurylalkohol och syror från aminosyror såsom glycin och glutaminsyra, kan vara ännu mer brandfarliga än de ursprungliga syrorna. 
• Exempel på fler vanligt avgivna syror från mögel är karboxylsyror såsom oxalsyra, citronsyra, fosforsyra och sulfursyra. Karboxylsyror kan brinna eftersom de innehåller kol, vilket är en brännbar substans. 
• I vissa fall kan även syror som klorsyra, metansyra och etanolsyra bildas. Dessa syror kan var för sig och i kemiska reaktioner med andra ämnen vara mycket brandfarliga. 

Tillsammans har möglets enzymer samt direkta och sekundära syror förmåga att skada byggnadsmaterial av trä, förädlat trä, plast och isolering o.s.v. så att det förlorar delar av sitt brandmotstånd. Samtidigt kan syrorna i sig vara brandfarliga och få en brand att utvecklas snabbare. 

Dessutom kan mögelsvampar vara delaktiga i att bryta ned brandhämmande medel som tillsatts byggnadsmaterial. Över tid kan därför ett angrepp ytterligare sänka brandmotståndet.

Hur mögel ökar flambarhet

Inte nog med att olika mögelarter som trivs i hus producerar enzymer och syror. De har också förmåga att bilda terpener, karbonyler och alkoholer. 

Dessa metaboliter har varierande förmåga att absorberas in i materialet där möglet växer. De kan också bli luftburna, särskilt karbonylerna och alkoholerna, och till viss del kontaminera andra byggnadsmaterial. 

Genom att vara antändbara ökar närvaron av metaboliterna flambarheten och brandrisken. 

Exempel på terpener

Här följer exempel på terpener vilka kan ingå under begreppet mögelmetaboliter.

• Alfa-pinen, beta-pinen, limonen, terpineol.

Exempel på karbonyler

Karbonyler är en grupp organiska föroreningar som innehåller både kol och syre. De är därför brandfarliga och kan leda till att en brand sprids snabbt. De kan också benämnas som aldehyder.

Mögelsvampar kan avge karbonyler på varierande sätt. Ett sätt är i den direkta nedbrytningen av organiskt material. Ett annat sätt är sekundärt där möglet avger enzymer, vilka i nedbrytningsprocessen av material kan frigöra karbonyler. 

Vanliga karbonyler från svamptillväxt kan vara:

• Formaldehyd, acetaldehyd, aceton, 2-pentanon, hexanal, octanal, nonanal, decanal, benzaldehyd.

Exempel på alkoholformiga metaboliter

Mögel avger även alkoholer där det växer. De vanligaste alkoholerna är:

• Etanol, propanol, butanol, pentanol, hexanol och heptanol. 

Alkoholer från tränedbrytande mögel kan vara en källa till brandrisk. Om mögeltillväxt finns i ett område som utsätts för hög värme eller eld, kan alkoholerna antändas och orsaka eller förvärra en brand. 

De mer lättflyktiga metaboliterna som avges från en mögelskada kallas i ett samlingsnamn för MVOC – mikrobiellt producerade volatila organiska ämnen.

Vissa av MVOC medför lukter som brukar karakteriseras i det som kallas mögellukt.

Ytterligare brandfarliga sekundärprodukter

Vi tar i denna artikeln inte upp alla sekundära produkter från mögel, vilka kan stå för brandfara i hela dess begrepp. Dock kan ytterligare några nämnas.

Olika estrar kan finnas vid skadestället. Dessa tillkommer när karboxylsyra reagerar med en alkohol. 

Exempel på estrar

• Etylacetat som har en fruktig lukt och är vanlig på angripna frukter och grönsaker.
• Isoamylacetat som har en bananliknande lukt och är vanlig vid mögel som växer på jord och trä.
• Propionacetat som har en skarpare och syrlig lukt. Denna ester är vanlig vid mögel som växer på växter, jord, trä, frukt och grönsaker. Den kan också produceras av mögel som växer på animaliska produkter som mjölk och ost.
• Butylacetat som har en fruktliknande lukt och är vanlig vid mögel som växer på spannmål och gräs.

Estrar från träpåverkande mögelarter kan vara en källa till ökad brandrisk. Utsätts de för hög värme eller eld kan de de antändas eller aktivt bidra till en ökad brand. 

Exempel på ketoner

Ketoner som är en form av karbonyler, kan brinna då de innehåller kol, som är en brännbar substans. När vissa kolinnehållande mögelmetaboliter brinner reagerar de med syre varför koldioxid och vatten bildas. Det frigörs energi samt brännbara gaser och ett brandförlopp kan därför tillta mer än om metaboliterna inte hade varit närvarande. 

• Aceton är en enkel keton som består av två kolatomer, tre väteatomer och en syreatom. Aceton alstrar lukt och är lättantändligt.
• Butanon är också den en enkel keton som består av fyra kolatomer, tio väteatomer och en syreatom. Den har en karakteristisk lukt men är mindre lättantändlig än aceton.

Möglets beståndsdelar

När mögel växer på en yta eller inne i ett material som isolering, kommer det att bilda ett nätverk av ihåliga trådar kallat mycel. Även om man endast ser mycelet som ett tunt dammlager eller mörkare fläckar, så finns det ofta i riklig mängd. 

Om mycelväxten utsätts för eld eller tillräcklig värme kan den brinna. Om mycelet är fuktigt så brinner det lättare än om det är torrt. 

Läs även om vitmögel och svartmögel för att bättre förstå hur mögelmycel och ett angrepp på bästa sätt kan upptäckas.

Ett exempel till på en beståndsdel i mögel är ergosterol, som är en fettliknande substans som finns i cellmembranen hos mögelsvampar. Den spelar en viktig roll i cellens struktur och funktion. 

Ergosterol är en kolhydrat som innehåller kol, väte och syre. När ergosterol brinner reagerar den likt ketoner etc. med syre så att koldioxid och vatten frigörs. Reaktionen skapar energi och kan medverka till utlösandet av en kraftigare brand. 

Kan mykotoxiner brinna?

Mykotoxiner är toxiska ämnen som mögelarter producerar bl.a. för att skydda sig från konkurrerande mögel, bakterier, jästsvampar, rötsvampar och insekter. Frågan är om mykotoxinerna kan brinna?

Nej, mykotoxiner har inte den förmågan att brinna som andra här uppräknade mögelmetaboliter har. Dock ökar mykotoxinerna möglets förmåga att angripa och växa på olika material, varför mykotoxinerna kan anses vara förorsakande av högre brandrisk. 

Mykotoxinerna kan möjligen också ha andra förorsakande effekter som kan öka brandrisk. Vi har ännu inte tittat in på det området för att med säkerhet kunna bestämma om så är fallet. Det får bli en återkommande artikel eller uppdatering av denna sidan så fort sådan information och frågeställning klargjorts. 

Det här händer

Viktig kunskap är att alla mögelarter inte producerar likvärdigt med metaboliter. Ytterligare faktorer som kan göra att produktionen varierar är klimatförhållanden, typ och sammansättning av näringssubstrat vid stället för påväxt samt andra inverkande faktorer. 

Vissa av möglets metaboliter absorberar in i det material där påväxten finns. På ytan av det angripna materialet och i möglets mycel är det samtidigt rikligt med metaboliter. Vissa av dem avges till luften, vilket beskrivs i att de är flyktiga. 

När området nära mögeltillväxten värms upp kommer ångtrycket i luften att sänkas. Det gör att fukt och metaboliter i högre utsträckning än vid svalare temperaturer avges från mögeltillväxten och ytan av materialet ut i luften.

Når temperaturen flampunkten för metaboliterna, eller om de utsätts för eld, kommer de att börja brinna, med vidare följder. 

Materialet som av enzymer och syror har förlorat brandmotstånd, kan lättare börja brinna. Så även för att det finns brandfarliga metaboliter kvar på och i materialet. 

Då det finns mögelmetaboliter på och i byggnadsmaterial kan det också vara svårare att släcka. 

Risk finns att rökgaserna som bildas av uppvärmning och brand blir ännu giftigare än annars, då det medföljer mögelmetaboliter i röken. 

Sammanlagt får vi det till att mögel är en underskattad brandrisk, vilken inte tidigare beskrivits så väl offentligt.

Förebygga och sanera är viktigt

Sammanlagt med att mögel kan vara orsaka till diverse symtom och hälsoeffekter, har vi nu även kunskapen att ett brandförlopp av nämnda anledningar kan förvärras.

Vikten av att förebygga mögelskador måste beaktas som något grundläggande i hus och fastigheter. Det gäller att ha koll på livsförutsättningarna för mögeltillväxt. Generellt startar tillväxten vid över 75% relativ fuktighet och vid över 17% fuktkvot i material.

Förebyggande sker genom regelbunden kontroll och kontinuerlig fuktmätning, vilket i korthet innebär att man som husägare, fastighetsägare eller fastighetsförvaltare måste införskaffa sig kunskap för att utföra egenkontroll.

Fuktmätare såsom hygrometer och fuktkvotsmätare används för att utföra den löpande kontrollen och utvärderingen av klimatförhållandena som råder i olika riskkonstruktioner samt i bostadsutrymmen i övrigt. 

Har väl fuktpåverkan gjort att mögelpåväxt bildats, är det viktigt att utföra adekvat mögelsanering. 

Vidare måste det tillses att det aktuella utrymmet eller konstruktionen inte återigen utsätts för sådan fuktlast att mögelskador ånyo uppstår. Förebyggande kan ske med ventilation och samtidig uppvärmning, alternativt där det lämpar sig mer energibesparande med lämplig avfuktare. 

Generellt finns det två olika typer av avfuktare, vilka anpassats för att fungera bäst i olika klimatförhållanden. Sorptionsavfuktare är i regel bäst där det är svalare temperaturer medan kondensavfuktare som bäst används där det råder rumstemperatur. Detta för att avfuktarnas avfuktningskapacitet ska vara optimal och tillse bästa klimatsäkerhet.

Undrar du som husköpare, husägare, fastighetsägare eller fastighetsförvaltare över något relaterat till det vi här framför, är du välkommen att ta kontakt för rådgivning, support och vid behov leverans av nödvändig tjänst eller produkt. 

Arbetsmiljöverket

Det finns inte så mycket information att finna om mögel och brand på Internet. Arbetsmiljöverket har dock informerat om att det kan bildas explosiva gaser och att självantändning till del kan relateras till mikroorganismer i flishögar. [1]

Självantändning

Kemiska och biologiska processer gör att det i fuktiga material som halm, hö, flis, spån och spannmål i värsta fall kan uppstå självantändning. [2,3]

Med biologisk process menas att mikrober som bakterier, jästsvamp och mögelsvamp startar att växa i materialet. I nedbrytningsprocessen bildas bl.a. värme.

I en historisk tillbakablick landar vi på årtalet 1882, då Docent Rudolf Emmerich mätte temperaturer i fuktskadade golvbjälklag. Han uppmätte där högre temperaturer trots att omgivningstemperaturerna var avsevärt lägre. De högre temperaturvärdena beskrevs bero på svamp, mögel och den jäsningsprocess som startat. 

Vissa av de mikrobiella metaboliterna har låga flampunkter och det kan ske en reaktion när syre når ned i materialet, varför brand startar. 

Detta med självantändning kan eventuellt vara ett problem i hus där man använder isolering av halm. Särskilt gäller det när isoleringen är rejält tilltagen, halmen blir fuktig, inte är packad på rätt sätt och när det inte använts lera som skyddande barriär. [2]

Ställ gärna frågor eller kommentera här nedanför.