...
Optihus AB
Optihus AB

Platta på mark är under vissa byggår en fuktkänslig husgrund

Platta på mark som husets grundläggning

Platta på mark är en grundläggningsmetod där betong gjuts för att fungera som husgrund. De första årtiondena efter att betongplatta börjat uppföras rådde övertro till och missuppfattningar om konstruktionens fuktsäkerhet.

Under vissa byggår är det vanligt att fukt diffunderar från marken och upp genom plattan. Det resulterar inte sällan i mikrobiella och kemiska typer av fuktskador. 

Sanering och renovering riskerar bli omfattande då man i regel måste utföra syllbyte samt anlägga ett ventilerat golv eller spärrskikt emot plattan för att lukt m.m. inte ska leta sig upp i huset igen. 

Artikeln är ämnad att nå såväl husköpare som husägare i informativt och åtgärdande syfte. Var gärna med i utvecklandet av denna guide genom att fråga eller kommentera längre ned på sidan.

Innehållsförteckning

Kort historik om platta på mark

Betong lanserades i Sverige på 1920-talet. Det fanns till en början inte så många ställen att hämta betongen på men industrin växte ganska snabbt.

Betongen kan sägas vara orsak till att grundläggningen krypgrund började utvecklas. Istället för att lägga naturstenar eller granitblock under bärande delar av husen, så som gjordes under torpargrund, göts grundmurar upp med betong. Då betongen inte var så billig blandade man upp gjutningen med natursten, vilket kallas för att procenta. 

I USA började platta på mark, också kallat bjälklag på jord [1], uppföras under 1930-talet. Där var entreprenörerna noggranna med underliggande fuktskydd då forskare ansåg att det behövdes. Det tog ytterligare ca. tio år innan plattan kommersialiserades i Sverige. Här tog forskare ställning för att fuktskydd under plattan inte var nödvändigt. 

Istället för fuktbarriär under plattan skulle uppregling av innergolvet ske. Distansen från golvet till plattan ansågs vara tillräcklig i fuktförlåtande syfte. 

Klagomål inkom om kalla golv och hög energikostnad för uppvärmningen av husen med betongplatta. Därför började man på 1960-talet isolera det uppreglade innergolvet. Ungefär samtidigt tillkom också makadam eller lecakulor mellan mark och husgrund i fuktförlåtande syfte. 

Då träreglar eller träklossar låg emot eller var ingjutna i plattan, uppstod fuktskada med rötsvamp, mögel och bakterier som följd. Det förorsakade lukt upp i husen samt även hälsoeffekter som gick under benämningen sjuka hus

För att möta problemen användes högtoxiska träskyddsmedel samt in på 1970-talet isolering av mineralullsskivor under plattorna. Experiment förekom också där det applicerades värmekablar utmed de fuktutsatta syllarna. 

Plastmattor limmades mot plattan vilket också kunde ställa till problem. Fukt och betongens alkalina inverkan gjorde att limmet samt mattan började förtvålas och avge ohälsosamma emissioner. Ytterligare problem som liknade detta med limmet var kaseinhaltigt flytspackel. 

Först under 1980-talet vidtogs åtgärder för att definitivt stoppa den vandrande fukten. EPS-isolering – cellplast [2] blev jämte dränering standard.

Den historiska beskrivningen är delvis inspirerad av referenserna [3,4].

Fuktrisk och fuktskada

Flera typer av fuktskada är vanlig, särskilt i äldre platta på mark som inte byggts för att vara fuktsäker. [3-5,8] Mikrobiell skada från varierande typer av mögel, bakterier och rötsvamp samt kemisk skada från rötskyddsmedel, flytspackel, golvmattelim och betongtillsatser förekommer. Konstruktionen har p.g.a. skadebilden kommit att ingå i det som kallas riskkonstruktion. Nedan förklaras var och varför dessa fuktskador uppstår.

platta på mark med inritade varianter av reglar och syll

A: De första generationerna av platta hade inte underliggande makadam eller isolering kallad elefantmatta, så som illustreras i bild. De blev därför mer fuktbelastade. Makadamen och isoleringen hjälpte till som ett kapillärbrytande skikt. Dock stoppades inte markfukt. 

B: Syllen bestående av trä kunde läggas ovanpå plattan eller gjutas ned i densamma. 

C och D: Reglarna i trä kunde gjutas in i betongen (spikreglar), läggas vilande på den eller läggas på klossar/kilar. Mellan regelverket som byggdes upp lades senare golvisolering av mineralull. 

Syll – syllbräda

Syll eller också kallat syllbräda som ligger längs ut med ytterkant på plattan, varpå väggreglarna vilar, är många gånger fuktskadade. Syllen som angränsar både mot själva plattan och mot uteluften är extra utsatt. Längs ut med betongens kant är det vintertid svalare och fuktigare. När det regnar kan vatten skvätta eller rinna in mot plattan och fukta upp densamma. 

Det är inte säkert att fuktskydd, s.k. syllpapp eller syllisolering, lagts mellan syll och platta då det inte ansågs nödvändigt eller att man tillförlitade sig på träskyddsmedel. 

När fuktkvoten i träsyllen skjuter upp över 17% fuktkvot och temperaturen är rätt sker mikrobiell tillväxt. Mikroberna alstrar och avsöndrar mängder med metaboliter varav vissa luktar och andra är konstaterat toxiska. 

Eftersom syllen på plattan ligger under väggen kan lukt och andra oönskade ämnen lätt leta sig upp i huset i springan mellan golv och vägg, vid elkontakter och andra ställen där det finns otätheter. 

Vidare finns inre syll under innerväggar där samma typer av problem riskerar föreligga. 

Friliggande och ingjutna reglar

Reglar för golvkonstruktionen kunde läggas mer friliggande eller gjutas in i betongen som spikreglar. När de göts in kunde de avvägas plant – nivelleras. Man slapp därför avjämna plattan för innergolvets skull. 

Kunskap inhämtades om att reglar som låg emot och var ingjutna i betongplattan fuktutsattes. Därför lades träklossar som golvreglarna fick vila på. Kontakten emot plattan blev mindre uttalad. 

Även om kontakten mellan trä och betong minskades kom förhöjd relativ fuktighet, över 75%RF att bli ett problem. Mögel och bakterier påväxte själva betongplattan, trä och även i isoleringen i regelverket.

Träskyddsmedel

Mellan åren 1955 och 1978-79 var det vanligt att använda träskyddsmedel istället för att bygga fuktförlåtande. Meningen var att träskyddsmedlen skulle motverka mikrobiella angrepp som rötsvamp, bakterier och mögelsvamp.

Främst i syll och reglar användes vätskor med klorfenol och andra högtoxiska sekundärämnen som bildades vid tillverkningen av klorfenolet. Pentaklorfenol var det allra vanligaste på pappret verksamma ämnet.

Rötsvamp kunde hindras med hjälp av de toxiska substanserna men mögel och bakterier visade sig vara till del resistenta. Möglet och bakterierna började frigöra kopparsalt, pentaklorfenol och andra ingående ämnen i träskyddsmedlen. Klorfenolet metylerades (omvandlades) till luktande kloranisol. Samtidigt släppte mikroberna sina egna luktande kolväten (MVOC) och en mängd andra metaboliter. 

Lukt och andra ämnen sprids antingen direkt eller indirekt in i inomhusmiljön. Dessa lukter har en förmåga att sätta sig på djupet i material som är genomsläppliga, samt i plast och syntetmaterial. Därför är begreppet kontamination lämpligt att använda. Det uppstår en slags kemisk skada som är mycket svår till omöjlig att sanera bort utan att byta ut allt som är kontaminationsskadat. 

Till skillnad från klorfenol var arsenikinnehållande träskyddsmedel inte godkänt att använda i hus. Dock förekommer det ibland då alla inte kände till eller brydde sig om de riktlinjer som fanns. Träskyddsmedlet med arsenik kallas CCA då det även innehåller koppar och krom. Även med detta impregneringsmedel har mikrobiell påväxt möjlighet att frigöra de ingående ämnena till inomhusmiljön.

CCA behandlat trä luktar inte lika skarpt som klorfenolbehandlat när det fuktskadas. Det riskerar ändå medföra en speciell lukt upp i huset, likt en blandning mellan terpener, något kemiskt och trä. Om mögel startat att omvandla arsenik till arsin kan doften av lök eller vitlök infinna sig. 

Kaseinhaltigt flytspackel

För avjämning av ojämnheter i plattornas ytskikt användes flytspackel med inblandning av kasein åren mellan 1977-1984. 

Utsätts flytspacklet för fukt från marken och genom plattan startas en kemisk reaktion i vilken det utlöses vissa ammoniakrelaterade ämnen som vi i tillräcklig mängd kan detektera med luktsinnet och fara illa utav. Andra problem är missfärgning av parkett och golvmatta.

Förtvålat golvmattelim

Istället för att lägga uppreglat golv fanns en variant där man lade golvmatta med lim som förtvålades över vissa fuktvärden. Även om plattan var tillräckligt torr vid tillfället för läggningen av mattan tillfördes fukt via limmet. Fukt kunde också i senare skede transporteras upp igenom plattan och påverka förekommande flytspackel samt lim och matta. Flera kemiska ämnen frigörs vid förtvålning. Ett av dem som används för indikation på fuktskada är 2-etyl-hexanol. 

Noteras för säkerhets skull också att det under vissa årtal har använts lim för golvmatta som innehåller asbest. När mattan avlägsnas och när limmet skrapas eller slipas bort kommer skadliga asbestfibrer att virvla runt i luften. Därför måste man vara mycket noga med personligt skydd eller ta in fackman för arbetet. 

Ett relaterat problem var när man lade ny matta ovanpå den gamla. Hade inte fuktskador redan uppstått så kunde de vid s.k. matta-på-matta göra det. 

Fukt i isolering

Isoleringen i form av mineralull som lades ovanpå platta på mark är fuktkänslig. Själva glasfibrerna eller stenfibrerna händer det inget med, men vissa arter av mögel och bakterier får gott om hålrum och ytor att påväxa. Samtidigt finns det i mineralull sammanbindande och dammdämpande formaldehyd-urea-olja. Sådana ämnen fungerar som näring till mikroberna. 

Vid mikrobiellt angrepp i isolering frigörs formaldehyd och det kan lukta allt från unket till kattkiss, också tack vare urea-oljan. Även golvspånskivorna var sammanbundna med denna typ av lim och innehöll samt riskerade släppa formaldehyd. Dessutom är golvspånskivor känsliga för mikrobiellt angrepp. 

Flytande golv

När fuktriskerna med uppregling och mineralullsisolering blev kända och utvärderade gjordes försök med att lägga flytande golv på betongplattorna. 

Flytande golv på betongplatta
Här visas en variant av flytande golv på betongplatta. Över betongen har det lagts sand, sedan cellplastskivor, golvspånskivor och parkett.

Det flytande golvet kunde ha viss variation. På en del ställen lades avjämnande sand som packades och sedan golvspånskivor över. På andra ställen lades cellplastskivor och spånskivor. Även en kombination mellan sand, cellplast och träskiva förekom. 

Linoleummatta eller plastmatta kunde istället för parkett läggas uppe på spånskivan. Viss fuktskaderisk fanns om mattorna limmades på plats. Risken var dock lägre än om mattan limmades direkt mot plattan.

Det finns också hus där byggplast, s.k. byggfolie lagts mot betongplattan för att byggas på med det flytande golvet. 

Även i den flytande konstruktionen är det vanligt att mögel, bakterier och lukt bildas. Slarv med städning av plattan gjorde att sågspån och annat låg kvar och fungerade som grogrund för mikrober. Sanden var inte alltid riktigt tvättad och utgjorde sedan en mikrobiell härd. 

Syllarna som behövde ligga fast mot betongen ingick inte i det flytande golvet och blev därför lätt fuktbelastade. Luktproblemen från golvet kunde dröja längre än ifrån det uppreglade som var fuktkänsligare, men risken kvarstod.

Sättningar i mark och platta

Om grundens underlag inte utfördes korrekt och om det inte anlades vattenavvisande dränering runt plattan ökade risken för sättning och sprickbildning. 

Sättning och sprickbildning i platta på mark

Brist på dränering och dränerande underlag gjorde att regnvatten, smältvatten från snö och vatten från takavvattningen (hängrännor och stuprör) över tid fungerade underminerande av plattan. Bärande markmaterial sköljs bort varför delar av betongkonstruktionen svävar i luften. Vill det sig illa sker sättning och sprickbildning. 

Elefantmattan som lades under plattan på 1970-80-talen var inte den bästa. Förutom att inte isolera nämnvärt då den blev fuktig kunde isoleringen inte bära vikten från plattan vidare bra. Sättning där delar av plattan sjönk gjorde att sprickor i betongen uppstod. 

Vid sprickbildning får fukt från marken friare passage och fuktlasten riskerar därför öka under innergolven i huset. Radon från marken kan också leta sig upp genom sprickan.

Förutom riskföhållandena som uppräknas nedan riskerar oliksidig uttorkning orsaka sprickbildning. [6]

Tjälskjutning, frostsprängning och rostsprängning

När dräneringen som är ämnad att föra bort vatten från plattan saknas eller har bristande funktion, kan vattenansamling ske runt om och under husgrunden. 

Platta på mark där vattentryck kommer från rabatt och plattläggning
Regnvatten kan vid denna plattan rinna intill och fukt dras då in och upp i betongen. Rabatter, asfalt och stenläggning bör inte gå intill plattan. Dränering ska finnas.

Fukt drar upp i betongen som särskilt i de yttre delarna blir kall om vintern. Står huset ouppvärmt riskerar plattan bli kallare även inåt under huset så att frostsprängning uppstår. 

När vattnet fryser expanderar det och ger upphov till tjälskjutning varvid betongen påverkas underifrån. Det leder till sprickbildning. 

Om marken ger vika för det frusna vattnet arbetas en allt större grop upp. Det leder förr eller senare till sättning. 

Rostsprängning är när ev. armeringsjärn av metall inne i betongen börjar rosta. Det är ett vanligt fenomen där krypgrund uppförts med kantbalkar i betong.

Radon

Radon som är en radioaktiv gas finns naturligt i berggrunden och i marken, särskilt på vissa ställen. Under ett antal år mellan 1929-1975 brukades alunskiffer med skadlig radon för att tillverka betong till hus. Det är dock mycket ovanligt att man använde denna s.k. blåbetong i platta på mark. Däremot kan radon finnas under plattan och även i marken runt densamma. 

Radonet letar sig upp via otätheter i plattan, likt genom sprickor och där det finns hål för avlopp och andra ledningar. Radonhalten ökar ofta under uppvärmningssäsongen när det bildas undertryck inne i huset. Då dras luft från plattans golvbjälklag likt ev. förekommande lukt upp och in via otätheter i det inre klimatskalet. 

Vanliga åtgärder är att anlägga radonbrunn under eller i anslutning till plattan. En radonbrunn fungerar kortfattat så att man med hjälp av en fläkt suger luft från en perforerad ”tunna” som grävts ned i marken. Är marken under huset genomsläpplig dras radonet till radonbrunnen och ventileras sedan bort genom ett rör som mynnar upp en bit i luften. Krav för god funktion är markens genomsläpplighet. Är det tätare mark kommer funktionen att försämras. 

Vid nybyggnation och renovering där man kommer åt hela plattan är det läge att lägga ett spärrskikt, en radonduk över hela plattan. 

Åtgärdande av problem med lukt

Som nämnt ovan i text finns flera typer av fuktskada som kan drabba platta på mark med dess vidare konstruktion. Vid samtliga enskilda eller kombinerade skadefall finns risk att avvikande och elak lukt avges uppåt boendeytorna. 

Gemensamt för de olika lukterna är att de ofta tränger ned långt i plattan och därför blir svåra att bli av med utan riktade saneringsåtgärder. Även om skadat byggnadsmaterial tas bort finns lukten kvar och avges sedan under många årtionden uppåt. Vi vet ännu inte var den tidsmässiga gränsen ligger för då lukterna avtar i intensitet.

Viktigt är att först ta bort allt fuktskadat byggnadsmaterial. Det gäller såväl direkt skadat av mögel och träskyddsmedel som sekundärt kontaminerat. Därefter rengörs ytan av betongen på lämpligt sätt för vidare åtgärder.

Ventilerat golv

Ventilerat golv innebär ungefär samma princip som att anlägga radonbrunn. Genom att lägga en tät plastmatta med liten distans ovanför plattan och ventilera luftspalten med en undertrycksfläkt, motverkas luftflöde inåt huset. Istället drar fläkten lite luft från bostadsytorna ned under det ventilerade golvet och vidare ut utomhus. Lukt och andra ämnen följer med luftflödet ut. 

Vissa saneringsföretag rekommenderar att man försöker skapa undertryck i det ursprungliga uppreglade golvet genom att föra ned ett rör i bjälklaget vilket kopplas till en undertrycksfläkt som blåser ut luft utomhus. 

Denna lösning fungerar inte så bra om det ligger reglar direkt mot plattan eller om reglarna är ingjutna. Då hindras undertrycksfunktionen att nå hela husgrunden. 

Vidare är det inte lämpligt att anlägga ett permanent ventilerat golv utan att ta bort ev. isolering och träreglar. Ventilationen medför nämligen viss fukttransport ned mot plattan som är svalare. Därför ökar den relativa fuktigheten och kondens kan under vissa förhållanden bildas. Gränsvärden för när mögel och bakterier utvecklas passeras lätt. Lukt etc. riskerar då öka. 

Även om det finns luftpassage under isoleringen är den snabba vägen till ventilerat golv enbart att se som tillfällig lösning innan permanent ventilerat golv med adekvat luftspalt läggs.

Det ventilerade golvet fungerar också mot uppträngande radon. 

För att ta reda på mer om tryckförhållanden i hus läs sidan ventilation.

Spärrskikt

Spärrskikt mot lukt, radon och emissioner består av en laminerad duk som läggs utöver hela betongplattan. Spärrskiktet består vanligen av aluminiumfolie med värmelaminerade plastskikt på båda sidor. 

Det finns olika typer av spärrskikt på marknaden, varav vissa inte spärrar vidare bra emot gasformiga ämnen likt kloranisoler från träskyddsmedel och kolväten från mögel och bakterier m.m.. Därför är det av högsta vikt att välja rätt typ av högvärdigt spärrskikt. 

Skarvar mellan våderna av spärrskiktet är viktiga att få täta likt läggningen mot syll och vägg. Helst ska skadad syll tas bort och spärrskiktet läggas under den nya syllen så att hela betongytan spärras. 

Syllbyte

Har lukten väl satt sig ned i betongen kan det trots åtgärder med ventilerat golv och spärrskikt vara svårt att komma åt all lukt. 

Som nämnt bör även syllbyte ske om den initiala eller sekundära skadan finns där. I annat fall kommer lukten kanske inte gå att få bort helt från boendemiljön. Syllen riskerar avge emissioner och lukt upp i väggen. De aktuella ämnena är lättflyktiga och följer med alla luftströmmar som letar sig genom otätheter i huskonstruktionen. 

Då väggreglarna vilar tungt på syllen krävs bra arbetsredskap och kunnande för att genomföra syllbyte. Antingen byts syllen utifrån eller inifrån, allt beroende på skadans art och hur mycket man vill åtgärda. Vid syllbyte inifrån måste i regel golven tas upp. Vid byte utifrån öppnas fasaden av träpanel eller tegelsten upp i nederkant så att syllen blottläggs.

Syllen byts bit för bit genom att väggreglarna som tynger ned på den hissas upp lite med för ändamålet anpassade domkrafter. 

Köpa hus med platta på mark

För att vara så säker det går när man ska köpa hus med platta på mark är egen kunskap, egenkontroll och överlåtelsebesiktning mycket viktig. 

Bra är att lära sig årtalen för när skadebilden var som störst och låta undersöka plattan därefter. Ofta måste inspektionshål tas upp på ett eller några ställen i innergolvet samt i nederkant av väggen. Då går det att utföra luktprovtagning samt fuktmätning och få en inblick i hur plattan med vidare konstruktion ser ut. 

Finns matta limmad mot betongen och misstanke om förtvålat golvmattelim föreligger, är det adekvat att lyfta mattan på något ställe för att lukta, fuktmäta med bra fuktmätare och titta under den. När det gäller tidstypisk lim finns metod för mätning av indikativa ämnen. Sådan mätning görs som bäst där mattan lyfts. 

Alla dessa ingrepp måste godkännas av den som äger och ska sälja huset. 

Åtgärdskalkyl

Att vara för optimistisk i samband med husköp riskerar straffa sig. Det gäller att mycket noga ta reda på vilka kostnader som föreligger för åtgärd och sanering då platta på mark fuktskadats eller om fuktrisker ska elimineras. 

Om huset såldes till överpris i förhållande till skadebilden och skicket i övrigt blir det kanske svårt att få tillbaka investeringen då det är dags att sälja. Tillika kanske inte långivare går med på belåna upp huset ännu mer än vad som ev. redan är gjort. 

Ligger huset beläget i attraktivare område och det tack vare utformning och tomt skulle kunna vara värt att lägga ned renoveringskostnad, då kan det vara läge att gå vidare med åtgärdskalkyl via mer än en entreprenör för att jämföra deras offerter och förslag. 

Sanering och renovering

Tidsoptimism är vanligt. Att sanera bort skadat material och lägga ventilerat golv eller spärrskikt innebär att golven i princip i alla rum behöver tas upp. Det tar sin tid. Dubbelt boende är sådant som kostar extra och måste tas med i beräkning. 

I fall där lukt funnits en längre tid har byggnadsmaterial uppe i huset sannolikt luktsmittats. Även om själva källan tas bort eller genom åtgärd kontrolleras kommer i så fall luktavgivning att ske från det som är luktsmittat. En något svagare doft riskerar bita sig kvar. I vissa hus innebär denna kvarvarande lukt att kläder, möbler och annat luktsmittas i sin tur.

Lukt och andra ämnen från skadade syllar vandrar ofta upp i väggarnas klimatskal, i isoleringen. Lukten vandrar även ut i förekommande ventilationsspalt bakom fasaden. Därifrån kommer den lätt vidare upp på vinden. I varierande grad från hus till annat blir då vindsisolering, trämaterial och annat luktsmittat. Bra är att undersöka hur långt doften tagit sig i väggkonstruktionen. 

Under tidtypiska år för uppförande av skadedrabbade plattor på mark finns även annat att titta på. Ett exempel är träskyddsmedel som användes lite varstans i husen som i väggreglar, takstolar samt i målarfärg för strykning av fasadbrädor. 

Därför och av hälsorelaterade anledningar är det av högsta vikt att noggrant låta undersöka huset innan köp. Samtliga skadebilder som här beskrivits riskerar leda till hälsoeffekter hos de som bor eller vistas i huset. [8]

Lägga golvvärme

När huset har köpts kanske det är lockande att lägga golvvärme på betongplattan. Här måste energiaspekter och fuktrisker värderas. Om det inte finns uppåt 30 centimeter EPS-cellplast under plattan kommer för mycket värmeenergi att gå nedåt och golvvärmesystemet riskerar bli en dyr historia. 

Omvänd fuktvandring är ett annat problem som golvvärme på en för dåligt isolerad betongplatta medför. Under uppvärmningssäsongen byggs en värmekudde upp i marken under plattan. När värmen stängs av framåt våren och sommaren kommer fukt att i större utsträckning dras upp i betongen. [7]

Nutida platta på mark kallas betongplatta

Efter ett antal årtionden har plattorna utvecklats till ett säkrare alternativ. Man har blivit noggrannare med var husen med platta på mark, nu kallad betongplatta lämpligast byggs. Geoteknisk undersökning av marken är på sin plats att göra för bedömning om det går att bygga tryggt.

Platta på mark under byggnation med bärande lager av grus

Markarbetet är grundligare utfört med makadam och underliggande samt bärande grus om så behövs. Om entreprenören behöver gräva djupt och får fylla upp med mer fyllnadsmaterial så ökar kostnaden. Vid sämre markförhållanden sker ibland pålning men det fördyrar rejält och är därför ovanligt under vanliga villor. 

Här utförs avjämning av bärande lager för platta på mark

Väl utfört arbete görs för att avjämna det bärande lagret med grus. Rör för avlopp, vatten, fjärrvärme och el syns sticka upp genom gruslagret. Nästa moment är att lägga de isolerande kantelementen samt cellplastskivorna för att sedan gjuta den armerade betongplattan på cellplasten.

Här syns de isolerande kantelementen till platta på mark

Som syns på bilden ovan och den inledande bilden till artikeln, byggs och består betongplattans yttre kanter av cellplast. Dessa cellplastelement kallas tack vare sin form för kantelement eller L-element. De ger värmeisolerande effekt och minskar väsentligen risken att syllarna etc. blir en köldbrygga som tar skada.

Här ses all EPS cellplastisolering vara utlagd inför gjutning av betongplattan

Bilden här visar ett långt gånget arbete med att lägga ut isoleringen av EPS (cellplast) Fundamentet är i stort sett klart för armering och gjutning av plattan. Runt och innanför L-elementen finns en fördjupning i cellplasten. Den behövs för att få en stabilare betongplatta där väggarnas och takets vikt ska vila. När gjutningen är färdig kommer det att se ut som på den första bilden i artikeln här. 

Ett alternativ till cellplast är cellglas. Isolering med skumglas eller cellglas går under benämning koljernteknik. [3] Det är en något dyrare variant att lägga.

Konvertera torpargrund till betongplatta

Torpargrund är en tidigare variant av krypgrund. De flesta husen som är byggda på torpargrund har uppförts tidigare än 1920-talets senare hälft. 

Äldre hus har under årtiondenas gång varierande kraftigt fuktutsatts. Ett antal har kallställts och i andra har utbytta värmesystem och tilläggsisolering m.m. gjort att det uppstått fuktskador. 

Torpargrunder går i regel inte att tillträda rent fysiskt för inspektion och åtgärder. Antingen får man gräva ut så pass mycket markmaterial att tillkomst kan ske, eller så får golven i huset lyftas och avfuktare installeras. Ett tredje alternativ är att konvertera torpargrund till betongplatta. 

När den gamla husgrunden ska byggas om till platta på mark i modern tappning behöver huset lyftas. Vissa företag har kunskap om hur det ska göras på bästa sätt. När huset väl lyfts upp från stensättningen som utgör grundmuren till torpargrunden, startar förberedande markarbete. 

Utgrävning sker för adekvat läggning av bärande lager sand samt dragning av dränering, avlopp, vattenledningar och el. Därefter läggs EPS-cellplast som underliggande isolering av betongplattan vilken sedan gjuts. 

När betongplattan är tillräckligt torr sänks huset tillbaka på plats. Det går i samma skede att öka takhöjden inne i huset, genom att bygga på väggarnas höjd en bit. Villkoret för sådan omändring är att kapaciteten finns för att lyfta huset tillräckligt. 

Före konverteringen är det bra att undersöka markförhållanden så dessa lämpar sig för behövt markarbete och läggning av plattan. 

Platta på mark i jämförelse med krypgrund

Vilket är bäst egentligen, platta på mark eller krypgrund? Det finns klara fördelar och nackdelar med båda metoderna varför valet kan vara svårt.

Plattan är dyrare än krypgrunden att bygga men kan idag isoleras väl och ses som ett ganska fuktsäkert alternativ. Underifrån stoppas fukten upp mycket bra så länge cellplasten är intakt men viss risk finns vid översvämning att vatten rinner upp på plattan.

Eftersom krypgrund medför att golvbjälklaget ligger upphöjt ovan mark så blir skyddet mot översvämning bättre. Skulle vattenläckage ske uppe i huset eller i golvbjälklaget finns större möjlighet att vattnet rinner ned i krypgrunden istället för att som vid platta på mark rinna utmed plattans ovansida.

Även om golvvärme inte är det mest ekonomiska alternativet för uppvärmning så går det fint att lägga på den isolerade betongplattan. I en modern krypgrund där det går att lägga tillräckligt skikt av isolering fungerar det också att anlägga golvvärme. 

Nackdelen med krypgrunder är att avfuktare ofta krävs för att hålla klimatet säkert från mögel, rötsvamp och jordbakterier. Bygger man nytt går det att anlägga en varmgrund som inte kräver lika mycket avfuktning. Det innebär att cellplast används som markisolering och även utvändigt eller integrerat i grundmurarna. 

Vill husägaren dra om el, vattenledningar och avlopp medför krypgrund sådan möjlighet. Eftersom dessa dragningar är fasta och ingjutna i platta på mark blir sådan omändring därför svår och mer omfattande. 

Betongplattans byggfukt måste tillåtas torka ur innan vidare byggnation. Vissa betongblandningar är svåra att fuktmäta varför byggfukt riskerar finnas kvar i för hög halt även om fuktmätare visar annorlunda. 

Ytterligare tanke är hur länge cellplast under marknivå är beständig? Då typen av husgrund är ganska ny finns än så länge inte svaret på den frågan. Klart är dock att myror kan börja tugga på cellplasten. Därför bör man vara uppmärksam på sådana skadeinsekter och göra dem ovälkomna då de dyker upp. Ett förebyggande knep är att inte ha rabatter eller växter intill husgrunden, för där trivs de gärna. 

Jerker Andersson

Jerker Andersson

Tvåbarnspappa som gillar kunskap och vars hjärta slår varmt för att hjälpa andra samt för barn och ungdom.

Lämna en kommentar

Nytt hos Optihus

Mullbänk mot väggarna runt ett torp

Mullbänk förr och nu med fel och missuppfattningar

Mullbänk är ett begrepp som beskriver isolering av grästorv och dylikt, vilket lades som en utskjutande bänk utmed husens ytterfasad. Mullbänken kom senare att läggas inne i grunden. På grund av fuktrelaterade problem och utveckling av konstruktionsmetoder kom anläggandet av

Läs mer »
Dränering är viktig där vatten kan påverka grundmurar till husgrunder eller platta på mark

När behövs dränering av husgrunder?

Dränering av hus är vid behov något väsentligt. Ibland ges råd om att dränera utan att det finns skäl till att göra det. Här avser vi kortfattat lyfta frågor och besvara utifrån kunskap och praxis. Ställ gärna frågor eller inflika

Läs mer »