Sjuka hus, så som sällan eller aldrig tidigare beskrivet

Vilken historia har sjuka hus?

Om vi backar bandet så långt vi i nuvarande läge kan, återfinns några gedigna källor som dateras till mer än 2000 år tillbaka.

I Gamla Mosebok i Bibeln, som dateras till ca. 500 år f.kr., berättas ingående om mögel i hus och på kläder. Det ansågs orent samt mycket illa och anmälningsskyldighet fanns till prästen. Denne fattade beslut om saneringsåtgärder som kunde vara långtgående med rivning av de drabbade husen och bränning av skadade klädesplagg. [1,2]

När Mosebok översattes från hebreiska till latin kom den ursprungliga benämningen för mögel ”tzara´at” att tolkas som sjukdom via begreppet lepra.

Hippokrates (460-370 f.Kr.) var en grekisk läkare som blev så pass känd för sina många verk att han kallas för medicinens fader. I Hippokrates texter utläses t.ex. att dålig luftkvalitet ansågs vara förorsak till olika infektionsrelaterade sjukdomar. [3]

För runt 2000 år sedan fanns en romersk arkitekt och författare vid namn Vitruvius. Han menade i sitt verk ”De architectura libri decem” år 27 f.Kr. att hus måste byggas utefter klimatförhållandena på byggplatsen för att kunna vara hälsosamma att vistas i. [4]

Vitruvius berättade också att tidigare generationer varit intresserade av hälsa och därför noga undersökt nya områden för att utröna om det kunde vara hälsosamt att bosätta sig där. Han beklagade sig dock över ett bristande intresse från politikers sida och menade att politikerna gjorde sig kända och tog största platsen, även om de inte hade så mycket att komma med. [4]

Sjukdomsbegreppet i samband med fuktskadade hus kom att följa med långt fram i tid. Prästerskapets bedömning av och reglering kring det vi idag kallar sjuka hus kom att finnas med en bra bit in på 1800-talet. Man kallade relaterade skador i hus för ”husröta”. [5] Orden röta och förruttnelse användes både för att beskriva viss sjukdom och husens skick. 

Vidare bör man också ha använt sig av uttrycket qwalm, för att beskriva kopplingen mellan fuktskador, mögel, lukt ohälsa i hus. 

Efter medeltidens mörker

Efter att under medeltiden ha släpat efter kom hygien- och boendeaspekter att hamna på framträdande personers bord. En av pionjärerna var Sir John Pringle (1707–1782), en skotsk läkare med doktorsgrad. Han sammanfattade viktiga hälsoaspekter. 

Johann Peter Frank (1745-1821) från Bayern blev världens första professor i hygien. Samtidigt med honom verkade norrmannen Hans Strøm (1726-1797) för att genom översyn av bostadsförhållanden kunna motverka sjukdom. Han framförde bl.a. att frisk luft och ventilation, jämte motverkande av fukt och fuktkällor etc. var av stor vikt för att undvika sjukdom. 

Den krassa verkligheten och arbetet som dessa samt andra prominenta personer lade ner resulterade i lagar och hälsovårdsstadgor. Den första lagen stiftades i England 1848 och baserades på arbete från Edwin Chadwick (1800-1890). I detta arbete beskrevs särskilt arbetarklassens många gånger osanitära förhållanden. Sjukdom sammanknippades med fukt, smuts, luftföroreningar, trångboddhet och överbefolkade städer.

Viktigt i arbetet var aspekten att sjukdom nästan försvann när husen och miljön hölls i bra ordning. Chadwick menade att förlusterna i människoliv var större p.g.a. osanitära boendeförhållanden än vad förlusterna varit i nationens krig under då modern tid. [6]

1874 författades Sveriges första hälsovårdsstadga. Ingående i stadgan var kraftfull reglering om sanitära miljöer i bostäder och hus. [7] Byggnadsinspektörer anställdes för att kontrollera att stadgan efterföljdes. 

Industrialiseringen och skapandet av nya sjuka hus

På senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet skapade industrialiseringen och befolkningstillväxten ett stort behov av boende, särskilt i stadsregionerna. Det byggdes snabbt och byggfukten skapade problem med sjukdom. De som flyttade in kallades ”svampar” då icke ansvarsfulla personer menade att de inflyttade absorberade fukten och det uppenbart skadliga: 

Citat från boken Nya Stockholm 1890 ”… byggherren fick tjugo reumatiska febrar, femton lunginflammationer, tio ögonsjukdomar på sitt samvete, men såg nöjd ut, byggde flera hus, fick ännu fler sjukdomar att svara för, samlade mycket pengar och frågan uppstod om att välja in honom i stadsfullmäktige.” [8,9]

Journalister, forskare och läkare som varnade

1913 kom den svenske docenten Germund Wirgin (1868-1939) som läkare och byggnadsinspektör att spela en stor roll i att lyfta fram de missförhållanden som rådde kring fukt i hus. Germund föreslog att ohälsa och sjukdom var relaterat med fukt och mögel i hus. Han menade också att det utifrån Hälsovårdsstadgan fanns möjlighet att utrymma och stänga hus som var sjuka. Detta beskrevs bl.a. i tidsskriften Hygiea och artikeln ”De skadliga följderna af fukt i bostäder och sättet att förebygga och aflägsna dessa.”

Samtida med Germund Wirgin fanns norske Axel Holst (1860-1931) som var professor i bakteriologi och hygien. Axel varnade för sjukdomar relaterade till infektion beroende på boende i källare där man utsattes för gaser och mikrober från nedbrytning i markmaterialet. [10] 

1938 klev en journalist vid namn Ludvig ”Lubbe” Nordström (1882-1942) in i ämnesområdet genom en reportageserie kallad ”Lort-Sverige”. Han beskrev bl.a. eländiga boendeformer där man inte tänkt på inomhusmiljön och hälsan hos de boende utan istället ville komma så billigt undan som möjligt. I reportageserien beskrevs fukt, rötsvamp och mögel tillsammans med sjukdom som ett utbrett problem. [11,12]

I Lubbes arbete återfinnes begreppet ”tjuka” i förhållande till rötsvamp och mögel i hus. ”Tjuka” var ett begrepp som även användes för att allmänt beskriva ”sjuka” hos folk. 

Lubbe mötte kritik och försök att förringa och stoppa hans reportage om den utbredda misären som rådde. Dessa försök lyckades inte. Istället mynnade den undersökande journalismen ut i ett omfattande reformarbete och framtagande av hälsosammare hus och mindre trångboddhet. 

Sjuka hus efter andra världskriget

Trots hälsovårdsstadgan 1874 kom sjuka hus bevisligen att vara vanliga fram till att Lubbe genom sina reportage satte ned foten på problemet. Reformarbetet gjorde att husen byggdes i den modernare formen vi känner dem idag. Torpen blev omoderna och beboddes inte mycket längre fram än till 1960-talet. 

I takt med nya hälsosammare hus, vilket man verkligen lyckades med att uppföra, startade tyvärr spekulations- och experimentbyggande igen. 

Platta på mark göts direkt mot marken utan underliggande fuktskydd. Den äldre grundkonstruktionen med en över mark upphöjd trossbotten benämndes torpargrund, för att distanseras från den lite mer utvecklade grundläggningen krypgrund.

För att möta de vanliga fuktproblemen som mögel och rötsvamp stod för användes från 1950-talet och fram till förbud 1978 högtoxiska träskyddsmedel med klorfenoler, dioxin och furan. Uppfattningen inom byggbranschen var sådan att man kunde ersätta fuktförlåtande byggnadsmetoder genom att istället behandla husen med träskyddsmedlen. Klorfenoler som pentaklorfenol kom att kommersialiseras och tillsättas även i färger för målning av hus m.m..

Miljonprogrammets sjuka hus

1965 fattades ett politiskt beslut om att det under en tio år lång period, fram till 1974 skulle byggas en miljon nya bostäder. Detta kom att kallas miljonprogrammet under vilket det också byggdes en mängd skolor och offentliga byggnader. 

Nya byggmetoder infördes vilket måste benämnas experimentbyggande. Träskyddsmedel användes som aldrig förr och var nu ännu giftigare än tidigare. 

1973 sammanföll experimentbyggandet med den krigsinitierade oljekrisen. Myndigheter ställde krav på energihushållning vilket bl.a. resulterade i mer och nyare typer av isolering (mineralull) i husen. Ventilation var mindre viktigt. Husen byggdes upp som plastpåsar med byggfolie i väggar och tak för att i möjligaste mån undvika fuktskador, som ändå blev vanligare än tidigare. 

Det var under denna tid som allt fler rapporter inkom från olika länder att barn och vuxna blev sjuka i de nya husen. 

Fenomenet med sjuka hus blev så vanligt att det fick olika benämningar. Till en början kallades det ”kontorssjukan” [13] för att även appliceras på daghem som ”dagissjukan” [14]. Senare omkring 1980 övergick begreppet till just ”sjuka hus”. [20] I engelskspråkiga länder kallades det ”SBS – Sick building syndrome”. [15]

Forskning startade

Det finns en mängd forskningsresultat och debattartiklar att finna under ämnena sjuka hus och SBS – Sick building syndrome. Optihus ämnar inte ta upp så många exempel i denna artikel utan istället sammanfatta utifrån den mångåriga kunskap som inhämtats. 

Debatt startade och försök att komma på vad det var som förorsakade sjukdom samt typiska symtom gjordes. När man nu tittar tillbaka på det totala arbetet som utförts förefaller det som ett tomt famlande i luften. Frågan är varför det blev så och vad vi vet idag?

Det går inte att sticka under stol med att intressenter, myndigheter, politiker och andra ansvariga försökte göra likt det Lubbe råkade ut för. Så fort någon farhåga eller något resultat kunde närma sig kärnan så utgick först tystnad, sedan dementier och räckte inte det skedde ren mobbning.

Så kallade experter skickades ut för att lugna ned och tala om att det barn, vuxna och arbetare upplevde i förhållande till de sjuka husen, inte kunde bero på mögel, bakterier, kemiska ämnen såsom flytspackel, förtvålat golvmattelim, formaldehyd eller träskyddsmedel. [9] I länken ovan till klorfenoler framkommer denna omfattande och graverande tystnad samt dementi med bevis. 

Det krävdes både tung motexpertis och väldig tur för att överhuvud taget nå framgång i rättsärenden där kärande part sökte få rätt i ett sjuka hus ärende. Bl.a. sammanfattas det i boken ”Byggande med kunskap och moral” Kritisk granskning av Sveriges sjuka hus. [16,17] I boken framlyfts också det riskabla förhållandet med att köpa hus.

Trots, eller kanske tack vare författarnas verkliga expertkunskaper försökte en ”sjuka hus-målvakt” förkasta och stoppa boken. Det försöket lyckades inte. 

SVBK och psykiska faktorer

SVBK är ett begrepp som står för Sveda- värk- och brännkärring. Inom sjukvården gavs detta begrepp som en slags diagnos i journaler då vårdsökanden inkom. Detta drabbade även dem som klagade över sjuka hus. Författarens mor som arbetat hela sitt yrkesverksamma liv som (förste) läkarsekreterare vidimerar att det var vanligt förekommande att SVBK skrevs in i journalerna. 

När patienten inte kunde bevisa vad symtom och sjukdom berodde på vinklades det snabbt över till att handla om psykiska faktorer. När patienterna själva fick rätten att läsa sina journaler användes inte längre SVBK öppet.

På arbetsplatser där flera personer klagade över miljön och symtom samt hälsoeffekter, förekom det att utredande konsulter och vården menade att det handlade om masspsykos. 

Tråkigt nog kom det här med psykiska faktorer fortsatt att projiceras mot patienterna eller de som klagade. [9]

Sjuka hus-utredningar rann tack vare målvakternas flitiga arbete ut i sanden och verksamheterna samt skolbarnens dagar fick förlöpa som tidigare, tills problemet i de enskilda fallen med faktisk sjukdom blev och än idag blir för stort. 

Under tiden har astma, allergier och autoimmuna sjukdomar ständigt eskalerat, räknat i antal drabbade. 

Nedsläckningen av sjuka hus begreppet

Det var en ordentlig debatt kring sjuka hus och mediebevakning som skedde. Varje vecka och periodvis tätare än så rapporterades nya fall. 

Aftonbladet var en av de tidningar som rapporterade och 2003-04-28 startade en ny artikelserie i ämnet. Journalister som Lennart Arnstad m.fl. satte med en rad artiklar fingret på problemen ute i verkligheten. 

Samtidigt som reportageserien rullade ut släpptes en uppmärksammad studie från Uppsala Universitet, som tydligt ringade in problembilden och beskrev sjuka hus som en metafor vilken är obsolet (föråldrad, omodern). Viss kritik från kommunala tjänstemän släpptes fram emot mediernas nyhetsbevakning. Tjänstemännen och politikerna tyckte att mediebevakningen blossade upp problemen till att få större  proportioner än vad som var verkligt. [25]

Politiker på regeringsnivå hade dock tjock hud, som ett pansar likt tyskarnas under andra världskriget av fienden fruktade Tiger-stridsvagnar. Regeringen hade sedan länge ett väl utarbetat sätt att hantera folkhälsoproblem som dessa etc.. Kanske hade de lärt sig av cirkusdirektören François Bronett som myntat ”Största möjliga tyssstnad”? För att få svar på varför tystnaden är så graverande gentemot allmänheten måste det tidsmässiga bandet backas. Det gör vi längre ned i artikeln. 

Trots motarbetandet kom sjuka hus begreppet att smyga sig in hos vissa läkare som till skillnad från många andra i sak okunniga förstod vad det handlade om. Ungefär 2006 startade en orkestrerande rörelse vilken släckte begreppet i princip i hela västvärlden. Man hänvisade till att sjuka hus inte var en klinisk diagnos och att begreppet därför skulle avskaffas. [18] 

Det var inte bara begreppet som togs bort. Möjligheten att få forskningsbidrag minskade samtidigt som det i princip blev stopp för att få sjuka hus forskning presenterad i de flesta förekommande databankerna, där man kan söka efter och även köpa forskningsrapporter. 

Istället myntades av de etablissemangsstödda parterna OBO – ospecifik byggnadsrelaterad ohälsa samt BRO – byggnadsrelaterad ohälsa. Det hela kan tydas som ett försök att vinna mark i att tysta ned och vilseleda.

OBO och BRO har inte fått något ordentligt fäste så som begreppet sjuka hus fick. Idag är hela ämnesområdet mer svävande och ännu svårare än tidigare att greppa om man som forskare, drabbad eller bara intresserad vill veta mer. Det passar ju såklart vissa intressenter i samhället. 

Vi skulle kunna länka till några referenser här gällande OBO och BRO, men ser tråkigt nog att det i relaterade dokument förekommer målvakter med deras försök till dementier.

Världshälsoorganisationen öppnade upp för ärligare spel

2009 utgav WHO Världshälsoorganisationen riktlinjer gällande fukt och mögel i hus. Man hade vid detta laget kunnat konstatera att det fanns vissa kopplingar mellan exponering och utvecklande av sjuka hus problem. [19]

Denna utgåva av riktlinjer från WHO blev omvälvande och uppmärksammad. Plötsligt var det svårare för målvakterna att säga nej, även om de stolt fortsatte i sina gamla galoscher. Nu var etablissemanget snabbt tvunget att tänka om för att vidare kunna så ut villospår och dementier. 

Sådant försök initierades, antingen medvetet eller omedvetet, 2015 genom att Riksbankens Jubileumsfond delade ut 26 miljoner kronor till svenska forskare som kom fram till att exponering av träskyddsmedel samt mögel i hus inte kunde innebära några toxiska aspekter.

Den största faktorn till sjukdom är enligt forskarna den rädsla för mögellukt och träskyddsmedelslukt som uppstår hos drabbade. Det görs nu gällande som enda sanningen att rädslan är drivande i att utlösa sjukdomsreaktioner i kroppen. (Se referens under länken till träskyddsmedel ovan.)

Återigen har psykiska aspekter lyfts fram som det avgörande för inbillning av och utveckling av sjukdom i fuktskadade hus. Denna gång har det vinklats på ett förfinat sätt, vilket i slutänden drabbar sjuka lika illa som tidigare.

Den som har fått en stämpel inom vården att vara psykiskt sjuk kan inte få igenom något klagomål gällande sjuka hus. Ofta bemöts sjuka hus patienter väldigt illa eller inte alls inom vården. En person som vid Umeå universitet, där även nej-sägande forskare verkar, har uppmärksammat detta och kommit ut med en avhandling som bör ligga närmare verkligheten än vad hennes kollegors avhandlingar gör. Läs Berit Edvardsson ”Det är inte mig det är fel på, det är huset”. [21]

På tvären mot de köpta svenska forskarnas försök att rädda mångmiljarder åt rikemännen, ser vi nu myndigheter i sakta format börja lägga fram mer av den verkliga sanningen kring sjuka hus. När man inte kan neka rakt av måste det smygas fram, läggas i en väl bäddad kontroversiell vagga och noga kontrolleras.

Den kontroversiella vaggan innebär att man erkänner att folk blir sjuka i husen, men att budskapet ”vi vet inte vad det beror på” läggs fram. I vaggan och kontrollen ligger även att det inte får forskas kring toxikologiska faktorer etc.. Därigenom, när bevis inte tillåts att läggas fram, omöjliggörs att rättsfall får bifall. 

Vad säger myndigheterna om sjuka hus idag?

Till sist, ett antal år efter att WHO bröt isen rörande mögel i hus, så började Folkhälsomyndigheten att lägga ut information. Informationen de presenterar är om än väldigt bristfällig ganska omfattande, men givetvis utesluts begreppet sjuka hus. [22]

Arbetsmiljöverket sträcker sig till att nämna OBO ospecifik byggnadsrelaterad ohälsa och samtidigt också nämna att det tidigare kallades sjuka hus. [23] Arbetsmiljöverket har tidigare så som andra myndigheter varit väldigt slappa genom att att låta verksamheter med fuktskademiljö fortsätta utan åtgärder. Bland annat gäller det skolmiljö som också är en arbetsplats.

Boverket är ytterligare en myndighet som i allra högsta grad har ett ansvar att fylla. Här läggs grunden för ett hälsosamt byggande och förvaltande av hus samt fastigheter. 2006 fick Boverket i uppdrag av Regeringen att kontrollera hur våra hus mår. 2009 presenterades en rapport som lyfte fram brister i form av fukt och mögel som vanliga. I rapporten kan följande utläsas:

”De hälsoeffekter som dålig inomhusluft kan leda till innebär samhällskostnader av olika slag; exempelvis sjukvårdskostnader, produktivitetsförluster, försämrad livskvalitet och allmänt obehag/lidande. Det är dock inte känt exakt hur sambanden mellan luftkvalitet och hälsa ser ut. Därför är det också svårt att avgöra omfattningen av de hälsoproblem som undermålig inomhusluft orsakar, vilket i sin tur gör det svårt att fastställa värdet av de samhällsekonomiska kostnaderna som den dåliga inomhusluften leder till.

Men om vi förutsätter att en god ventilation också leder till ett förbättrat hälsotillstånd bland de personer som idag har problem, reduceras de ovan nämna samhällskostnaderna. Detta kommer i sin tur att påverka stat, kommuner, landsting, företag och enskilda i positiv riktning.” [24]

Vad är det som blivit fel?

För att kunna bygga vår framtid måste vi känna vår historia. För att förklara vad som blivit fel backar vi därför i denna artikel och lyfter fram samt lägger till några punkter.

• Som romaren Vitruvius berättade tenderar politiker än idag, 2000 år senare, att agera precis som på romartiden. De tar plats för egen och andras vinning utan att ha så mycket kunskap och vettigt att komma med. 
• Precis som det berättades i boken Nya Stockholm 1890, fullkomligen struntar ansvariga i de boendes hälsa, till fördel för ekonomisk vinning och inträde i högre samhällsposter. 
• Industriella intressen och vinstintressen i övrigt har gått före gällande lagar och sunt förnuft. De som står bakom de industriella komplexen har sett till att kraftfullt påverka och korrumpera politiken samt också myndigheterna. Intressenterna styr så kraftfullt med sina pengar och sitt inflytande att de går alla vägar de kan för att uppfylla sina mål. De sponsrar t.ex. riktad forskning, som gör begreppet sjuka hus kontroversiellt. Huruvida Riksbankens Jubileumsfond haft detta mål går inte säkert att säga, men möjliga motiv finns där, samt forskningsresultatets egendomliga utmynnande i sak. 
• Det går inte att lagföra politiker och tjänstemän som ej följer de lagar inom området som faktiskt finns, exempelvis Försiktighetsprincipen i Miljöbalken. Regeringen Palme avskaffade i princip tjänstemannaansvaret 1974. De ansvariga och beslutande vet att de milt sagt kan agera slöfockar och dementera behov av sjuka hus åtgärder. De vet också att de kan mobba dem som står på sig om åtgärder, utan att själva bli föremål för rättsliga åtgärder.
• Politiseringen och de egentligen olagliga maktmetoderna som används emot ärliga forskare och personer, har eskalerat kraftigt under de senaste 20 åren. En kvinnlig forskare från Finland berättar om detta, med egen erfarenhet. [28] Hon är inte på långa vägar ensam att upptäcka och utsättas för maktspelet och cirkusen rörande sjuka hus. 
• Sjukvården stämmer in och psyksjukförklarar gärna de som klagar. Sedan kan klagan lätt avfärdas som tokerier, likt SVBK-begreppet stod för och gjorde. 
• Undertecknad har tidigare skrivit en del debattartiklar inom ämnet och därför blivit kontaktad av de betalda målvakterna. En forskare ringde och sade att ”varför skriver du om det här med klorfenoler, det är ju vi som gör det”. Det var ett uppenbart försök att tysta. Ytterligare en högt titulerad person ringde och tyckte att information skulle plockas bort. Annars skulle hen ge tillbaka. Det var ett uppenbart hot. Vid senare möte med vederbörande kom det fram att det hela med tystnaden och förhalande av åtgärder i sjuka skolor handlar om pengar. Vederbörande var alltså som konsult i relaterade skolärenden medveten om att behöva agera som målvakt för att bevaka ekonomiska intressen och de kommunalt ansvarigas önskemål om tystnad och dementerande riskkommunikation. 

Visst arbete har skett bakom kulisserna på regeringsnivå, trots avslag efter motioner om åtgärdskrav gällande sjuka hus. [26] Man satte upp Miljömål 2020 där det omtalades att ingen längre skulle fara illa av inomhusmiljön i hus och fastigheter. Troligen hade politikerna inte greppat hela problembilden, dess omfattning och komplexa natur. Miljömålet har under tystnad missats, vilket var lätt att förutsäga att så skulle ske. Var miljömålet en valfloskel och ett sätt att tysta kritik, ett sätt att vinna tid att lägga allt i den kontroversiella vaggan? Är verkligen Regeringen så här naiva?

Viss förändring till det bättre har skett gällande hanteringen av sjuka hus, men så länge alla ansvariga parter inte kan lagföras och så länge tystnad och förnekelse samt kontroversiella vaggan tillåts finnas kvar, räcker det inte att myndigheterna informerar. Målvakterna kommer in i ärendena och kör sina tricks med lugnande riskkommunikation.

Ut med trollen i solen

Det sägs att trollen spricker när de kommer ut i solen. Lubbe lyckades med sina reportage om Lort-Sverige. Trollen sprack då åtminstone lite för en tid framåt. Förhoppningsvis kan fortsatt belysande av sjuka hus och bevarande av begreppet som en väl fungerande och högst aktuell metafor göra att det bristande samhällssystemet återigen spricker eller omdanas. 

Problemet är att tystnadskulturen och det ekonomiska intresset är så djupt rotat att det rejält cementerats. 

Dessa troll äter barn till frukost. De struntar blankt i att barn är känsliga för miljöexponering såsom aktuella och tar livslång skada. Vad är egentligen värre än att medvetet låta barn fara illa? 

Förhoppning kan ställas till Barnkonventionen som antogs 1989 och blev lag 2020. Sveriges regering har många gånger varit skrytsamma om att barnens rättigheter och välmående är högt prioriterat. Detta skryt har varit en medveten lögn inom vissa aspekter, som t.ex. sjuka hus. FN har uppmärksammat och givit Sverige kritik för att det finns brister i både lagstiftning och praxis. [27]

Optihus AB står på barnens sida och kommer att återkomma i ämnet. 

Relaterade blogginlägg

Läs gärna vidare på Optihus blogg i till sjuka hus relaterade blogginlägg.

• Är begreppet husdoktor fortfarande validerbart?