Rudolf Emmerich om hälsorisker med svamp i golvbjälklag

Rudolf Emmerich

Rudolf Emmerich (1852-1914) var en tysk bakteriolog som föddes i Mutterstadt, Tyskland. Han studerade medicin vid Ludwig Maximilians-universitetet i München och doktorerade 1877. Efter att ha arbetat som assistent åt Max Pettenkofer, en ledande hygieniker vid tiden, blev Emmerich professor i hygien och bakteriologi vid samma universitet 1890.

Emmerichs forskning fokuserade bland annat på kolera, en dödlig sjukdom som orsakas av bakterien Vibrio cholerae. Han var en av de första som visade att kolerabakterien kan överleva i vatten och spridas genom förorenat vatten. Han genomförde experiment på sig själv genom att injicera sig med kolerastammar och bevisade att kolera är mindre virulent när den smittar från människa till människa än från marken.

Emmerich och hans kollega Oscar Löw upptäckte också det som beskrivs vara den första reella antibiotikan, ett läkemedel kallat pyocyanase på 1890-talet. Pyocyanase är ett växtbaserat läkemedel som är effektivt mot en rad bakterier, inklusive kolerabakterien.

Emmerich är ihågkommen som en pionjär inom bakteriologi och en av de viktigaste personerna i kampen mot kolera.

Nästan inte alls omskrivet är att Emmerich med tyngd uppmärksammade och 1882 spred information samt varning om förhållandet där mögel och rötsvamp började växa i fuktskadade trossbottnar/golvbjälklag med dess golvfyllnad och isolering. Emmerich beskrev att exponeringen i de kontaminerade rummen ovan skadorna borde kunna vara en stor anledning till ett flertal s.k. exogena infektionssjukdomar och även andra symtom. 

Föroreningen av golvbjälklagen i våra boenden

1882 publicerades den återkommande skriften ”Zeitschrift Für Biologie”. [2] Här återfinns ett 129 sidor lång kapitel där Emmerich utförligt beskriver fuktrelaterade skador i trossbottnar med många gånger olämpligt fyllnadsmaterial, det vi idag kallar isolering. 

Emmerich föreslår i skriften, vilken troligen uppmärksammades på högsta ort även i Sverige, att många sjukdomstillstånd kunde bero på exponeringen av det mögel och den rötsvamp som stod för riklig aktivitet i golvbjälklagen med dess isolering.

I utdraget och den fria översättningen nedan benämns trossbotten uteslutande som golvbjälklag. Flertalet kapitel där närmare beskrivning av de byggnadstekniska och kemiska förhållandena görs, utesluts ur översättningen. Koncentration sker på inledande text samt kapitel som mer sammanfattar de hälsomässiga förhållandena som uppstod när människor exponerades för mikrobiella substanser etc.. Referenser i löpande text samt i textens fotnot utesluts. Vid intresse se referens [2].

Nämnas ska att ursprungstexten skriven på äldre tyskt språk även har en akademisk klang och därför upplevdes lite svåröversatt.  

Föroreningen av golvbjälklagen i våra boenden 
i deras förhållande till exogena infektionssjukdomar.
Av
Dr. Rudolf Emmerich
Privatlektor för experimentell hygien och förste assistent
vid hygieninstitutet vid universitetet i Leipzig.

”Tendensen finns gällande hygien, att använda dessa substrat för att identifiera den mänskliga miljön där exogena smittsamma ämnen finns samt utvecklas. Uppmärksamheten riktas huvudsakligen mot marken.

Sammanträffandet mellan grundvattnets fluktuationer och förekomsten av tyfus och kolera, som orsakas av ett överväldigande numrärt material, fastställer på ett tillförlitligt sätt att omfattningen av kolera beror på marktemperaturen och andra epidemiologiska observationsresultat, förutsatt att bevis på att orsaken till tyfus och kolera finns i jorden som undersökts.

Men förutom jorden finns det utan tvekan andra objekt i den mänskliga miljön som också är viktiga för utvecklingen. Exogena smittsamma patogener kombineras under gynnsamma förhållanden och dessa inkluderar med största sannolikhet golvet i huset, golven i de enskilda våningarna, golvbjälklagsfyllningarna och bristerna där, vilket av epidemiologerna har ignorerats helt fram till nu.

Förra året dök Reclam upp i skriften ”Gesundheit” med några publicerade uppsatser om ”Källargolvets och mezzaninväggarnas hygieniska betydelse”, vilket det inte är något speciellt med och finns nedtecknat efter henne i mina studier som författades för länge sedan i Journal of Biology volym XVIII. 17. Kunskap om detta ämne hade fåtts genom genom Baurath Mothes indiskretion. 

Som bekant betyder termen fyllnadsmassa de betydande massor av jord eller spillror som ligger mellan taket i de nedre rummen och golvbrädorna i nästa rum, där högre våning ingår. 

Golvbrädorna sluter sällan helt tätt. På grund av den ständiga förändringen mellan fuktinträngning och uttorkning, uppstår som bekant varierande breda springor i längdriktningen mellan två brädor som ligger jämte varandra. 

En del av vätskorna som hälles in i rummet och vatten som används för att tvätta golvet sipprar ned och tränger in i fyllnadsmassan. Eftersom alla ämnen som var lösta i dessa vätskor stannar kvar i golvbjälklagsfyllningarna efter att vattnet har avdunstat, samt det suspenderade mineralet, organiskt och organiserade ämnen som sköljdes ner med dem, fortsätter att existera.

Luftburet damm som kommer in i rummet genom de öppna fönstren och i de mindre rörliga lagren av luft faller till marken. Via skorna förs material in i rummet och torkar på golvet. Eftersom alla dessa damm och pulverformiga ämnen, och med dem förstås även smittsamma svampar … De måste även utan vatten komma in i golvbjälklagen, som ett resultat av att golvet rör på sig när man går på det. 

Kontaminering och infektion av fyllnadsmaterialet blir sannolikt med tiden till en helt orimlig form.

Faktum är att vi inte gör oss skyldiga till överdrift, om vi säger att som ett resultat de flesta bostadshus i staden eller på landet, palats som hyddor, härbergerar centers av smuts av ruttnande organiska ämnen. Väldigt få människor känner till dess närvaro i sina hem eller har en idé däromkring.

Eftersom vi är direkt utsatta för effekten av golvbjälklagsfyllningarna och ständigt är exponerade i våra livsrum, så har dessutom vissa fakta kausal betydelse. Samma sak vid uppkomsten och spridningen av vissa infektionssjukdomar, får det förmodligen att verka viktigt i nivån av föroreningar i ett större antal bostadshus (d.v.s. mängderna näringsmaterial för mikroorganismer), vidare fukt- och temperaturförhållandena i fyllnadsmassan för att avgöra om det finns förhållanden i detta närvarande medium, vilka är särskilt gynnsamma för bildandet av påverkandet av sprickor.

Följande meddelanden innehåller resultaten av de undersökningar som hittills slutförts. Jag är glad att kunna uppfylla min vördade lärares plikt, Prof. Dr. Franz Hofmann, som gav mig uppgiften att genomföra de aktuella utredningarna. …

Golvbjälklagsfyllningarna som sjukdomskällor – Torröta, mögel och rötsvampar i fyllnadsmassan

Ett sedan länge existerande resultat av de förödande effekterna av torröta (Merulius lacrymans) finns i lägenheter. Faktum är känt att fyllningarna är mycket vanliga och när de mest gynnsamma förutsättningarna för svamptillväxt finns, vilket det senare, som t.ex. B. torrötans vegetation, på kort tid utsprides enormt och förstör murverk i de infekterade utrymmena, som gör vistelse där omöjlig eller farlig för människor. 

Det sätt på vilket infektionen av fyllningen orsakas av torrötans sporer fångar vår uppmärksamhet; för det är troligt att samma smittsamma ämnen också kommer in i takfyllningarna. Enligt Ammons grundliga undersökningar ”av torrötans natur”, råder det ingen tvekan om spridningen av den genom att sporfröna bärs runt och sprids via atmosfären. 

”Genom sin mikroskopiska subtilitet”, säger Ammon, ”penetrerar möglets sporer genom de minsta öppningarna, som ögat inte märker någonstans, och kan så börja överallt. Han omnämner detta specifikt gällande golvbrädor, som tillverkas på sensommaren och hösten när luften är fylld med massor av sporer.

I torr luft, på de yttre träpartiklarna och vidare gror svampen genom hårt trä i rummet. Sporer uppstår aldrig, men svampbildning uppstår ofta i korridoren, till en början i fönsternischerna, eftersom de är placerade som sporrar på fönsterrutorna där fönstersvetsen finns. Detsamma gäller genom sprickorna i golvbrädorna, varför svampar vegeterar där.

Sporerna kommer även igenom när man skrubbar med vatten där golvbrädan tvättats och spricker. Förstörelsen orsakad av torröta i byggnader är som sagt enorma. Den groende sporen producerar silkesliknande trådar, som gradvis blir tjockare och täcker undersidan av golvbrädorna och balkarna överallt. Tunga vattendroppar lägger sig och fuktar upp trät, som sönderfaller genom att ruttna tills det slutligen bryts ned till ett fint pulver.

På vissa ställen, särskilt på väggarna och golvlisterna, kommer unga skott av svampen fram och bär fruktkroppar (sporangier), som sprider sporer igen så snart de har en har nått en viss mognadsnivå. Om det finns hushållsapparater, möbler eller andra träartiklar kommer svampen fortsätta att spridas över dessa, på de mörka sidorna mot väggen, genom att den ständigt bildar sporbärare som i det här fallet blir många. 

Fukt lägger sig på träet som tidigare var helt torrt. Om svampskotten, som ofta har hänt, går in i det inre kommer den in i klädskåpen och skickar sina trådar i tvätten, som förstörs så mycket att den faller sönder. 

Det har upprepade gånger observerats att torrötan orsakat sjukdomar bland boende i kraftigt infekterade bostadsområden. Det var till exempel fallet med flera ledamöter från en familj som behandlades mot katarr i andningsorganen och tarmarna, i ett fall tyfussymptom som utan tvekan beror på effekterna av torröta (Merulius lacrymans) i lägenheten ifråga som skenande orsakades. Svampens sporer, som när gulaktigt damm täckte möblerna i lägenheten finns även i sputum hos sjuka.

Min vän, Sir Arkitekt Robert Ochsner, delar en liknande observation med mig: Alla medlemmar i en Jägarfamilj i Wessobrunn (Övre Bayern) insjuknade under åren 1879 och 1880 upprepade gånger under lång tid i allvarliga sjukdomar i andningsorganen och hudutslag. De sjukas näringstillstånd blev märkbart sämre. Patienterna hade redan bott där en tid. En obehaglig unken lukt märks på bottenvåningen och gjorde att det till slut blev så vidrigt att de boende tvingades lämna dessa lokaler. Symptomen på sjukdomen förbättrades kort därefter. ... 

Närmare undersökning avslöjade en utbredd vällustig tillväxt av Merulius lacrymans i golvfyllning och trädetaljer i relevanta rum på bottenvåningen.

Förutom torrötan, vars invasion drabbar de utsatta lägenheterna, avgjordes skador enbart av lukten. Det är mycket vanligt att hitta ohälsosamma ställen där människor befinner sig, där den nedre ytan av ruttna golvbrädor och ytan av fyllningsmaterialet i golvbjälklaget beväxes med hela gräsmattor av mögel, speciellt Mucor racemosus och Penicillium.

Efter experimenten från Grohe, Block, Gravitz, Krannhals och Gaffky är det ett faktum att vissa mögelsvampar växer och bosätter sig i djurorganismen, där de bildar mycel och kan ha patogena eller dödliga effekter. Mykoser orsakade av mögel förekommer även hos människor vilket har bekräftats.

Om än smittfarorna är få bland människorna måste vi under alla omständigheter vara varse mögeltillväxt i bostadsutrymmen, om så bara för att mögel förstör maten och även sprider obehaglig unken lukt som en hygienisk faktor.

Beskrivning av olycka och sökande efter botemedel, som förhindrar mögelinvasion i golvkonstruktionen

De i golvbjälklaget befintliga rötsvamparna kan förekomma under lämpliga odlingsförhållanden och förändrar utan tvekan invånarnas hälsa.

I prov tagna av fyllnadsmaterialet från bebodda hus, upptäcktes under den mikroskopiska undersökningen rörelse där stavbakterier (Bacterium termo) känns igen i stora mängder, och efter att provet vid 33 ° C. gradvis torkats upp till en vattenhalt av 3% kunde man fortfarande se dem i stort antal och i livlig rörelse.

Det vattenhaltiga extraktet av de flesta prover var snart färdigt. Förruttnande bakterier infekterade och i vissa prover konstaterades illaluktande röta, andra var rika på klyvningssvampar, men utvecklade inga lukter.

Samtidigt som man hanterar hundratals aktuella jordprover som verkar helt säkra, var det i ett prov otvivelaktigt patogena organismer närvarande. Det var provet från nr 16/1 på Burgstrasse som kom från en plats där golvbjälklaget inte hade försetts med fyllning. I stället för det senare hade det samlats cirka 12 kubikmeter smuts, vars analys ges på sidan 296, och som när det fuktas med vatten avger en intensiv doft av ruttnande djurkroppar. Denna lukt måste finnas i huset i fråga vilket redan har märkts flera gånger, men det finns de där massorna av smuts i korridorens golvbjälklag och omedelbart framför den. 

… De luktande ämnena eller förruttnande svampar, till vars yta de fäster, klängde sig mycket envist på mun- och nässlemhinnan. Så ofta jag jag beredde vattenextrakt av detta material kändes en karakteristisk rutten lukt och smak under lång tid innan jag blev av med det, även om jag har lämnat laboratoriet i timmar, så ofta som jag hade med den fuktade smutsen att göra.

Efter att ha arbetat i två dagar uppstod feber och förstoppning och kraftigt illamående. Kroppstemperaturen steg till 40,5ºC och stannade på denna höjd i två dagar. Ett energiskt laxermedel eliminerade symtomen båda gångerna, kroppstemperaturen gick ner till 38 ° C och var tillbaka till det normala dagen efter, av vilket man drar slutsatsen att detta kan innebära att evakuering av svampar från tarmkanalen uppnåddes. Men eftersom jag det vattniga extraktet också drack en gång, men bara i små mängder, utan att känna något obehag tror jag det är troligt att infektionen kom från lungorna.

Också Personalläkaren Sir Dr. B. Müller blev sjuk efter att ha arbetat i laboratoriet och utsatts för verkan av det fuktade materialet som nämns var, drabbades av exakt samma fenomen som jag, fastän såvitt han minns hade han aldrig tidigare haft några magbesvär och hade inte heller lidit av förstoppning.

Lissauer observerade samma fenomen som vi gällande effekten av att andas in förruttnade gaser. Han har nämnt: aptitlöshet, huvudvärk, allmän svaghet, illamående etc.. Denna observation förefaller mig viktig. Han förklarar förekomsten av den smittoförande infektionen, som den specifika patogenen inte kunna utveckla. Det kan antas efter att ha kommit ut ur golvfyllningen.

De förruttnande svamparna som härrör från kroppen ökar kroppstemperaturen med några grader och gör att infektionssvampen nu även frodas i kroppen.

På ett liknande sätt förklarar Zuelzer dispositionen av organism för att absorbera den specifika patogenen genom orden; ”Tyfoidinfektionens penetration i kroppen (speciellt från tarmen) gynnas förmodligen av att den innehåller partiklar av en ruttnande alkaloid, som, liknande effekt som atropin, förbättrar tarmperistaltiken och orsakar expansion av kärlen.” På samma sätt enligt Zuelzer ska våldsam känslopåverkan etc. ha effekt. Han misstänker att patogenerna är de i tarmen organiserade förruttnande jäsningar som finns där och verkar genom att ge dem inträde i blodomloppet där möjligen påverkan av de vasomotoriska nerverna verkar förlamande”.

De förruttnande svamparna i golvfyllningen hade i alla fall funnits där i åtminstone 100 år i smutsen av golvbjälklaget; eftersom byggnaden var nära 200 år gammal och hade ansamling av smuts, förmodligen med början från den dag då huset erhölls.

Vanliga förruttnelsebakterier kan orsaka betydande skador där mängden kommer in i magen utan att påverka eller märkbart förändra organismen. Men det är möjligt att fallet är utbrett överallt. 

Förhållanden som finns i golvbjälklagsfyllningarna, omvandlas till en patogen sort genom förädling. I fyllningen kan det förekomma under konstant nästan identiska förhållanden i decennier, skyddat från yttre störningar där det påverkar, utvecklas generation efter generation och vi vet att en svampart är desto mer karakteristisk och runt omkring effektivare ju längre den har levt i samma medium.

Patogena mikroorganismer (smittsamma ämnen) i golvbjälklagen

En av få positiva faktorer inom området epidemiologisk forskning är den, särskilt då tyfus och kolera upptäcks nästan överallt, påverkan av tid och lokal disposition.

Orsakssambandet mellan platsen och de nämnda exogena infektionssjukdomar orsakas av vad Pettenkofer bäst argumenterat och där fakta från alla delar av jorden höjts till omedelbar klarhet.

Varje förlängning av våra tidigare etiologiska begrepp kommer att ta hänsyn till dessa två grundläggande fakta och varje ny uppfattning som motsäger dem kommer att behöva mötas med välgrundad skepsis.

Om jag lyfter fram möjligheten nedan att…

Golvbjälklagsfyllningar kan under vissa omständigheter vara inblandade i utveckling och spridning av infektionssjukdomar, så kolliderade detta försök till etiologisk tolkning då det hittills varit helt ogrundat … 

Detta är inte heller fallet, vilket kommer att visas nedan beträffande ärendets tidsmässiga disposition, som inte är mindre säkert statistiskt bevisat, liksom det lokala och i förhållande till vilken av Pettenkofer och Buhl visade att det är relaterat till markmeteorologiska förhållanden.

Men det finns nu en stor rad fakta som definitivt tyder på att vid tyfus och kolerainfektioner, förutom i byggnadens underjordiska, att det fortfarande finns något i huset som är av etiologisk betydelse. Vi vill från det stora antal observationer som hör hit dela några.

På sjukhuset i München finns väggar och golv av en hall infekterade av tyfus, sidan och nedåt var omgiven av immunrum, noggrant desinficerad, ventilerad och upptagen med nya sängar, utan nya infektioner under en viss tid för att kunna förebygga.

”Du har”, som Wernich säger, ”kirurgisk och obstetrisk i alla delar nykalkade, skrubbade, polerade kliniker med ett nytt lager olja och ändå upplevdes den där varförgiftningen, sjukhusbrand och barnsängsfeber i sådana rum. …

Golvbjälklagsfyllningarna desinficerades. Under en inhemsk epidemi i Maltheser-kasernen i Burghausen kom alla tyfusfall från ett enda på andra våningen beläget rymligt rum. Detta rum var med 12 män ockuperade, 8 av dem inom en månad drabbade av tyfoidfeber. – Utredningen har dock inte avslöjat något speciellt. ”När du rev upp golvet i rummet upptäckte du att golvbjälklaget mellan golvbrädorna och det vita taket under var fylld med gammalt byggsten. Värt att nämna är att rekryten Brandner, som anlände den 5 november 1875, som några dagar senare förde in tyfus i kasernen hade en blodig avföring vid sin ankomst under natten, och detta gjorde att golvet i rummet var kraftigt förorenat. …

”Zeitschrift für Biologie” svarar på denna fråga om de nya viktiga kommunikationerna och alla fall av förekommande tyfoidfeber och en närmare undersökning visade det slående resultatet att det finns tre hörn av rummet varifrån alla dessa fall kom.

Holzner rapporterar att av 61 elever som besökte föreläsningssalen på plan 2 varje dag, led 16 elever av tyfoidfeber. De boende på bottenvåningen och de studenter som frekventerar där höll sig friska.

Varför fanns rumsepidemier kvar i de fyra rummen som just citerades? De boende på de nedre våningarna skonades, även om de var utsatta för påverkan och exponeras för den infekterade grundluften i större utsträckning var offer för de sjuka livsrummen?

Det finns utsikter att detta kommer att inträffa i nästan alla fall av tyfus. Koleraepidemins återkommande fenomen gör att vi genom experimentella utredningar kommer att hitta en lösning inom kort. Vi kan komma att på olika sätt förklara. Varje förklaringssätt har lika berättigande, det kan vara provisoriskt endast teoretisk till sin natur, men i detta avseende måste den ha en mer praktisk användning än experimentell forskning som kartlägger nya vägar vilka måste leda till ett resultat, om det är positivt eller negativt.

Nägeli försökte rensa upp mörkret på följande sätt: ”Fakta som ibland på en övervåning där smittoförande sjukdom (kolera, tyfus) förekommer, medan de nedre våningarna förblir fria, så är inte fallet sällan bara rummen ovanpå varandra, och bara ett rum på en våning eller bara en sida eller ett hörn av ett rum där infektion dyker upp, påpeka, som jag tror, tyder på att i dessa fall den smittoförande grundläggande luft strömmar genom väggarna snarare än genom rummen och korridorerna och klättrande upp för trapphuset. 

Skulle hon gå genom källarna och rummen, så skulle invånarna i de lägre nog påverkas tidigare än de på de övre våningarna; hon skulle klättra genom trapphuset och därifrån gå in i korridorerna, så vilket rum som helst kunde bli smittoförande och det skulle göra det inte finns samband mellan våningarna. I båda fall kunde det inte lätt förklaras varifrån det kom, ibland tas bara en sida av ett rum upp. För om det kommer luft genom golvet eller genom dörren strömmar det in och sprider sig ganska jämnt genom hela rummet. Å andra sidan stiger den smittoförande grundluften igenom uppför väggarna och det kommer att leta sig ut ut där den högre rumstemperaturen utövar ett drag på den och där den passerar genom ett defekt område på beläggningen eller tapetbeläggningen, där hittas en utgång. Så du kan använda den i alla rum i huset lämna väggen när som helst i ett rum.

Den utflyttade markluften kommer nu att spridas snabbt, men området kring utgångspunkten känns överväldigande deras effekt förutsatt att en svag smittoföring flyter ut vid en punkt på väggen i ett rum, så en person som arbetar där, som vanligtvis sitter där, eller vars säng är där, blir infekterad, medan resten av de människor som fortfarande vistas eller sover i samma rum ingenting känner.

Invändningen mot denna hypotes är att en ökning av grundluft genom väggarna i vertikal riktning ännu inte har bevisats och kan beskrivas som osannolikt. Experimenten från Voit och Forster visade faktiskt att grundluften stiger upp genom golvbjälklaget in i bostadsutrymmena.

På det lokala hygieninstitutet kunde jag använda vindmätaren för att bekräfta att grundluften kommer ut genom golvbjälklaget. 

Källarens luft tränger in i de uppvärmda bottenvåningarna i stora mängder. Spridningen av spaltsvampar i vertikal riktning i väggarnas murverk, i de mångtvinnade vertikala kapillärrören, möter så enorma hinder att överföringen av dem från underjorden till de högre golven på detta sätt knappast är tänkbart.

”Ett finporigt lager kan fungera som ett filter”, säger Nägeli, “genom att behålla det kan man från svampen mer eller mindre helt bli. Fin sand, men framför allt humus och lera ger denna effekt, när en ström av markluft, som inte har någon annan väg att gå måste svampen gå igenom den. ”Om fin sand och lera fungerar på detta sätt, råder det ingen tvekan om att alla svampar på de fuktiga väggarna i den smala grunden och axelväggskapillärer fastnar, än mindre kan de genom väggkapillärerna nå 3:e eller 4:e våningen.

Experimenten som Hans Buchner genomförde för att bevisa att svampar växer genom hopslingrade rör i axeln och genom luftrörelsen sprids obehindrat, I detta fall bör frågan inte övervägas. Rören var mycket långa, mycket smala och gjorda av glas, testförhållandena är därför mycket annorlunda än de naturliga förhållandena som dem vilka finns i väggarna. 

Frågan kan bara besvaras och bestämmas genom experiment med murverk. På grund av de porösa bindemedlen (Mörtel) kan smittosvamparna spridas vertikalt. Riktningen sker lite som genom stenkapillärerna, där det nedre lagrets vertikala fogar eller stumfogar genom stenlagret ovanför är täckt och brukar träffa mitten av dessa stenar.

Den säregna grupperingen av sjukdomsfallen måste därför finnas och ha olika orsak på varje våningsplan.

För en teoretisk förklarings skull måste man skilja mellan epidemier och endemier. Där en exogen infektionssjukdom är endemisk. 

Fynd av smittsamma svampar finns i entresolfyllningarna i många hus, speciellt om golvbjälklaget är gjort och består av gammalt byggsten.

På samma sätt som de där stora mängderna damm och gatuskräp som vi hittade i golvbjälklagsfyllningarna, på samma sätt måste smittämnen överföras genom luft, eller med dina skor och kläder in i din lägenhet. Vidare förs det in i fogarna och genom dessa in i golvbjälklaget. Vi har redan nämnt att detta främst beror på golvets mekaniska vibrationer vid gång eller att det händer när man sopar.

På vintern kondenserar vattenånga på fönsterrutorna och denna vätska innehåller en myriad av svampar, som med hjälp av glycerinet på glasplattorna genom vilket Robin, Osborne, Salisbury och andra samlade luftdammet. Från fönsterbrädan droppar detta vatten ner på golvbrädorna och in i mellanvåningen. Till detta kommer den smutsiga delen där golvet skrubbas, sipprande vatten och vätskor som hälls över dag efter dag (inklusive urin och andra utsöndringar).

Fakta tyder på att tyfus och kolera samt svampar utvecklas, groddas och förökar sig utanför kroppen, och det finns inget lämpligare underlag för detta i vardagsrummen än golvbjälklagsfyllningar.

Hur smittämnena kommer ut ur golvfyllningen är också tydligt, i den mån varje steg sker när fogarna är fyllda och ytan på fyllningarna är torr, tusentals kluvna svampar överförs med annat damm till luften i bostadsutrymmen.

Infektioner kommer endast att ske samtidigt eller innan dess en smittoförande infektion har nått de boende genom att grundluften stiger genom golvbjälklagsfyllningarna. Det så kallade lokala och tidsmässiga ögonblicket är baserat på denna omständighet, beroende av kolera- och tyfusepidemier.

För att stödja infektioner: Särskild uppmärksamhet krävs och förtjänar den uthållighet med vilken tyfus groddar i huset av en gård i byn Hohburg nära Wurzen. Det står redan om samma sak i S. årsredovisningar om det år 1876, s. 42 ff. där det redovisades utförligt. Uppgav att efter att tyfus startade i juli 1874, och sedan dess varit till slutet av 1876, så småningom sågs en serie av 15 identiska sjukdomar hos släktingar och arbetare där ägaren också drabbades. De diskussioner som då fördes hade bara lett till stängning av två brunnar i gården. Denna standard var dock inte tillräcklig. 

Härav följer att 1878 inte bara en nyligen klädd Knekt drabbades av en form av tyfus, men också 1879 ägarens unga hustru, som hade gift om sig, och ett hembiträde, som båda också flyttade in några veckor efter att de som lider av tyfus flyttat in. Efter de diskussioner som gjorts var det troligen i gårdens vardagsrum groddplatsen för tyfusinfektion fanns, för bara här hade många av dem som varit sjuka sedan 1874 haft sin vistelse. 

På begäran av distriktsläkaren Dr. Butter och med tillåtelse av markägaren togs jordprover från grunden i vardagsrummet efter att det hade exponerats, samt från sovrummet, hallen och framför ytterdörren. Delvis undersökt kemiskt via kemikalien Centralstelle, delvis mikroskopiskt av Medicinalrath Dr. Björk Hirschfeld. Skulle den förra utredningen också kunna genomföras?

Faktum är att bara förorening av jorden med organiska ämnen resulterade också i att ämnen förekom i måttliga halter i det senare i samband med avelsförsök med användning av Pasteurs näringsvätska som kommer från jordproverna.

Det finns inga sovrum, varifrån det bara finns måttligt framför ytterdörren, från de i vardagsrummet och hallen däremot en hel del riklig bakterieutveckling. Klart jag inte heller här kunde känna igen närvaron av tyfusgrodden, Resultatet visade att marken i fråga var delvis förorenad genom indikation av organiska ämnen och lägre organismer som svarar på förloppet av ruttna nedbrytningsprocesser.

På inrådan av distriktsläkaren Dr. Butter grävdes fyllningen under golvbrädorna ut en meter djupt och byttes mot ny. Förhoppningsvis blir det framgång för denna åtgärd från … när den blir gjord.

Vid endemiska exogena infektionssjukdomar är de smittämnen, som i det nyss citerade fallet, ständigt närvarande och förekommer i stora mängder i husens takfyllningar och förökar sig där, så ofta det finns fukt samtidigt som uppvärmning sker. Som ett resultat uppstår sjukdomar överallt då förutsättningarna för smittoförande infektion är gynnsamma. Ökning eller minskning av sjukdomsfall är därför beroende av det tidsmässiga och lokala aktuella förhållandet.

När det gäller epidemier av icke-endemiska infektionssjukdomar, enligt teorin, från tiden för införandet av smittämne fram till det faktiska utbrottet av epidemin går det en längre tidsperiod under vilken spridningen av exogena smittsamma ämnen tar plats i takfyllningarna.

Det ser vi nu faktiskt i tyfus- och koleraepidemier mellan de först introducerade sjukdomarna och inträdet av massjukdomar, sjukdomsfria intervall som varar flera veckor, vilket leder till antagandet att ökning av små mängder importerade smittsamma svampar måste ske i något adekvat substrat i den mänskliga miljön.

Detta är vad som hände under koleraepidemin 1873 till 1874 i München. De första fallen importerades från Wien den 25 juni, men först den den 20 juli observerades de första fallen bland stadens invånare. Epidemin nådde sin topp i mitten av augusti.

I den extremt våldsamma koleraepidemin i Magdeburg från början av april till slutet av maj 1873 insjuknade 8 personer i kolera. Efter det var det en epidemifri period tills massjukdomarna nådde sin topp runt mitten av juli månad.

Den mycket omdiskuterade tyfusepidemin i Lausen började den 10 juni 1872 med fyra sjukdomar i en isolerad bondgård ovanför platsen; Det följer ett uppehåll till den 7 augusti, vilken dag plötsligt 10 och 47 personer insjuknade under ytterligare 9 dagar.

De som insjuknade i tyfusepidemin i Gerlachsheim som beskrevs av Volz den 15 september 1878 var fyra medlemmar av samma familj. Fram tills det inte fanns några fler fall i mitten av december, men nu har människor blivit sjuka … dog 50 personer inom 14 dagar och epidemin varade fram till april. På samma sätt nästan alla fall av tyfus och kolera epidemier, mellan de först introducerade sjukdomarna och den faktiska början av epidemin, ett sjukdomsfritt uppehåll på flera veckor konstaterades.

Efter de tidigare diskussionerna och analyserna … Det är stora skillnader i olika delar av golvbjälklaget i graden av fuktinträngning, förorening och uppvärmning av fyllningen. De förhållanden som är lämpliga för svamptillväxt kan därför endast på vissa platser eller zoner i rummet förenas på det gynnsammaste sättet och det drabbar en person som är upptagen där, som vanligtvis sitter ner, eller vars säng är där, medan resten av de människor som arbetar eller sover i samma rum håller sig fria från sjukdomen. Det faktum att individer är skonade, i det kan vi ta reda på mer med hjälp av den diblastiska teorin.

Nägelis kan också förklaras på följande sätt: I det fall som rapporterats av Holzner, kan vi t.ex. föreställa oss att det bildades smittosvampar (Nägeli) i husets underjordiska, som kommer in i huset med den transporterade grundluften, men i för litet antal för att de skulle kunna åstadkomma den tillräckliga smittoförande läggningen; Det var därför de boende på bottenvåningen förblev friska.

I golvbjälklagsfyllningen på andra våningen, genom vilken grundluften letar sig fram, fanns förutsättningarna för reproduktionen och transporten av smittosvampar i golvfyllningen och i små mängder in i huset. Av denna anledning är endast de elever som dagligen besöker och vistas på våningsplanet smittade i stort antal.

…

Koleraepidemierna i fängelserna i Laufen, Rebdorf, Wasserburg och Lichtenau visar också sitt omisskännliga utseende. Sett att infektionskällan finns i vissa rum av ett hus och får ligga i bostaden äger multiplikation av sjukdomsorganismer rum.

I en och samma byggnad, dess många invånare som var i ungefär samma levnadsförhållanden, blev endast vissa grupper sjuka, nämligen de som delade samma sovsal eller arbetsrum. ”Av dem bara de som sov i samma salar blev sjuka, som arbetade i infekterade rum hela dagen lång och till skillnad mot de som arbetade i friska rum, bara de som arbetade i infekterade rum, de som led mest tillbringade dag och natt sin vistelse i en infekterad del av huset.”

Det förelåg i sovsal nummer 97 på Laufenfängelset en fördelning av sjukdomsfall som är ganska märklig och förbryllande. I denna sal sov 23 fångar varav 13 spinnare och 10 vävare. Ingen av spinnarna drabbades av kolera, medan av de 10 vävarna dog 6 av kolera och en lider av koleran. Ingenting kunde lokaliseras vad detta annorlunda beteende är hos spinnare och vävare i rum 97, vilket kunde ha förklarat. Det … framkommer att 14 spinnare, som sov i andra salar, blev sjuka i kolera. ”Jag ångrar ”, säger v. Pettenkofer, att denna märkliga omständighet på sal 97 inte upptäcktes när jag var i Laufen, och att jag inte ens bekräftade individernas sängar. Jag vet nu att det kommer mycket mer detaljer i framtiden och det måste utvärderas mer än tidigare för att säkerställa utanförskap för att slutsatser ska kunna dras. Kanske borde det finnas immunöar också i infekterade sovsalar, liksom det finns hos infekterade personer och platser? ”

Faktiskt även under koleraepidemin i arbetsstugan Rebdorf hos de som drabbats av epidemin, bekräftas ovanför varandra ö-liknande områden som drabbats av sjukdomen. Uppkomsten av dessa fall kan förklaras på samma sätt, som de som beskrivs av Apoiger, Colin, Holzner och andra rumsepidemier. Mycket mer än möbler, sängar och väggar är takfyllningarna lämpliga som grogrund för exogena smittämnen.

De representerar kulturella apparater i stor skala så att säga i många fall kombineras alla förutsättningar som är gynsamma och nödvändiga för reproduktion av klyvningssvampar: tillräcklig fuktighet, lämplig temperatur och rikligt innehåll av näringsämnen.

1877/78 regerade i slottsbaracken i Kempten en difteriepidemi. 1879/80 brast det ut tyfuskaserner och de breder ut sig Typhen i samma rum som fall av difteri. Dr. Paur, som beskrev denna epidemi, kommer genom ingående utredningar till slutsatsen att infektionerna utgick från mellanvåningen.

Golven i rummet och korridoren var desamma som de föregående byggt på 1800-talet och har använts som barack sedan 1805 prins-biskopsboställe, mycket defekt och i av 600 personer ockuperade rum, fanns det ett stort antal från djur och vegetabiliskt avfallsmaterial, med hjälp av ett överflöd av rengöringsvatten mellan … slitna golvbrädor rumsgolven är dåliga.

Under sådana omständigheter, är villkoren inte uppfyllda? ”Svampbildning uppfyller”, frågar Paur, ”och bör ha groningsplatser ovan jord inte lika välmående vara för zymotiska sjukdomar, som underjordiska? Även den mest stela anhängare av jordteorin kommer att anföra detta som inte varande en perforering av principen, utan en förlängning var gränserna för densamma kan hittas.”

En utsökt hemsjukdom är enligt överenskommen bedömning av alla författare ”infektiös lunginflammation”

Redovisad i en mycket värdefull och gedigen avhandling Kerschensteiner, att i fängelset Amberg från 1 januari till 28 maj 1880 av 1200 dömda fångar … ungefär en av sju dömda lider av lunginflammation. Under historisk forskning visade det sig att att lung- och bröstsjukdomarna alltid hade funnits på anstalten där de inträffat epidemiskt … . Orsaken till infektionerna låg i sovsalarna. Enligt Kerschensteiner var det inte en transportabel patogen som finns på orten.

Så när vi ser att, som här i decennier fortsatte, samma infektionssjukdom om och om igen i ett rum återvänder, måste substratet som matar patogenerna mellan de fyra väggarna i vardagsrummet, från yttre störande faktorer skyddad från påverkan, var närvarande. Under sådana förhållanden finns det bara fyllningarna i golvbjälklagen. Tak och väggars fukthalt räcker sällan till för att bilda sprickor, golvet är periodvis skrapat och nymålat, skurat, oljat och belagt med färg. Den saknade golvfyllningen förblir i sig intakt, bara den inte blir periodvis tillförd av för svamp nödvändigt näringsinnehållande vatten.

I golvbjälklaget finns därför infektionskällorna, de smittämnen att genomsökas; och eftersom det är ett specifikt tillgängligt objekt, är det troligt att du hittar det, eller åtminstone hur de villkor som är nödvändiga för reproduktion har identifierats görs och elimineras. Liknande resultat som Kerschensteiners nås.

…

I allmänhet är det också känt att befolkningen som nyttjar friluftsliv, även om de är utsatta för vind och väder, mer sällan lider av lunginflammation än de som vistas i sina slutna rum.

Hus skyddade från drag och kyla, stadens befolkning, soldaten mindre på fältet än i garnisonen (Köhnhorn). Frågan om sputum från phthisics (tuberkulosrelaterat) innehåller smittsamma ämnen, har ännu inte bekräftats, men det objektiva testet av relevanta experimentella studier och de medicinska erfarenheterna gör det mer än troligt att så är fallet. Mängden sputum av en person med phthisic är enligt Renks undersökningar 5 till 7 kg per år. Speciellt en stor del av detta hamnar i dåliga bostäders golv, varför takfyllningarna även innehåller smittmaterial vilket finns i stora mängder, som efter uttorkning av golvfyllningar kommer ut i luften som fint damm.

I fängelser har människor nu bättre näring, bättre ventilation. Kort sagt genom att upprätthålla hygienen hos individen rensas och reduceras sjukdomar i matsmältningsorganen, men sjukligheten och dödligheten från phthisic förblev densamma. Här finns varken luftbrist eller dålig luft kan skyllas, orsaken ligger förmodligen genom att man inte kan se smittkällan, som i golvbjälklagsfyllningarna har observerats.

En annan hemsjukdom är difteri. Samma sak gäller att smittämnena finns i mänskliga livsrum, där substratet hittas på vilket de reproducerar och från vilket smittor bland boende är ett etablerat faktum.

”På platser där sjukdomen upprepade gånger har fått fäste” säger Klebs, ”ytterligare och vanligtvis utbredda epidemier kan förväntas uppstå, och det finns orter där processen har blivit nästan endemisk.

Det visar sig vara helt oberoende av yttre förhållanden för klimat, liv, vatten och luften. Difteri är därför en infektionssjukdom. Bakterier i omedelbar närhet av människor och deras bostäder fortsätter att växa och förblir latenta och effektiva där under lång tid kan stanna är det alltså en egentlig ”hemsjukdom”.

Claes och A. observerade den upprepade förekomsten av difteri i samma hus i en stad, där smittämnet var nyintroducerat och därför låg latent i huset ett tag … .

Det kom till mig påminnelse från mitt medicinska arbete i München om att det fanns två barn i ett hus på Lindwurmstrasse, en familj som bodde i ett enkelrum på 3:e våningen, med intervaller på 3 till 4 månader av våldsam difteri båda attackerades upprepade gånger. Det yngre barnet 3 år gammalt genomgick traektomi (strupsnitt) och dog under den andra infektionen. När familjen lämnade rummet efter 6 månader, insjuknade ett barn till de nya hyresgästerna och en vuxen person i samma sjukdom.

En iakttagelse från Krieger förtjänar också att nämnas här i lägenheterna hos 22 familjer, särskilt drabbade och hemsökta av krupp och difteri, sedan i 30 andra lägenheter, som var iögonfallande. Vissa män skonades trots intimt umgänge … . Under fyra olika år förlorade en familj 4 barn i difteri och krupp, och under ett av åren de två kvarvarande barnen samtidigt insjuknade i det, medan i de andra nio familjerna under hela denna tid endast 1 fall inträffade.

Det visade sig att bostaden för de sjuka familjerna på vintern värms upp mer och utifrån maximala, lägsta och momentana temperaturer bestäms medeltemperaturerna vara några grader högre än i de andra bostäderna.

Även om det inte är säkert, är det mycket troligt att i dessa fall finns smittkällan i rummet och där takfyllningarna för konservering och förökning av mikroorganismerna erbjuder mycket gynnsammare förhållanden än så. Misstanken är främst inriktad på väggarna. Hon är faktiskt det enda föremålet i huset som har funnits i århundraden och är skonad från yttre störande störningar under lång tid. Kanske de är huvudorsaken till olika utbredda sjukdomar, som rådde redan under tidigare århundraden och ännu inte har försvunnit från jorden idag.

Slutligen delar jag analysen av Fehlboden, från ett hus (Neureudnitz, Stötteritzerstrasse 21), i vilket cirka 25 fall av tyfus inträffade inom en månad. Golvbjälklaget i ett rum på bottenvåningen, varifrån epidemin började och från ett rum på 3:e våningen, där 2 fall, inklusive ett dödligt, hade inträffat … . Det som till en början var slående i denna golvbjälklagfyllning var den höga vattenhalten, vilken är 10,5 % på bottenvåningen och 9,8 % på våning 3. Det finns också i vattnet ett utomordentligt högt innehåll lösliga ämnen, och den ansenliga mängden salpetersyra var anmärkningsvärd på 3:e våningen. Det finns vanligtvis inga nitrater i golv. Närvaron av densamma i så stora mängder bevisar att nedbrytningsprocesser av mer organiska ämnen hade ägt rum i stor skala.”

Hur Emmerich forskning hittades

Det har tidigare varit ganska svårt att nyttja Internet för att finna gammal information om fenomenet sjuka hus, där mögel, rötsvamp och vissa bakterier omtalas som förorsakande eller direkt ledande till symtom och hälsoeffekter. På något sätt har många av forskarpionjärernas material hamnat i glömska. 

Fyndet av Rudolf Emmerichs här omtalade forskningsinsats och publikation återfanns lite av en slump. När bläddring skedde i Kungliga Bibliotekets digitaliserade dagstidningar dök insändaren ”Döden i trossbotten” från 1884 upp. I insändaren beskrev undertecknad ”Erfaren hyresgäst” att Kungl Krigsvetenskapsakademien under sin årsdag hade informerat om hälsofaran där mögel och rötsvamp i trossbottnar ledde fram till sjukdom i husen. 

Sökandet gick vidare och Krigsvetenskapsakademiens närmaste årsdag ringades in till sent 1883. När datum kunnat spåras gick det att söka vidare i fler tidningsartiklar. Mycket riktigt hade en framstående ledamot och regementsläkare berättat inför åhörarna om vikten av att undvika fuktskadade trossbottnar. Läs Krigsvetenskapsakademien 1883 – Fukt i golv skapar sjukdom

Regementsläkaren ska enligt tidningsartikeln ha berättat om att aktuell kunskap inte tidigare funnits, och att man baserade föredraget på nya undersökningar som gjorts. Sökandet fick således fortsätta för att om möjligt kunna hitta denna då nya kunskap. 

På vägen att hitta detta återfanns ytterligare en svag referens om att Carl von Linné mer än 110 år tidigare skulle ha kommit fram till lite liknande slutsatser. Mycket riktigt beskrev Linné på latin i skriften ”Mundus Invisibilis” att han såg mögel och rötsvamp i mark och speciellt i husens källare samt bottenvåningar som skadligt och sjukdomsframkallande. 200 år senare, 1907, beskrev även Kungl Vetenskapsakademien detsamma plockat ur Linnés kunskapsbank, till minne av honom. Läs Carl von Linné anade att mögelsvamp orsakar sjukdom

Till sist, för ett antal dagar sedan, kunde Rudolf Emmerich forskning via boken ”Zeitschrift für Biologie” och avsnittet ”Die Verunreinigungen der Zwischendecken unserer Wohnräume in ihrer Beziehung zu den ektogenen Infectionskrankheiten” [2] läsas igenom. Innehållet matchade Kungl Krigsvetenskapsakademiens föredag väldigt bra då huvudtemat var svamp och mögel i trossbotten, samt sjukdomarna man såg förekomma i aktuella hus. Vi gör därför en kvalificerad gissning att informationen från de olika parterna bör vara sammankopplad. 

Torröta – Merulius lacrymans

Begreppet torröta och det latinska namnet Merulius lacrymans syftar till det vi idag kallar Äkta hussvamp – Serpula lacrymans. Emmerich påtalade med tyngd att där torröta i form av hussvamp fanns i golvbjälklagen, där fanns också sjuka människor.

Idag vet vi att hussvampen kräver avsevärt mer fukt för att kunna utvecklas än vad mögel som t.ex. nämnt Penicillium (vitmögel) gör. Mögeltillväxt kommer i regel först och mögelsvamparna avger en mängd sekundärämnen, varav vissa är kraftigt toxiska och andra allergena etc., eller rent av kan bli invasiva och leda till mykos, då relaterat metaboliter som sporer, vilka kan gro i kroppen.

Ytterligare metaboliter såsom MVOC orsakar den lukt som Emmerich beskrev kunna vara vanligt vid förruttnelse i golvbjälklagen.

Hussvampens sporer är idag omtalade att kunna leda till allergiska reaktioner. Sammantagna mikrober och fuktskaderelaterade bakterier likt Aktinomyceter samt Mykobakterier bör kunna leda till en högst sjukdomsframkallande ”metabolitcocktail”, vilken även idag till del eller helhet letar sig upp från golvbjälklag först och främst till våningsplan ovanför. 

Exogena infektioner

Med exogen infektion och sjukdom menas att mikrober som t.ex. här aktuella, överförs från en källa likt omgivningen eller en annan person, och hos värden orsakar sjukdom. 

Emmerich beskrev även andra typiska ”sjuka hus symtom och hemsjukdomar” såsom feber, aptitlöshet, huvudvärk, allmän svaghet, illamående, hudutslag etc.. 

Diskussion skedde också kring fenomenet att förstoppning och illamående uppstod vid exponering. Emmerich var våghalsig då han under sin karriär injicerade kolerabakterier i sig själv och under aktuell utredning drack lite av vattenextraktet från fukt- och mikrobskadad golvbjälklagsfyllnad. Han fann då att magåkommorna troligen var kopplade till infektion i lungorna.

Idag vet vi att lungorna och magen har en direkt koppling till varandra och att inandning av mykotoxiner och andra metaboliter kan ge både förgiftningssymtom samt andra symtom likt magproblem. Dessutom sväljs en del av metaboliterna man andas in via sputum från andningsvägarna och näsa-svalg. Påverkan kan därför ske via flera olika vägar. 

Golvbjälklaget då och nu

Även om vi lärt från dåtiden och Emmerich samt andra forskare har den viktiga historiska kunskapen hamnat på glid och liksom förskjutits. 

Då kunde man bygga med allsköns olämpliga fyllnadsmaterial och isoleringstyper. Det förekom bland annat torv och mull som isolering och fyllnad. Idag finns därför s.k. mullbänk – mullbänksgrund kvar i vissa lite äldre hus. 

Forskning som Emmerichs gjorde att man övergick i att istället för mullbänk bygga upp golvbjälklaget med frigång till marken, med det som kom att kallas torpargrund. Torpargrunder fungerade bättre och var mer fuktförlåtande, men stod sig inte framåt 1920-talet när torpen blev omoderna och man istället började bygga krypgrund, med mer isolering samt modernare och ur fuktaspekt sämre isoleringstyper likt mineralull i golvbjälklagen. 

Den alltmer ökade isoleringsmängden i golvbjälklagen gjorde att värme inte så lätt som i torpargrunderna släpptes igenom till grundläggningen. Hela konstruktionen blev svalare och därför fuktigare, ju mer isolering som lades. Det får vi nu sota för då sjuka hus med de nya byggsätten (kallvind inkluderat) blivit alltför vanligt förekommande, kanske återigen. 

Tack vare att vi inte låtit den gamla viktiga kunskapen införlivas med dagens byggmetoder, så har vi skapat en rad olika riskkonstruktioner.

Hälsovårdsstadgor

1874 introducerades Sveriges första Hälsovårdsstadga. I den stod beskrivet om den potentiellt skadliga effekten som fukt, mögel och rötsvamp kunde ha på husets brukare eller invånare. Bostadsinspektörer anställdes för att övervaka den sanitära inomhusmiljön bl.a. i lägenheter. En av dessa var Docent Germund Wirgin som axlade de tidigare forskande kollegornas rön genom att 1913 skriva ”De skadliga följderna af fukt i bostäder”. 

Mögelexponering ökar infektionskänslighet

Något som de på Emmerich tid kanske inte helt hade på det klara, är att mögelexponering genom toxiska etc. effekter kan öka den exponerades infektionskänslighet. Då drabbas man lättare av vissa sjukdomar. 

Evidensen som Emmerich och de forskare han refererade kom fram till, var att sjukdomar som tyfus, kolera, difteri och lunginflammation var långt vanligare där det fanns fuktskador och mikrober i golvbjälklagen. Det är inte så långsökt att mikrobiell exponering som mögelexponering kan ha varit en av anledningarna till att andra patogener lättare kunde angripa och infektera värden. 

En annan forskare som genom sitt arbete rörande sjuka hus ger stöd åt denna teori var engelsmannen Edwin Chadwick (1800-1890). Han beskrev att sjukdomar nästan helt försvann när husen och inomhusmiljön hölls i bra ordning.