Hoppa till innehåll 
Torpargrund är en mycket gammal grundläggning även om själva begreppet troligen inte myntades förrän senare, i samband med att den modernare krypgrunden började byggas.
För att skydda konstruktionsvirke från vatten och rötsvamp placerades naturstenar strategiskt under bärande delar av torpet. Därefter byggdes glipan mellan mark och syllstock igen med sten likt bilden här visar. Antingen lavade man stenarna fritt på varandra vilket kallas kallmurning eller så användes kalkbruk.
En marknära konstruktion som torpargrunder utgör blir fuktutsatt och ofta drabbad av skadeinsekter, mögel, bakterier och svamp såsom hussvamp etc.. Detta kände man till och vidtog därför vissa åtgärder för att förekomma problemen. Idag finns både kunskap, fuktmätare och avfuktare att tillgå i såväl förebyggande som akut skede.
Artikeln ingår i Optihus forskningsbaserade kunskapssamling om hus och i den totala guiden riktad till husägare samt husköpare.
Ibland framställs gårdagens samhälle som primitivare och kunskapslösare än samtiden idag. Inom vissa områden kan det stämma ganska väl men definitivt inte då det kommer till hus och fuktsäkerhet.
Att det sedan tusentals år tillbaka har experimenterats med olika konstruktionssätt ur fuktsäkerhets- och inomhusmiljöaspekter står klart via handlingar och ruiner som finns bevarade från romarrikets tidevarv. En del av kunskapen våra förfäder hade verkar dock ha glömts bort med rikets fall eller har förskjutits p.g.a. politiska och industriella intressen.
Just när det kommer till torpargrunder, husbyggnation och fuktsäkerhet under medeltid och tidig modern tid tid har vi inte så mycket mer att gå på än kvarvarande torp, flyktigare beskrivningar och att jämföra konstruktionssätt utifrån våra moderna fallerande konstruktionsmetoder samt nuvarande fuktkunskap.
Under släktforskning och forskning om hus i allmänhet har undertecknad mött information om att soldater och ryttare kunde bli bötfällda om de lät husröta gå i boställena. Man fick inte lov att låta torpen förfalla genom slitage och fuktskador.
Husröta kunde ekonomiskt belasta roten och rusthållaren som betalade för torp och utrustning, vilket särskilt ifråga ryttare var mycket dyrt. Dessutom skulle manskapet och hästarna hållas friska och kunna prestera bra i fält mot lede fi.
Att mögel och rötsvamp inte var hälsosamt framkommer ganska tydligt genom de romerska källorna samt via bibeln vilken man följde likt en lagbok. Med andra ord har innebörden i vårt begrepp sjuka hus varit känt mycket länge.
Äldre torp och gårdar är ofta placerade där markförhållandena sågs som gynnsamma. Det innebar en högre belägen tomtmark där risken var mindre för översvämning och högt uppstigande grundvatten.
Markförhållandena behövde vara bra och fasta där man lade stenar under bärande delar av torpen. Sättningsskador kunde annars bli besvärliga.
Till en början i processen byggdes en typ av plintgrund upp med natursten under syllstockens hörn, s.k. knutstenar. Stenplintar kunde också stabilisera upp golvreglar in under grunden om dessa inte vilade direkt mot marken.
Mellan de yttre plintarna lavades stenar upp som en mur vilket kallas för att kallmura. Det finns också torpargrunder som byggts genom att man murade med kalkbruk.
Golven var vintertid dragiga och kalla. Kallmurningen utestängde inte vind och kyla annat än vid rikligt snöfall så att snö för isolerande verkan kunde skottas upp längs ut med grundmuren. Därför lades en isolerande mullbänk inne i grunden.
Ett knep för att bättre bibehålla värmen i torpet var att anlägga mullbänk. Ordet kommer från den isolering av mull och torv etc. som lades på utsidan av huset, runt torpargrunden och en bit upp mot väggarna. Det blev som en bänk att sitta på.
Detta medförde fukt- och rötskador och var ingen vidare hållbar lösning. Kombinerat eller som alternativ lades istället mull upp mot insidan av grundmuren, genom att blanda torr jord med torv eller annat lämpligt material. Det finns också torpargrunder som har total utfyllnad av mull mellan golvreglarna.
Även om markförhållandena var dränerande och lämpliga för att bygga torp kunde man inte få bort markfukten.
Knutstenarna och stenfoten i övrigt drog inte upp någon fukt såsom mullbänken kunde göra. För att skydda syll, golvreglar och brädgolvet lades björknäver mellan mullbänken och trät. Näver kunde också läggas som fuktbroms och viss isolering mellan knutstenar, stenfot och trä. Det motverkade effekterna av köldbrygga som uppstår under förhållanden där stenarna är kallare än omgivande luft och träkonstruktionen i sig.
Att vi idag kallar mull och annan isolering i torpargrunden och golvbjälklaget för mullbänk, kan vara en kvarleva från tiden då mullbänken lades rejäl på utsidan av torpen.
När mullbänken endast lades mot insidan av stenfoten och det inte fanns någon alternativt lätt isolering i golvbjälklaget, skapades en variant av varmgrund. Värme tilläts stråla ned i torpargrunden genom brädgolvet. Eftersom värme har en avfuktande effekt kom konstruktionsvirket att hållas torrare och mullbänken avfuktades till viss del också.
När värme under sommaren strålade ned i torpargrunden kunde man hålla ett något svalare och mer komfortabelt inomhusklimat. Under höst och delar av vintern drog man tvärtom nytta av kvarvarande markvärme.
Eldstäder som användes flitigt var via murstocken och strålningsvärme mot golven också en liten men betydande del av den avfuktande värme som nådde torpargrunden.
När vi idag pratar varmgrund ser konstruktionen lite annorlunda ut. För att få till en väl fungerande varmgrund måste undersidan och utsidan av grundmurarna isoleras. Det underliggande isolerskiktet läggs även över hela markytan. Samtidigt minskas golvisoleringen.
Då mullbänken inte var optimal ur aspekter som värmeisolering samt fukt och motståndskraft emot hussvamp och andra rötsvampsarter, utvecklades torpargrunderna vidare ifråga isolering.
Isoleringen som mullbänken utgjorde flyttades upp från marken till golvbjälklaget eller som man då sade trossbotten.
Fuktkunskap fanns ifråga praktiska lösningar samt även bestämda rön om att för människan oskadlig fukt ledde till skadeverkande bakterier, mögel och hussvamp.
När torpargrundsisoleringen lades i trossbotten visste man att det inte var lämpligt att fullisolera gällande golvreglarnas höjd. Därför sattes stödbrädor eller stödläkt en bit upp på reglarna. Uppe på stöden lades brädor varpå isoleringen placerades direkt under golvplankorna som sedan lades.
Anledningen att isolertjockleken minskades var att det behövdes värmeläckage för att fuktskador skulle motverkas. Ofta lades inte mer än några centimeters isolerskikt.
Själva isoleringen kunde bestå av kolstybb, rester från koltillverkning med sand och jord inblandat. Rekommendationer fanns också om kutterspån eller torv med kalk inblandad.
För att isoleringen inte skulle spridas nedåt mellan brädorna kunde lera, näver alternativt papp behandlad med kreosot, tjära eller asfaltbitumen användas. Senare användes det som kallas råspont eller underlagsspont, där brädorna falsades in i varandra via s.k. not och fjäder.
Brädorna samt stödet som användes till dem bestod ofta av trädets fuktkänsligare ytved, medan syllstock och reglar i övrigt bestod av trädets mer fukttåliga kärnvirke.
För att kunna värma bort annars skadlig fukt öppnades kattluckor d.v.s. ventilationshål upp i tätare grundmurar.
Så länge torpen var bebodda och torpargrunden anlagts på gynnsamma platser och med korrekta byggnadsmaterial, klarade den sig i regel bra från rötsvamp och hussvamp. Avfuktande värme kunde leta sig ned i torpargrunden samtidig som materialvalen tillät att fukt lättare kunde avges både uppåt och nedåt efter fuktiga perioder.
Varmgrundsprincipen frångicks genom denna konstruktion och grundläggningen vidareutvecklades efter betongens introduktion på marknaden till krypgrund. Isoleringsskiktet i krypgrundernas golvbjälklag utökades allt efter energibesparingskrav från myndigheter. Samtidigt byttes de mer fuktförlåtande isoleringsmaterialen ut till sådana som inte var direkt lämpliga, varav några av de vi använder idag.
Ytterligare anledning till skador var renovering och modernisering där tätare golvmattor och golvbeläggningar lades i torpen och husen. Fukt kunde inte längre avges uppåt utan blev stillastående i materialen.
Facit på hand finns idag att den moderna krypgrunden och moderniserade samt tilläggsisolerade torpargrunden, inte håller måttet ifråga att kunna leva ett eget skadefritt liv utan lämplig avfuktare.
En variant till kallmurad eller via kalkbruk anlagd stenfot var huggna granitblock. Det ses särskilt som grundmur under lite mer påkostade hus som mangårdsbyggnader och bruksbyggnader.
Grunden och huset i sig utgjorde ett visuellt uttryck och talade om för betraktare och besökare att här finns det pengar och status.
För att granitsockeln inte skulle sätta sig kunde större underliggande stenar läggas. Olika typer av dränering användes också, likt lerdiken som fylldes med stenkross för att vatten skulle avvisas från grunden och inte kunna underminera den.
Efter att betong började användas under 1920-talet sågs en variant av torpargrund byggas upp, ett mellanting eller en hybrid mellan torpets tidigare grund och krypgrund. Man gjöt grundmurar med ventilationshål men behöll oftast metoden med att endast delisolera trossbotten.
Bra att titta efter är om det finns en gjutram i trä precis under eller strax över marknivå på insidan av muren. Trä i kontakt med mark är inte så lyckat då det kan starta rötangrepp där, likt hussvamp som sedan sprids uppåt trossbotten.
Det hände också att en yttre klack av betong gjöts upp längs med torpargrundens stenfot. Då kom betongklacken att sticka ut utanför fasaden. Finns sådan lösning på huset bör man se över att regnvatten inte kan rinna eller via vind trycka in mellan fasadpanel och betong. Bra är att sätta ett skyddande sockelbeslag, en dropplist som avvisar vatten samt skadedjur likt möss.
Hybridkonstruktionen var till en början dyr att gjuta upp. Därför blandades betongen ut med natursten. Det kallas för att procenta. Den procentade muren är hårdnackad att ta sig igenom och håltagning kan vara ett problem, särskilt om någon sten ligger löst så att borrkronan slås sönder.
Bra gjutningskvalitet ger äldre typ av grundmurar som står länge men vanligt är att fuktuppträngning startar söndervittring, så muren under mark faller sönder i löst ballastmaterial såsom grus eller sand.
Eftersom fukt, mögel och röta varit ett bekymmer för husbyggare och boenden sedan urminnes tider har människan på olika sätt kämpat emot fuktskadorna. Indirekta metoder som att lägga ett skikt av lera mot marken och på olika dränerande och kapillärbrytande sätt bromsa upp fuktvandring förekom.
Trä kunde behandlas med avkok från växter, örter, mossa och lav t.ex. asklav som har mikrobiellt hämmande verkan. Ett annat sätt att skapa giftiga ämnen på trä var att ytligt bränna detsamma.
Byggnadstimmer kunde träskyddas med jordbeck som motsvarar naturligt förekommande råolja eller med tjära samt kreosot som utvanns ur stenkol.
Under efterkrigstiden lyckades forskare framställa och lansera andra extremt giftiga ämnen, så pass giftiga att de själva inte riktigt visste vad de totalt innehöll och vad följderna av användandet skulle bli.
CCA som består av koppar, krom och arsenik var känt som giftverkande och inte godkänt som träskyddsmedel i hus. Det förekom ändå att entreprenörer och privatpersoner använde detta träskyddsmedel vid renovering och nybyggnation. Då det fanns kopparsalt i detta träskyddsmedel så färgade det in trä i grön ton. Medlet förbjöds 1982.
Pentaklorfenol och andra klorfenoler som senare visade sig innehålla även dioxin och furan ansågs till en början vara ett bättre val i hus än CCA. Det användes i mängd, särskilt under miljonprogrammet och kan finnas i renoverade eller sent byggda torpargrunder.
Det är väl värt att undersöka om träkonstruktionen i torpargrunden och i huset i övrigt är behandlad med något av träskyddsmedlen. Evidens finns om hälsoeffekter och uppkomst av mycket envist kvarsittande elak lukt.
Kreosot och tjära färgar in grönt eller brunt och kan lukta lite bränt, asfaltliknande till sött. Klorfenol som av bakterier och mögel omvandlas till kloranisoler luktar med en blandning mellan jordkällare och något kemiskt åt hållet terpener. Klorfenolerna fanns i olika kemiska blandningar och färgade in brunt, grönt eller var färglöst. Det riskerar i färglösa blandningar vara svårt att upptäcka.
Äldre hus kan vara riktigt charmiga och möjligheten finns särskilt i objektet med renoveringsbehov att lyfta fram det gamla och stilfullt blanda med nytt.
De gamla och lite större torpen samt mangårdsbyggnaderna var ofta uppbyggda med ett flertal mindre rum. Det är kanske inte riktigt vad vi söker idag och möjligheten kan undersökas om det går att riva någon mellanvägg för att öppna upp större ytor.
Vatten, el och avlopp är av vikt att kontrollera då det riskerar vara gammalt eller otjänligt och därför är i behov av lämplig uppdatering. Toaletter, kök, vind och tak är annat som kan kräva ordentliga arbetsinsatser.
Stopp ett tag, det är lätt mitt uppe i köpa hus tagen att glömma bort torpargrunden. Vad hjälper det att sätta in nytt kök och renovera våtutrymmen om syllar, trossbotten och golvet ovan torpargrunden fuktskadats och behöver rivas upp för utbyte? Renoveringen inne i huset riskerar bli till ett jobb som måste göras om.
Det tar ett rejält tag i plånboken att behöva göra om igen. Samtidigt orkar man kanske inte med det så bra rent psykiskt. Huset riskerar bli otjänligt ett bra tag innan sanering och renovering är slutförd. Finns skador av mögel, bakterier och rötsvamp bör möbler och annat bohag skyddas, helst genom att tas bort från huset så länge saneringen pågår.
Som potentiell husköpare bör man initialt lägga vikt vid grundläggande detaljer samt helhet. Att börja egenkontrollen och inspektionen nedifrån och gå uppåt i huset är en strategi att vägvinnande och besparande förhålla sig till.
För det första måste torpargrunden gå att inspektera. Där inspektionslucka inte finns bör sådan tas upp på lämpligt ställe.
Finns heltäckande mullbänk och om det är mycket låg frigång mellan trossbotten och marken är det svårt att inspektera även om lucka inifrån eller utifrån tagits upp.
Syllstocken kan delvis kontrolleras utifrån om det går att komma åt den, t.ex. genom att lossa på någon fasadbräda. Dock är det lurigt då insidan kan vara mögel- eller rötskadad utan att det syns utifrån.
Finns kattluckor/ventiler i grundmuren så går det att titta in genom dessa och även ta foto med digitalkamera så man sedan kan förstora fotot för att se bättre. Möjlighet finns också att fuktmäta strax innanför ventilen.
Mycket viktig kunskap är att fuktskador inte behöver finnas synliga från ventilöppningarna. Skador kan vara lokala och därför finns inget bättre än att kunna krypa ned i torpargrunden och inspektera hela utrymmet noggrant.
I torpargrunden som fotograferats ovan syns både det som kallas svartmögel och vitmögel. Redan med det fyndet och kunskapen föreligger saneringsbehov. Dessutom luktade marken kraftigt som jordkällare vilket avslöjar att det även finns jordbakterier kallade Aktinomyceter. Både mögel och fuktskaderelaterade bakterier avger gifter samt luktande och luktsmittande ämnen. Inte sällan känns och sitter dessa lukter upp i hela huset.
Vid en annan kameravinkel upptäcktes under husbesiktningen en rejäl skada i form av rötsvamp som gjort att en syllstock gått mitt av. Syllen har legat emot marken och därför dragit upp markfukt vilket blivit förödande. Noteras bör att fukttransporterande och fuktbindande egenskaper också finns i en mullbänk varför skaderisk finns där mullen ligger emot träkonstruktionen.
Om skadebilden är riktigt omfattande kanske golven inne har satt sig eller sviktar. Det är inte säkert att man kan upptäcka allvarliga mikrobiella angrepp genom de aspekterna, eftersom bärigheten i konstruktionen fördelas ut på olika punkter. Även rötsvampsangripet trä kan till en viss gräns bibehålla viss bärighet.
Är du ute efter att köpa huset, ta det lugnt och metodiskt. Gå ensam in i rummen och känn av bärigheten. Hoppa eller rättare sagt gunga kraftfullt nedåt på golvet på olika ställen för att undersöka om det sviktar mer än normalt. Se bara upp så att eventuella prydnadssaker och annat inte dansar ned från hyllor etc.
Om golven lutar gäller det att ta reda på varför. Har torpargrundens stenfot satt sig, har byggherren uppfört huset med viss lutning, eller finns bärighetsförstörande rötsvamp?
Låter husköparen inte göra adekvat överlåtelsebesiktning faller möjligheten i stort sett bort att i efterhand åberopa dolda fel. Torpargrunder är att se som riskkonstruktion där man kan förutsätta att det finns någon typ av skada. Rent generellt gäller att det som går att räkna med inte går att åberopa som fel vilket säljaren ställs till ansvar för.
Om inspektion innan husköp inte möjliggörs är en klausul viktig att försöka få in i köpeavtalet, där man åberopar rätt att utan kostnad avträda husköpet om vissa skador finns i grunden. Mäklare eller bankens rådgivare kan hjälpa till att formulera klausulen och sätta ev. slutdatum för när inspektionen ska vara slutförd.
Räkna med höga renoverings- och saneringskostnader för att vara på säkra sidan. Ta in offerter om det finns behov att åtgärda.
Begreppet mikrobiell är frekvent förekommande i besiktningsprotokoll efter att en inspektör tagit del av och utvärderat husets samt torpargrundens skick.
Mikrobiell påväxt eller skada innebär att inspektören med blotta ögat kunnat upptäcka att det finns levande eller döda mikroorganismer. Organismerna som begreppet rör är följande:
Alger växer mest på ytor där det tillkommer dagsljus. Åt norr där solen inte blir för stark är algerna vanligare att upptäcka. En algrik yta drar åt sig fukt från luften och binder regnvatten vilket inte är så bra för huset.
Fuktskaderelaterade bakterier och mögel växer på ytan på byggnadsmaterial och in i porösare material som isolering.
Blånadssvampar är lite som mögel men angreppet går någon millimeter in i material som trä. Svamparna drar åt sig fukt vilket kan bana väg för rötangrepp.
Rötsvamp inräknat hussvamp är för trä allvarligare angrepp eftersom mikroberna vid tillräckligt gynnsamma förhållanden fungerar virkesnedbrytande.
Gemensamt för de olika mikroberna är att de i sin livscykel alstrar metaboliter. I metabolitbegreppet ingår allt från luktande till icke luktande kolväten (gasformiga ämnen ingående i begreppet MVOC), en mängd partiklar, enzymer, sporer och gifter etc.
Dessutom har vissa mikrober förmåga att lyfta ut ämnen från byggnadsmaterial och i sin ämnesomsättningsprocess metylera dem till andra närliggande ämnen. Till exempel kan ges att vissa arter av mögel kan lyfta ut och avge extremt giftiga ämnen såsom arsenik och pentaklorfenol till luften i torpargrunden.
Den totala metabolitavgivningen som sker från förekommande blandning av metaboliter är ofta så riklig att allt byggnadsmaterial och marken kontamineras mycket djup och allvarligt. Kontaminerad luft kan komma upp från grunden till inomhusmiljön. Uppe i huset finns möbler, tyger, vägg- och takskivor etc. där metaboliterna fastnar.
Det är svårt till omöjligt att vid rejäl och långtgående kontamination sanera bort det oönskade. Det innebär risk för behov av omfattande sanering, renovering via utbyte av allt skadat material och inköp av nytt bohag samt kläder.
Vissa insekter trivs i trä och i synnerhet om det håller högre fuktighet. Torpargrunder är utan avfuktande åtgärder ofta ett perfekt ställe för insekterna att kunna etableras.
Stoppas inte ett skadeinsektsangrepp upp kan det relativt snabbt gå illa åt träkonstruktionen eftersom insekternas larver banar väg i och livnär sig på träets beståndsdelar.
Så här kan det se ut när insekterna är i farten. De hål som syns kallas för flyghål och fungerar som utgång när skadeinsekten lämnar larvstadiet. Gröna alger och mögel finns också på denna syllstock under en dörr.
I vissa torpargrunder har trä som använts för byggnationen inte barkats av. Under barken kan vissa av de aktuella insekterna trivas. Därför gäller det att titta även under barken och ta bort den.
Vid ett pågående angrepp kan färskare små högar av träspån hittas. Här är ett sådant fynd som är kopplat till bilden ovan med flyghålen.
Vid ett mer omfattande och aktivt angrepp av skadeinsekter är det bra att använda lämplig saneringsvätska. Möjligt är också att det behövs avfuktare, vilken vid lättare skadebild redan utan saneringsvätska kan göra det ogästvänligt för insektslarverna och nytillkommande insekter som annars söker lämpligt ställe och klimat för sin avkomma.
Har det tidigare sanerats med vätskor innehållande pentaklorfenol eller andra klorfenoler kan elak lukt ha utvecklats. Läs mer om det under träskyddsmedel i länk ovan.
En annan skadeinsekt är myror. Hästmyran (Camponotus herculeanus) är väl värd att nämna i sammanhanget eftersom den kan angripa trä och förstöra bärigheten i det. Myrans egenskaper har gjort att den också kallas stockmyra eller hushästmyra.
Torpargrund utgör ett bra ställe för myror att bygga sitt bo. Där lever de skyddat och tillgång till trä finns. Är träkonstruktionen dessutom fuktig och rötskadad trivs de än bättre. Massivt bo med många individer byggs upp och når till sist trossbotten som då påverkas av fukt från boet och själva myrornas angrepp i övrigt.
Finns rabatter med buskar och annat grönt strax utanför torpargrunden ökar risken för att få in skadeinsekten. Växterna binder fukt intill grunden samtidigt som myrorna äter andra insekter, avföring från bladlöss och vissa växter.
Det vanligtvis låga utrymmet i torpargrunder gör tillträde svårt och ibland omöjligt. Behövs åtgärder som sanering eller renovering finns därför ingen genväg. Antingen får man via en lucka inifrån huset eller utifrån börja gräva ur torpargrunden helt och hållet för hand, eller bara gräva som gångar att krypa i. Alternativt rings ett företag med torrsugbil in, som helt sonika suger ut markmaterial via en lång slang.
Marken kan vara kontaminerad med bakterier, mögel och dess gifter samt lukter. I sådant fall är det bra att ta bort översta markskiktet. Det bör också göras om mycket byggspill och annat organiskt material finns.
Vid en tidigare utförd renovering där man bytt ut isoleringen i golvbjälklaget kanske kutterspån eller annan typ av isolering bara släppts ned på marken. Undertecknad har mött detta ett antal gånger och motivationen till att inte ta bort isoleringen har varit att det fungerar som markisolering. Vid något tillfälle har det även lagts byggplast uppe på den nedtrillade isoleringen.
Resultatet blir att bakterier och mögel utvecklas under och i den olämpligt skapade markisoleringen. Det kan dröja upp till flera år innan man märker en avvikande och envis lukt upp i huset. Lukten kan också frigöras när man är inne i torpargrunden och rör sig så att markisolering och markmaterial inte ligger ostört.
Sanering med saneringsvätska hjälper till att avdöda ytligt sittande mikrober och få bort ytligt sittande lukter, men ersätter inte avfuktare eller annan avfuktningslösning.
2011 utkom en del annonsering om att förebyggande sanering med saneringsvätskor skulle vara verkningsfullt långa tider framöver utan avfuktare i torpargrunder och krypgrunder. Det var tyvärr väldigt vilseledande. Det finns exempel där olämplig saneringsvätska baserad på klor använts. Klor omvandlas till salt som sedan drar åt sig fukt från luften. Byggnadsmaterialet som behandlats fuktutsattes då mer än nödvändigt och riklig mögeltillväxt har setts i efterhand.
I fall av hussvamp bör branschpraxis för sanering följas. Då hussvampen kräver mycket fukt ska rätt typ av avfuktare installeras och hålla ett så pass torrt klimat att hussvampen inte kan komma tillbaka.
Allt material av trä som finns i torpargrunden bör vid en renovering eller adekvat sanering friläggas från marken. Det inbegriper att gräva bort markmaterial och vid behov stämpa upp golvreglar etc. på lämpligt sätt.
Större stenar som inte går att ta bort får ligga kvar eller undermineras så att de sjunker ned en bit.
Såväl vid egenkontroll, inspektion och sanering är det mycket viktigt att skydda sig själv från det damm och de mikrobiella metaboliter som finns i marken, i luften, på träytor och ev. i isoleringen i torpargrunden.
Skyddsutrustning som halvmask eller helmask med partikelfilter P3 skyddar andningsvägarna. Ska man vistas i grunden under längre stunder för mer aktivt arbete likt renovering är det bra att komplettera partikelfiltret med kolfilter som absorberar gasformiga och annars giftiga ämnen.
Om helmask vilken har skyddsglas inte väljs kommer ögonen vara oskyddade. Halvmask med komplettering av ett par enkla tätslutande skidglasögon är ett alternativ. Det är vanligt att känna av ögonbesvär upp till någon dag efter ett torpargrundsbesök.
Vid sanering med olika vätskor måste både andningsvägar, ögon och hud skyddas.
Oömma kläder behövs också. Antingen kan en engångsoverall eller tvättbar arbetsoverall användas. Ska man krypa runt mycket fungerar knäskydd väl.
Tänk på att det kan ligga glas och annat vasst på marken. Förr var folk vidskepliga och slängde in vassa föremål som trasigt glas och porslin samt utslitna knivar och annat, för att skrämma bort otyg.
När torpargrunden grävs ut, i synnerhet om mycket av marken tas bort, blir det nivåskillnad till marknivån utomhus. Är förhållandena sådana att det kan trycka upp eller rinna in fritt stående vatten bör yttre eller inre dränering anläggas.
Inre dränering kan utföras att vara aktiv med dräneringsrör ut till yttre vattenavledning eller till sumppump, en spann eller tunna med automatisk pump i. Pumplösningen kräver dock att man kan komma in i grunden för inspektion, service och byte om så behövs.
Passiv dränering kan göras om det endast under vissa perioder stiger upp eller rinner in vatten i torpargrunden. Då läggs en genomsläpplig markväv, sedan tvättad makadam alternativt singel och på det ytterligare en markväv som i sin tur täcks med byggplast. Den översta väven skyddar byggplasten om man går eller kryper i utrymmet. Till stor del hindrar lösningen vattnet att påverka torpargrundsklimatet negativt. Drar vattnet upp i grundmurarna bör man se till att ha aktiv dränering.
Yttre dränering liksom utgrävning av invändig mark måste göras med största försiktighet så att underminering av stenfoten inte skapas direkt eller över tid. Dräneringen måste därför läggas på avstånd från stenfoten.
Byggplast eller också kallat byggfolie bör läggas över hela marken, antingen med tejpade skarvar eller lagd omlott med 50cm överlapp. En bra monteringstejp är väl värd att använda.
Är inte marken helt städad eller om det varit bekymmer med bakterier och mögel i marken kan man använda saneringsvätska för att sedan strö vägsalt över markytan. Lämplig mängd salt är 4kg per 10kvm markyta. Saltet hämmar också hussvamp vilket man länge känt till. Vid angrepp av hussvamp används rikligare mängd salt. Saltet ska inte strös direkt mot trä eller mot betong samt puts. Lämna därför distans.
Finns stenar i torpargrunden kan byggplasten läggas över eller runt dem. Skapas en glipa mellan sten och plast går det att använda byggskum för att hjälpligt täta mot markfukt. Detsamma gäller ut mot stenfoten som ofta är oregelbunden och inte ligger i en rak linje.
Krypgrundsisolering är ett begrepp och en produkt som syftar till att isolera marken i torpargrund och krypgrund. Det innebär att man rullar ut ett liggunderlagsliknande material av skummad plast över markytan alternativt över byggplasten.
Krypgrundsisoleringen bryter den köldbrygga som kall mark innebär när det kommer in varmare och fuktig luft i grunden. Isoleringen motverkar således ökning av den relativa fuktigheten samt motverkar kondens.
Krypgrundsisoleringen ger effekt liknande mullbänk fast på ett långt mycket fuktsäkrare sätt.
Om installerad avfuktare finns kommer markisoleringen att hjälpa avfuktaren på traven genom s.k. passiv avfuktning. En kombination mellan avfuktare och denna isolering minskar driftstimmarna och därmed avfuktarens effektåtgång.
Direkt varning måste utfärdas för att renovera upp torpargrunden med isolering som kan förorsaka fuktskador.
För mycket bjälklagsisolering hindrar värme att nå torpargrunden. Det gäller rent generellt alla slags isolermaterial. Det finns även tätare isolering som därför riskerar stänga in fukt vilket kan bli ödesdigert.
Cellplast under blindbotten eller i bjälklaget blir inte tätt utåt mot sidorna samt i skarvarna och släpper därför in fukt. Fukten kan sedan inte så lätt komma ut igen. Man skapar med cellplastisolering något som går att jämföra med den numera utdömda och skandalomsusade enstegstätade fasaden.
Sprayisolering eller skumisolering är av samma anledning som cellplast högst olämpligt att använda mot trä. Sprayisoleringen togs ursprungligen fram för isolering av plåt och betong, men har under 2000-talet kommit att användas allt mer i trähus, många gånger med mögel, rötsvamp och lukt som resultat. Kollegor i USA har länge larmat och tipsat undertecknad om detta tråkiga fenomen.
Isoleras fukt in så kan den inte tas om hand av avfuktare som installeras. Detsamma gäller mikrobiella skador i golvbjälklaget. Tilltaget riskerar i värsta fall medföra att allt behöver rivas upp, saneras och göras om.
Lera är ett naturmaterial som i forna tider använts t.ex. som fuktskydd, som utstockningsbruk för kalkbruk och för tätning. När lera väl har torkat är den tät mot luft och till stor del även mot fukt.
Vid renovering av en torpargrund sågs hela marken vara belagd med lera i ett torrt och hårt skikt om 2-3cm. Under leran fanns ett tunnare lager av sandinblandad kolstybb. Torpargrunden hade klarat sig riktigt bra från rötskador även om det fanns en del mögelpåslag.
Lera bromsar upp fuktvandring från marken så länge det inte kommer i kontakt med fritt rinnande vatten som gör att leran fuktas upp och snarare leder upp fukt från marken.
Metoden att fuktskydda grunden med lera har bl.a. beskrivits i texter från mitten av 1800-talet, då man i Tyskland uppdagade stora problem med virkesförstörande hussvamp i källare.
Lerklining är ett begrepp som inbegriper att innerväggar i timmerhus putsas samtidigt som golvbjälklaget och blindbotten i torpargrunder med samma metod kan tätas. Lerkliningen begränsar fuktvandring och ger vindtätande samt viss isolerande verkan.
Även om lera är bra så riskerar man motsatt effekt om det används fel eller kombineras med fel material. Ponera att torpargrundens golvbjälklag öppnas upp och det tilläggsisoleras samt nedåt tätas med lerklining. Den extra isoleringen hindrar värmeläckage uppifrån huset.
Med mindre värmevandring blir torpargrunden fuktigare än annars. Fukten vandrar in i blindbottenbrädor samt golvreglar men konstruktionen kan inte andas vidare bra uppåt p.g.a. lerskiktet. Det blir därmed inte tillräckligt fuktförlåtande och liknar till del de exempel om olämpliga isoleringsmetoder som nämnts ovan.
Ytterligare exempel på när lera kan förorsaka fuktskador är vid applicering mot marken där det ligger golvreglar mot densamma. Leran mellan reglarna hindrar markånga att stiga uppåt varvid fukten istället börjar leta sig upp i golvreglarna. Med andra ord beskrivet bäddas det här med leran för rötskada.
Vid renovering gäller det att tänka till och inte ändra på något förhållande som har fungerat eller ta till obeprövade metoder som riskerar att ställa till det framöver. Centralt är att utgå ifrån fuktsäkerhet och se till att det ges möjlighet till fungerande passiv eller aktiv avfuktning.
Med en för krypgrund och torpargrund anpassad avfuktare kan man känna sig lugn och även tilläggsisolera med lämplig isolering, utan att åtgärden skapar ett fuktigare klimat i grunden.
Finns inte möjlighet att komma ned i torpargrunden så bör inte avfuktaren placeras där, annat än att det finns en lucka ovanför aggregatet som ger tillträde för manuell inställning, service och filterbyte på aggregatet.
Med en lämpad avfuktare kan man sätta själva avfuktningsaggregatet uppe i huset och dra ned slangar eller rör för fördelning av den torrare luften i grunden. Det går även att installera avfuktaren i en lådkonstruktion utanför torpargrunden.
Avfuktare Acetec EvoDry PD som skissats in här, kan placeras nere i torpargrunden om det finns utrymme, eller som bilden visar uppe i huset då utrymmet i grunden inte tillåter placering där. Det går att gömma den i en garderob eller bygga en låda där den installeras. Är torpargrunden lite mindre går det bra att istället för EvoDry PD installera en mindre avfuktare likt Acetec EvoDry 12P.
De gröna pilarna symboliserar avfuktad luft som cirkuleras i grunden via avfuktarens fläktverkan. Blå halvt genomskinlig 0,2mm åldersbeständig byggplast har lagts över marken för att stoppa markfukt.
En närmare bild på själva avfuktaren förklarar bättre hur torpargrundsavfuktningen fungerar.
A: Avfuktaren drar in fuktig luft från torpargrunden via rör som dras ned genom golvet och avslutas strax under golvet i grunden. Den fuktiga luften kallas för processluft och passerar vidare in i avfuktaren där fukten avskiljs.
B: Den avfuktade och torrare luften blåser ned i och fördelas ut i torpargrunden via de rör eller slangar som visas på bilden ovan med de gröna pilarna.
C: Fukten som avskiljts inne i avfuktaren blåser ut genom en våtgasslang som dras ut genom hål i väggen på huset. Fukten blåser ut som vattenånga och man behöver därför inte dränera bort något vatten eller tömma vattentank.
Avfuktaren känner via ett hygrostatsystem automatiskt och kontinuerligt av den relativa fuktigheten i torpargrunden. Avfuktningen startar när inställt gränsvärde passerats och stänger av när det blivit tillräckligt torrt.
Husägaren kanske inte vill börja med att installera avfuktare utan istället fuktmäta och utvärdera om avfuktning behövs. I det läget går det att förbereda och ta höjd för en senare installation genom dragning av rör för anslutning till eventuellt kommande avfuktares torrluftsutblås. Sådan förberedelse är i synnerhet bra om torpargrunden efter renovering och nylagda golv inte går att krypa ned i.
En klar fördel med installerad torpargrundsavfuktare är att man stänger till ventilationshål i grundmuren samt tätar stenfoten i övrigt. Det ventileras då inte in kall luft under höst, vinter och vårvinter. Samtidigt hålls trossbotten med isolering torrare. Det märks ofta tydligt genom att isolervärdet ökar.
Torpargrunden och golven blir varmare varvid uppvärmningskostnaden i huset minskar. Den energi som avfuktaren drar har man på flera sätt tillbaka. Det blir till en värdesäkring både för hus och hälsa.
Fuktmätning är en central del i att förstå vad det är som händer i grunden och om det är fara för fuktskada. Det finns vissa saker att tänka på när det gäller att mäta fukt i en torpargrund:
Är markförhållandena bra och rejälare vinter råder kommer husgrunden sakta att torka upp. Värms huset upp och det inte finns så mycket isolering i bjälklaget snabbas upptorkningsprocessen på.
Att fuktmäta under kallare årstid ger därför lägre fuktvärden än vad som normalt kommer att detekteras under sommar och höst. Fuktmätning bör därför utföras kontinuerligt eller upprepat flera gånger under varje årstid.
De generella gränsvärden som framforskats gällande grodd av bakterier och mögel är 75% relativ fuktighet (RF) eller 16-17% fuktkvot (FK). Gränsvärdena för hussvamp och rötsvamp i övrigt ligger högre.
Relativ fuktighet mäts med hygrometer och är ett värde som mäts i luften. Det finns både handhållna och stationära hygrometrar. De mer stationära finns som paket där det ingår fjärrsensorer samt basenhet. Sensorerna sänder värden från torpargrunden upp till basenheten som man har inomhus och lätt kan övervaka. Det finns idag fina lösningar där man kan koppla hygrometern till Internet och övervaka via mobiltelefon.
Fuktkvot mäts med en insticksmätare. Det innebär att fuktmätaren har stift som ska tryckas in i konstruktionsvirke på olika ställen i grunden. Fukt leder strömimpulsen från fuktkvotsmätarens stift och apparaten ger ett bestämt värde beroende på hur fuktigt eller torrt det är. Fuktkvotsmätning avslöjar till skillnad från hygrometermätning hur fuktigt det varit ett tag tillbaka.
Finns träskyddsmedel med metallsalter såsom koppar etc. så kan fuktkvotsmätaren visa högre värde än vad det egentligen är. Det beror på att metall leder ström.
Det gäller att leta efter köldbryggorna, d.v.s. områden som är kallare och därmed blir fuktigare. Det kan bildas mikroklimat t.ex. där sten möter trä och närmare stenfoten när denna fortfarande är kall efter vintern.
Har torpargrunden fyllts upp med någon form av isolering eller byggts igen så att man inte kan ta sig ned för inspektion, då blir det svårt till omöjligt att komma åt för att mäta fukt. Därför förordar Optihus att man inte lägger in ny mullbänk eller motsvarigheten i form av modernare isolering.
Ventilation av torpargrund och krypgrund har diskuterats flitigt och dragits i långbänk. Konstaterande kan göras att det råder missuppfattningar som upprätthåller diskussionen och meningsskiljaktigheterna som förekommer.
Torpargrunden är svalare än klimatet ute under sommarperioden. Varmare luft har förmåga att innehålla mer fukt än kallare luft. När sommarluften ventileras in i grunden och kyls ner ökar därför den relativa fuktigheten. Förhöjd fukthalt och tydlig risk för kondensbildning finns i detta läge.
Lägen där uteluftsventilation gör avsedd verkan är under årstids- och dygnsförhållanden i övrigt som medger ventilation utan att det skapar ett problem. Det krävs med andra ord låg relativ fuktighet och låg absolut fuktighet i uteluften för att ventilationsförhållandena ska bli rätt och därmed avfuktande.
Ett annat läge är om marken i torpargrunden är rejält fuktig och det runnit in eller trängt upp vatten som blir stillastående. Där måste fukten på något sätt föras bort. Ventilation kan i vissa lägen göra nytta men i andra direkt onytta. Risken för mikrobiell skada är överhängande trots s.k. smarta ventilationsprodukter. Säkraste lösningen är att installera avfuktare av typen omskriven ovan i text.
För att säkerställande under hela året kunna ventilera bort fukt och inte tillföra fukt ovanför gränsvärden för mögeltillväxt måste man också tillföra värme. För att lyckas med sådan ventilationslösning i ett svalt utrymme som angränsar till kall mark och kall stenfot måste avsevärd mängd värmeenergi tillföras. Det blir en dyr lösning, långt mycket dyrare än att avfukta med reell avfuktningsanläggning.
Förutom att värmeenergi i skrivande stund, särskilt gällande direktel, kostar skjortan så finns ytterligare bekymmer med att försöka värma bort fukt. Värme stiger uppåt och kan dra med sig fukt, lukt, mögel och bakterier upp i huset. Samtidigt kan fukten ta vägar i och runt konstruktionsmaterial som är svalare så att köldbrygga uppstår. Vid köldbryggor blir det fuktigare och gränsvärden för mikrobiell tillväxt nås snabbt.
Att skapa undertryck i en torpargrund innebär att man via en fläkt drar ut så mycket luft att ett undertrycksförhållande uppstår. Efter installation av en undertrycksfläkt kommer luft från torpargrunden inte längre så lätt att kunna komma upp i huset. Istället dras viss mängd luft uppifrån rummen ned i grunden och vidare ut via undertrycksfläkten.
Undertryck medger luktkontroll genom att lukter som finns i trossbotten och i torpargrunden i övrigt motverkas att komma upp i huset. Detsamma gäller metaboliter från mögel och bakterier. Metaboliter är sekundära ämnen och partiklar som avgetts av mikroberna. I begreppet ingår högtoxiska gifter och potentiellt allergena ämnen.
Noteras skall med bestämdhet att enbart installation av undertrycksfläkt likt ventilation via ventiler förr eller senare ställer till med fuktskada. Därför måste avfuktare och undertrycksfläkt kombineras, vilket är ganska enkelt löst.
Radon förekommer i marken på vissa ställen samt i lite äldre byggnadsmaterial såsom blåbetong. Då radonförekomst över vissa gränsvärden likt mögel, bakterier och träskyddsmedel är sammanknippat med hälsoeffekter så är det väl värt att förebygga.
En radonfläkt fungerar exakt som en undertrycksfläkt men har fått sin benämning efter syftet den fyller.
Radonfläkten medför samma fuktrisker som undertrycksfläkten och ska därför inte installeras utan kombination med avfuktare.
När man ändå står inför stora åtgärder som att riva upp innergolv, byta syll, reglar och isolering kan det vara läge att fundera på konvertering av torpargrunden till modern platta på mark.
Hela huset måste förberedande på varsamt sätt hissas upp på balkar. Planering görs var el och avlopp samt vattenledningar ska dras. Marken grävs därefter ut så att dränerande skikt samt cellplast kan läggas.
Gjutningen görs förslagsvis via företag med ingående kunskap om hur betong på bästa sätt blandas och läggs. Plattan måste sedan torkas ut ordentligt innan huset sänks tillbaka.
Man kan i samband med återställningen om det lämpar sig passa på att höja huset för att öka på rumsvolymen. De gamla torpen kunde vara riktigt låga i tak vilket inte passar långväxta personer idag.
Dränering utmed plattan där takavvattning leds ned är jämte underarbetet synnerligen viktigt för att få en väl fungerande platta på mark.
Utan tillräckligt med underliggande isolering är det förkastligt att anlägga golvvärme. Torpargrundens normalt tunna isolerskikt är inte närmelsevis tillräckligt. Det krävs minst 30cm isolering under platta på mark eller som golvbjälklagsisolering för att kunna räkna hem golvvärmen som ett ekonomiskt hyfsat val.
Det är frestande att tänka sig att mullbänk i torpargrund kan utgöra tillräcklig isolering för golvvärmens funktion. Dock slår det snett när golvvärmen stängs av. Då uppstår ett fenomen som kallas omvänd fuktvandring. Fukt vandrar då från marken upp i mullbänken i högre utsträckning än annars. Resultatet blir fuktskador och kanske i värsta fall hussvamp.
Golvvärmen är som bäst och säkrast när torpet konverterats till modern platta på mark med underliggande adekvat isolering och välgjord dränering.
Det saknas riktad forskning som enbart behandlar torpargrund. Ofta är torpargrund som ämne kortfattat sammanställt i rapporter som även handlar om andra typer av grundläggningar. Här hänvisas till några relevanta studier och sidor, vilka är kompletterande till Optihus artikel.
1] Det moderna Torpet – En studie i ombyggnation av äldre byggnader, Marcus Tynnhammar, 2014.
2] Utredning av problem och lösningar för renovering av trähus från förra sekelskiftet, Sofia Rönnblad, 2016.
3] Torpargrund, Slöjd & Byggnadsvård.
4] Vad göra med torpargrund i hus från 1907, Byggnadsvårdsföreningen, Stephan Fickler, 2020.
CEO - F&U.. Står för forskning, kunskap samt ärlighet. Gillar att hjälpa andra och värnar speciellt barnen i vårt samhälle.
Nytt hos Optihus
OBO – Ospecifik Byggnadsrelaterad Ohälsa är ett relativt nytt begrepp som beskriver initial misstanke om att olika förhållanden i hus och fastigheter föranleder ohälsa. Med ospecifik menas i korthet att det efter utredning inte går att fastställa byggnadsrelaterade eller verksamhetsrelaterade
Byggnadsrelaterad ohälsa (BRO) har blivit allt vanligare i vår moderna värld. Under begreppet sammanfattas och beskrivs en rad olika byggnads- och fuktskaderelaterade orsaker till de symtom och hälsoeffekter som följer på vistelse i aktuella hus. Ofta är det svårt att
Följ oss gärna och var med på den fortsatta forskningsresan:
Optihus AB
Sälgvägen 10
341 38 Ljungby
Sverige
Organisationsnummer 559265-7679
Registrerat för moms och F-skatt
Alla rättigheter reserverade
© Copyright 1991-2023
Öppettider och kontakt:
För besök krävs bokning och bekräftelse
Besöksadress Viaduktgatan 8, 341 32 Ljungby
Support och rådgivning är öppen
vardagar 08:30-15:30
Telefon 010-204 14 14
Email kontoret@optihus.se
Internetbutiken är öppen för beställning
dygnet runt.
4 svar på ”Torpargrund är en äldre typ av grundläggning”
Jerker, tack för en spännade läsning. Jag har inget torp eller behov, men jag är allmänt intresserad. På min dator har jag en bild från en semesterbild på mitt favorithus i Jämtland, nära Vålådalen. Njuter av huset varje gång jag sätter på burken. Nu bor jag i Niedersachsen så det är bara 150 mil dit, så det får bli en dröm. Annars har jag luft/vatten värmepump och PV anlage på taket 15kWp. Bor iett svenskt träkåk med källare, i ett fuktigt område. Dock ej dålig lukt i källaren genom platon på yttermuren med dränering runt om: lärde mig på väg och vatten linjen på TI i Stockhom. Tog examen 1965. Tack Jerker !Mvh Björn Almgard
Hej Björn!
Jämtland och Vålådalen är mycket fint. Naturupplevelser kan räknas i mängd. Förstår drömmen du har. Södra Sveriges klimat innebär mer fuktlast på torpargrund än vad klimatet överlag leder till i de trakterna. Har man ett uppvärmt torp utan tilläggsisolering och det är rejäla vintrar, kan torpargrunden mycket väl fungera bra. Men det ställer också krav på att det inte är för mycket markfukt. Väg och vatten har jag hört talas om innan i positiva ordalag. Har man väl kunskapen är det lättare att förebygga fuktrelaterade skador både vid nybyggnation och renovering. Platonmatta runt källarväggarna gör mycket nytta. Tänk förr när man strök kreosot eller lite senare asfaltbitumen för att hindra fukten. Hoppas din dröm faller in så att du kan träda in i det där huset som finns i datorn! Tack för din givande kommentar Björn!
Med vänlig hälsning
Jerker
Hej Jerker
Stort tack för ditt arbete med denna information. Vår fastighet har drabbats av ett stort läckage på fjärrvärme utanför vår tomt som fått till följd mycket fukt under en gammal torpargrund, Där inkommande kallvatten var 51 grader varmt. Jag har läst igenom ditt dokument och det kommer att vara till stor hjälp i beslut om åtgärd. Samt redovisa till den som orsakat skadan och även som stöd till försäkrings bolag och byggare.
Hej Åke,
Jag kan tänka mig följderna av fuktpåverkan från ångan av det varma vattnet in under torpargrunden. Hoppas att det går smidigt att få hjälp och reglering via försäkringsbolag och de som har ansvar för fjärrvärmen och läckaget.
Har tagit del av andra liknande ärenden gällande krypgrund och källare, där det vållat stora skador. Klimatet blir väldigt gynnsamt för mögel, bakterier och rötsvamp. Kan man bara bevisa att skadorna inte fanns innan brukar det inte vara något problem att få ersättning, eller ska inte vara det.
Trevlig att du fann informationen om torpargrund som hjälpsam. Berätta gärna framåt hur det gick.
Tack för ditt inlägg!
Mvh Jerker