Torrmögel, finns det något som heter så?

Vad är torrmögel?

Torrmögel är ett mediabegrepp skapat av journalister som snappat upp att forskare i Danmark har börjat göra en studie om mögel på museer.

Forskarna håller på att kartlägga förekomst av mögel på olika kulturarv som konstverk och i dokument som förvaras på museer. Studien som fortlöper till 2025 inriktas också på den hälsopåverkan som riskerar ske vid exponering. [1]

När svenska källor rapporterar

Även om den danska texten [1] inte nämner begreppet torrmögel, så heter det plötsligt så när vissa svenska källor rapporterar. Samtidigt lyfts det fram att vi inte tidigare talat om dessa torktåliga mögelsvamparna och att klimatförändringarna innebär att en ny, mer ovanlig typ av mögel hotar det svenska kulturarvet. [2,3] Då blir frågan om det som i svensk media framförs stämmer?

Vetenskaplig benämning

Det finns inget vetenskapligt begrepp som heter torrmögel. Däremot finns det något som heter xerofila och hydrofila mögeltyper.

Xerofila mögeltyper

Det är dessa typer av mögel som är aktuella i den danska studien, och som i svensk media kallas för torrmögel. 

Xerofila mögeltyper är de som kan överleva i ”lite torrare” förhållanden. Dessa mögeltyper behöver inte riktigt lika hög fuktighet som hydrofila mögeltyper för att kunna trivas. Xerofila mögeltyper kan växa vid en relativ fuktighet om nedåt 75%, eller möjligen ännu lite lägre beroende på vilket material som angrips. Vid 75%RF dras utifrån vetenskapliga tester (än så länge) gränsen för mögeltillväxt på byggnadsmaterial.

Exempel på xerofila mögeltyper inkluderar vissa arter av Aspergillus och Penicillium. Dessa mögelsvampar är i regel de första att koloniseras i riskkonstruktioner såsom krypgrund, källare och kallvind. Ibland kallas dessa för vitmögel, även om det inte är ett vetenskapligt begrepp. 

Aspergillus och Penicillium är två släkten av mögel som innehåller flera xerofila arter. Dessa mögeltyper är vanligt förekommande inomhus och kan växa på en rad olika material, inklusive mat, växter, papper, trä och på en lång rad byggnadsmaterial, som t.ex. isolering i husets klimatskal. 

Anledningen att de xerofila arterna är först koloniserande beror på fuktförhållanden. Har rätt förhållanden för de mer fuktkrävande arterna inte infunnits, så kommer de xerofila att dominera. 

Xerofila mikrosvampar har många gånger förmåga att vara torktåliga. Det innebär att de inte växer vidare när fukthalten sjunker. Däremot kan dess sporer och tillväxt ligga i vila och snabbt aktiveras när den relativa fuktigheten och materialens fuktinnehåll återigen stiger. 

Hydrofila Mögeltyper

Hydrofila mögeltyper är de som trivs i fuktigare och våtare miljöer. Dessa mögeltyper kräver en relativ fuktighet om minst 85-90% för att kunna utvecklas. Några vanliga hydrofila mögeltyper inkluderar Acremonium, Alternaria, Chaetomium, Stachybotrys, Trichoderma m.fl..

Som exempel är Alternaria alternata är en vanlig hydrofil mögeltyp som kan hittas både inomhus och utomhus där klimatförhållandena är de rätta. Stachybotrys chartarum, även i folkmun känd som svartmögel, är en annan hydrofil mögeltyp som kan växa på material som har varit utsatta för långvarigare högre fuktighet. 

När xerofila arter startat sin tillväxt och det blir ännu fuktigare än deras krav, kommer hydrofila arter också att utvecklas. Vissa av mögelarterna konkurrerar med varandra och kan med ämnen som mykotoxiner etc. utöva ”försvar och krigföring”. Därför och p.g.a. för höga fuktförhållanden kan vissa xerofila mögelarter inte växa vidare. 

Föregå forskning

Visserligen har Sveriges Radio intervjuat en s.k. mögelexpert och en antikvarie angående det aktuella möglet [2], men stora brister finns vilka har lett till förhastade slutsatser och att den danska forskningen föregås. 

Antikvarien menar att vi inte har talat om dessa mögelsvamparna tidigare. Det stämmer inte så vidare väl med hur forskningsläget är. En snabb sökning i databaser där forskning finns sökbar visar att det finns en lång rad rapporter som berör mögel i bibliotek och i museer. [5,6] Just xerofila arter tas upp flertalet gånger i detta och annat material. 

Att mögelexperten funnit nytillkommet mögel på ett altarskåp säger inte så mycket. Det går inte att dra en säker slutsats att det har med klimatförändringar att göra. 

För att skydda en inomhusmiljö mot mögel och mikrobiellt producerad lukt, så måste inomhusklimatet gällande värme, ventilation och ev. avfuktning justeras utefter utomhusklimatet. Detta faktum har varit känt länge men att uppnå fuktsäkerhet kostar i form av energi, särskilt om man ska värma och ventilera bort fukt.

De allt mer ökande uppvärmningskostnaderna har tvingat församlingar samt andra fastighetsförvaltare och husägare att dra ned på värmen. När värmen dras ned ökar den relativa fuktigheten, varför mer fukt drar in i och buffras i material. Redan ett par graders temperatursänkning kan leda till ca. 10% ökad relativ fuktighet. Just detta problem har tydligt belysts i tidigare reportage där det omtalas att temperatursänkning i kyrkor leder till högre mögelrisk. [4]

Såväl som i kyrkor leder temperatursänkning i museer och andra typer av lokaler till samma mikrobiella risk. 

Klimatförändring

Att det sedan ett antal år tillbaka råder klimatförändring är nog de flesta ense om. Klimatförändringen märks som allra mest i södra till mellersta Sverige där vintrar omvandlats till en långdragen höstliknande period. 

Denna klimatförändring medför ökad fuktlast mot hus och fastigheter, vilket måste vägas upp genom lämpliga åtgärder för att inomhusklimatet ska vara säkert. 

Vi vet dock inte med säkerhet om klimatförändringen medför nya typer av mögel. Eftersom forskningen tidigare inte varit tillräcklig för att kartlägga alla mögelarter som kan finnas i hus, får vi svårt att än så länge säga att ”torrmögel” är något nytt. 

Vilken forskning behövs?

Det behövs främst mer forskning som berör symtom och hälsoeffekter som kan förorsakas av mögelexponering. I reportaget om den danska studien nämns hälsoproblem som allergi, illamående, huvudvärk, hösnuva, ögoninflammation, hudproblem, andnöd och kronisk hosta. [1] Inte heller detta är något nytt, men forskning som tar reda på exakt hur exponeringen kan föranleda symtomen är viktig att ta fram. 

Forskning behövs även till viss del för att man ska kunna säkerställa rätt klimatförhållanden sett till temperatur och relativ fuktighet. Visserligen finns det ganska mycket av denna varan redan, men kanske kan det komma fram något ytterligare sätt att energioptimera rumsklimatet. 

Förebygga

Vilka sätt finns det att förebygga mögelskador i dokument och på kulturföremål?

• För det första bör inte fuktiga föremål tas direkt in på hyllorna. Avfuktning görs som bäst innan uppställning eller lagring. Utifrån materialens fukthalt justeras avfuktningen att genomgås lagom snabbt. Vissa föremål tål inte att avfuktas för fort. 
• För det andra måste kallare områden i rummen beaktas. I och invid ett kallare område kan köldbryggor finnas, varför fuktvärdena där stiger. 
• För det tredje ska inte föremål förvaras nära golv eller vägg där köldbrygga kan uppstå. Föremålen bör inte heller packas tätt så att fukt kan buffras och avfuktning omintetgöras. 
• Antingen justeras värme och ventilation på sådant sätt att den relativa fuktigheten hålls tillräckligt låg, eller så installeras avfuktare av rätt typ och storlek. Det går vid behov att kombinera värme, viss ventilation och avfuktare, allt för att energioptimera. 
• För att kulturarvet ska klara sig bra framöver bör klimatförhållandena hållas stabila. Större variationer innebär många gånger materialrörelse, sprickbildning och högre ”slitage” genom kemisk samt mekanisk nedbrytning. 

Det finns redan forskningssammanställning ifråga hur hållbara museimagasin kan byggas upp. [7] I rapporten beskrivs såväl ventilation, värme samt kondensavfuktare och sorptionsavfuktare m.m.. Rapporten beskriver tre modeller som är framtagna i Danmark. 

Nytt på riktigt

Som ovan beskrivet så vore det angeläget att ta reda på fakta innan det påstås och skrivs för mycket. Kontrollen om vilket arbete som tidigare utförts och vilken kunskap som tidigare funnits verkar av allt att döma inte bli gjord. Just detta fenomen har förelegat i århundraden och verkar ha gått i cykler.

Nytt på riktigt är att gammal värdefull kunskap om mögel kontra symtom och hälsoeffekter både glömts och gömts bort. Genom nyligen utförd forskning har vi funnit gamla rapporter och varningar om mögel och rötsvamp i hus. 

Det startade med läsning i magasinet Hygiea där bostadsinspektören Germund Wirgin 1913 rapporterade om fukt och mögel i bostäder. Vidare gjordes nedslag i digitaliserade svenska dagstidningar där insändaren ”Döden i trossbotten” kunde läsas. Här berättades att Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1883 på sin årsdag larmat om förhållanden där fukt, mögel och rötsvamp i golvbjälklag gjorde folk i husen sjuka. Föreläsanden menade att detta var något nytt baserat på ny forskning.

I sökandet efter den nya forskningen återfanns att Carl von Linné 1767, alltså mer än hundra år tidigare, tillsammans med kollegor också kommit fram till att mögel i hus kunde vara skadligt: Carl von Linné anade att mögelsvamp orsakar sjukdom

De nya studierna som Krigsvetenskapsakademien hänvisade till, bör ha kunnat utgöras av material från 1882 och en tysk docent vid namn Rudolf Emmerich: Rudolf Emmerich om hälsorisker med svamp i golvbjälklag

För inte så många år sedan skrev svenska forskare att man ifråga symtom och hälsoeffekter förbisett mögelskador som var dolda i konstruktioner. Hade gedigen forskning gjorts så hade vi inte stått och stampat på samma ställe och med samma frågor gång efter annan. Inte minst kan vi konstatera det nu när journalistpåhittet ”torrmögel” i dess hela begrepp aktualiseras. 

Nytt är också att mögel kan öka brandfara och flambarheten i byggnadsmaterial etc.. Mögelangrepp i böcker, dokument och kulturföremål av trä kan också innebära högre brandrisk.