Mykobakterier vid fuktskada i hus kan vara ett nytt hot

Vad är mykobakterier?

Mykobakterier är en grupp av bakterier som kännetecknas av en mycket tjock, vaxartad, lipidrik cellvägg. De är gram-positiva och hydrofoba, vilket gör att de tenderar att växa svampliknande på flytande odlingsmedier. De kallas mykobakterier efter grekiskans ”myco” som betyder svamp, och kan därför allmänt beskrivas som svampbakterier eller mögelbakterier.

Bakteriesläktet finns vanligtvis i jord, vatten och distributionssystem för vatten. De är klassificerade under aktinobakterier och har en unik cellväggsstruktur som innehåller höga koncentrationer av mykolsyra. Denna lipidrika cellvägg gör de mykobakteriella cellerna hydrofoba och tillåter dem att tolerera ogynnsamma miljöförhållanden, såsom torka eller utarmning av näringsämnen.

Mykobakterier kan inte ses med blotta ögat (okulärt). De kan bara ses i mikroskop. Bakterierna är stavformade cirka 0,2-0,6 mikrometer breda och 1-10 mikrometer långa.

Utseendet kan variera beroende på art. Mycobacterium tuberculosis, bakterien som orsakar tuberkulos, växer vanligtvis i släta och glänsande kolonier. Andra arter av mykobakterier, såsom Mycobacterium avium komplex, kan växa i grova och torra kolonier.

En annan välkänd bakterie i detta släkte är Mycobacterium leprae, som orsakar det vi kallar spetälska. 

Läs även om jordbakterier kallade aktinomyceter, som även de kan växa där det finns mögel.

Mykobakteriers roll i fuktskadade byggnader

De typer av mykobakterier som är aktuella att kunna tillväxa vid fuktskada i hus brukar som grupp benämnas atypiska eller icke tuberkulösa. De har således inte förmåga att orsaka sjukdomar som tuberkulos och spetälska, men kan vara skadliga på annat sätt.

Tillväxten av mykobakterier på och i fuktskadade byggmaterial har varit föremål för begränsad forskning. Nyare studier har dock belyst förekomsten av mykobakterier i sådana miljöer.

Forskare i USA fann bevis som kopplar två specifika bakteriestammarna till mögel i hus. I studien isolerades förutom mykobakterier också Stenotrophomonas maltophilia, en multiresistent opportunistisk patogen. Denna bakterie har inte tidigare bedömts kvantitativt i vattenskadade hem, där den nu anses kunna utgöra en potentiell risk för exponering vid inandning.

Forskarna samlade prover från hus som kategoriserades antingen som ”hög mögel” eller ”låg mögel”, baserat på skalan som presenteras i Environmental Relative Moldness Index – ERMI.

Forskarna fann starka samband mellan förekomsten av Mykobakterier och mögel, samt mellan Stenotrophomonas och ERMI-värden. Detta tyder på att de specifika mykobakteriestammarna är associerade med mögeltillväxt och högre mögelnivåer i hus och hem.

Det finns olika typer av mykobakterier som kan växa tillsammans med mögel. Några av de vanligare är:

• Mycobacterium avium complex (MAC)
• Mycobacterium kansasii
• Mycobacterium gordonae
• Mycobacterium xenopi
• Mycobacterium fortuitum

Mykobakterier växer tillsammans med mögelsvamp och riskerar spridas genom luft, partiklar och damm i hus, när mögelsporer och andra mögelmetaboliter frigörs från skadestället.

Fynden understryker behovet av att förstå mykobakteriernas roll i förhållande till människors hälsa, samtidigt som effektiva strategier för att bekämpa deras närvaro måste utvecklas, förfinas och förtydligas.

Hälsorisker associerade med exponering

Exponering av mykobakterier i inomhusmiljö kan medföra negativa symtom och hälsoeffekter. Även om mykobakterier inte är lika kända som mögel, har de visat sig inducera inflammatoriska svar och orsaka andningsproblem.

I laboratoriestudier har mykobakteriestammar visat sig utlösa utsöndring av inflammatoriska molekyler och inducera ihållande inflammation i lungorna hos möss.

Exponering av förorenade vätskor, såsom vatten i badtunnor, spa och vätskor för metallbearbetning, har kopplats till överkänslighetspneumonit, ett tillstånd som kännetecknas av lunginflammation.

Det är viktigt att notera mykobakteriernas potentiella bidragande till hälsoproblem även utan att orsaka infektioner. Förekomsten av mykobakterier i inomhusluft kan initiera inflammatoriska svar vilka leder till andningssymtom och andra negativa hälsoeffekter. 

Här är några av de vanligaste hälsoeffekterna av mykobakterier:

• Feber
• Hosta
• Viktminskning
• Nattliga svettningar
• Trötthet
• Lunginflammation
• Hudinfektioner
• Lymfkörtelsjukdomar
• Infektioner i till exempel hjärtat, njurarna och skelettet

Om man tror sig ha en mykobakteriell infektion är det viktigt att söka vård av läkare. 

• Läs även om: Symtom och hälsoeffekter relaterat till mögel

Identifiera mykobakteriella arter

En av utmaningarna med att studera sambandet mellan bakteriell kontaminering och hälsa är att noga identifiera och kvantifiera de relevanta bakteriearterna.

Många mykobakteriella arter är inte odlingsbara i laboratoriemiljö och har därför ännu inte identifierats. Traditionella odlingsmetoder som används i mikrobiell analys kanske inte upptäcker dessa svårfångade bakterier, vilket potentiellt leder till en underskattning av deras närvaro och påverkan.

Framsteg inom molekylära tekniker, såsom ERMI och DNA-test, erbjuder nya möjligheter för att exakt identifiera och kvantifiera mykobakteriella arter.

Källor i hus

Att förstå källorna samt husets konstruktioner och hemmets egenskaper, vilket påverkar bakteriell förorening inomhus, är avgörande för att utveckla effektiva strategier för att bekämpa mykobakterier i fuktskadade byggnader.

Keramiska produkter, trä och isolering av mineralull är sådana material som visar sig främja mykobakteriernas överlevnad och tillväxt när tillräckligt med fukt är tillgängligt. Dessutom visar sig de alkaliska förhållandena i keramiska produkter vara lämpliga för mykobakteriell kolonisering, trots det sura optimala pH-värdet för många mykobakterier.

Bekämpning av mykobakterier

Med tanke på de potentiella hälsoriskerna som är förknippade med mykobakteriell exponering i fuktskadade byggnader, är det avgörande att utveckla strategier för att bekämpa deras närvaro.

Traditionella metoder för mikrobiell analys kanske inte på ett adekvat sätt upptäcker och kvantifierar mykobakterier, vilket understryker behovet av förbättrade tekniker som exakt kan identifiera dessa svårfångade bakterier.

Användningen av molekylära tekniker, såsom DNA-baserad analys, kan ge värdefulla insikter om mångfalden och koncentrationen av mykobakteriella arter i fuktskadade byggmaterial.

Dessutom bör effektiva insatser för sanering inte bara fokusera på att avlägsna mögel utan också på att eliminera mykobakteriell kontaminering. Det kan handla om riktade rengöringsmetoder, såsom användning av desinfektionsmedel som är specifikt effektivt mot mykobakterier, och förbättrade system för ventilation samt avfuktning för att minska fuktnivåer och hämma bakterietillväxt.

Pågående forskning om de synergistiska hälsoeffekterna av mykobakterier och mögel som växer i fuktskadade hem kommer förhoppningsvis att leda till utveckling av omfattande strategier för att hantera det dolda hotet.

Hur vi sanerar idag

Det är alltid bäst att förebygga fuktskador som kan leda till att mögel och olika typer av bakterier tillväxer i och på byggnadsmaterial. 

Det gäller att utföra egenkontroll av husets skick och de riskkonstruktioner som är kända för att lätt kunna bli fuktskadade. 

Om fuktmätning visar att gränsvärdena tangeras och överskrids gällande mögel, är det viktigt att förebygga problem med rätt metoder. Det kan i vissa fall lösas med ventilation, särskilt i inomhusmiljö, men många gånger behöver tillskott av värme eller ännu bättre samt energieffektivare installation av avfuktare göras. 

När det gäller krypgrund, torpargrund, kallvind och andra icke uppvärmda huskonstruktioner, fungerar sorptionsavfuktare som allra bäst. 

I en lite varmare källare, i tvättstugan samt i uppvärmd miljö är det kondensavfuktare som är det mest energieffektiva valet. 

Har väl skadan varit framme är adekvat sanering mycket viktigt att genomföra. Kan den mikrobiella skadan påverka inomhusmiljön är det viktigt att det skadade byggnadsmaterialet byts ut. 

I vissa lägen gäller det att hindra möjligheterna för mikrobiell kontaminering in i huset. Ett exempel är i krypgrund där sanering kan kompletteras med både avfuktare och undertrycksfläkt. Undertrycksfläkten ser till att kontaminerad luft inte längre kan läcka från grunden och upp i huset. Luftflödet vänds istället så att lite luft dras nedåt till krypgrunden och ut utomhus via fläktens verkan. 

Ytterligare exempel där undertrycksfläkt kommer till användning är då platta på mark fuktskadats. Över plattan kan man applicera ett s.k. ventilerat golv. Fläkten drar ned inomhusluft under det ventilerade golvet och forcerar ut luften utomhus. 

Vad visste våra förfäder?

Av den information som finns tillgänglig idag, kan vi utläsa att man tidigare än några årtionden in på 1700-talet inte visste så mycket detaljerat om bakterier och mögel. 

Något som i sammanhanget är lite slående är den information som finns i Gamla Mosebok i Bibeln. Där omtalas ingående det som senare kom att kallas för mögel, med ordet ”Tzara´at”.

År 400 f.Kr. kom de hebreiska texterna att översättas till grekiska. Då översattes ”Tzara´at” med ”Aphe Lepra”, det vi idag känner som spetälska. Dock var detta tidsmässigt innan spetälska som bakteriellt orsakad sjukdom var känd. 

Det som totalt måste kunna konstateras utifrån de historiska sammanlagda källorna, är att man kände till att fuktskador och mögel i hus föranledde vissa symtom och hälsoeffekter. Bedömningen som då gjordes bör ha varit grov och icke indelande mellan mögel, olika bakterier och andra patogener. 

I videon här sammanfattas historian. Det går på större bildskärm att aktivera undertexterna genom att trycka på rutan ”CC” i videospelaren.